• Anonym (nja)

    Ledsen att jag började med barn så sent, tacksam attjag fick barn…

    Anonym (Ts) skrev 2023-05-02 08:49:07 följande:
    Ledsen att jag började med barn så sent, tacksam att jag fick barn?

    Alltså detta med barn. Jag är snart 41 och fick nyss andra barnet. 
    Jag skaffade barn sent, vid 38 och nu 40, för att jag helt enkelt inte hittade nån att skaffa barn med innan dess.

    Men det känns som en sorg alltså, att vara så gammal att åldern bestämde antalet barn. Kanske hade jag stannat vid två ändå, men nånstans i mig känner jag att två och sen ett några år senare hade varit den önskan jag hade. Men det går ju inte nu. 

    Samtidigt är jag ju så otroligt tacksam att det blev två barn, mötte min man när jag var 36 så jag var ju inte direkt ung ens då. Hade nog givit upp om barn (ville inte skaffa själv, eller, jag hade nog skjutit bort tanken) och så fick jag ändå möjligheten liksom och det blev två, som jag ju aldrig skulle byta mot några andra barn. Men jag kan vakna ibland och nypa mig i armen att jag har TVÅ BARN. 


    Men ibland kan jag ändå känna sorgen (eller vad man ska kalla det) för att inte ha fått avgöra själv om hur tätt eller hur många det blev.

    Nån som känner igen sig? 


    Jag känner igen sorgen/nostalgin över att livet hade kunnat bli helt annorlunda om det just varit annorlunda.
    Eftersom du är tacksam för dina barn förutsätter jag att de varit något som du uppskattat... men hade saker varit annorlunda kanske du inte fått just dessa barn och detta liv. Det kanske hade varit en helt annan situation om du börjat tidigare, med de konsekvenser det blivit.

    Jag tror att mycket av din känsla faktiskt bottnar i den dragkraft som finns i människan, så att vi inte dör ut. Nu när du har barn, så längtar du efter fler, hur lämpligt/olämpligt det än är. 

    Jag tänker att du om 10-12 år när barnen går in i förpuberteten troligen kommer vara rätt nöjd över att de "bara" är två. Men det betyder inte att du inte också kan vara lite drömmande om annat då och då.

    Jag vill exempelvis ha ett sådant där underbart litet barn som min svägerska har... Men sådana kan man inte alltid beställa. Man kan få barn mer rätt rejäla funktionsnedsättningar... och barn som utmanar en mer än man trodde var möjligt. 
  • Anonym (nja)
    Anonym (Ts) skrev 2023-05-02 09:23:00 följande:
    Ja, du har säkert rätt i vad du skriver. Två är ju vad jag tänkte mig som ung, men nu när de finns och jag umgås med många yngre mammor som har två och pratar om att de ska se om några år om en trea blir aktuellt, så kan jag känna ett sting av avund att de har möjligheten. 

    Samtidigt som sagt är jag ju väldigt glad att det blev ens två. När första kom var jag jätteglad men det har känts som en stress att få till syskon, som vi verkligen velat, så det känns på det viset som jag bara ska vara tyst och enormt tacksam att det gått vägen. 
    Jag tänker att just att ANDRA pratar om fler barn och drömmer, gör att du just nu är i en fas då du påminns om livets villkor. Avundsjuka frodas om man tror att det "är lika" och det ändå är så att man inte kan få det som den andre har.

    Troligen är de avundsjuka på vissa delar av ditt liv också och det är faktiskt en rätt naturlig reaktion. Jag tänker att en del i att vara vuxen är att känna igen att allt som man spontant känner faktiskt inte bottnar i "verkligheten", utan just i impulser från omgivningen och rätt naturliga hormoner. Att vara mamma är något som du uppskattar och det är faktiskt bättre än alternativet. På ett plan har du möjligheten att försöka klämma fram ytterligare något barn... men du vet ju att du inte kan skjuta på en sådan plan i så många år som en 25 åring.

    Mitt hetaste tipps är att också lyssna på äldre människor som också har 2 barn, eller ett och höra om fördelarna med din livsstil. Med lite distans så blir du troligen stundtals också glad över att de "bara" är två.
Svar på tråden Ledsen att jag började med barn så sent, tacksam attjag fick barn…