Inlägg från: fultextad användarhandbok |Visa alla inlägg
  • fultextad användarhandbok

    Rituella inlägg och subliminala budskap

    Och så en liten reflektion och evighet och oändlighet. Vad är evighet och oändlighet annat än matematiska konstruktioner? Jag vet inte. Jag vet däremot att ändlighet kan vara större än oändlighet. Exempelvis är 1,9999...ad infinitum oändligt, men mindre än 2 som är ändligt. Ja, jag erkänner att jag är ganska nördig, jag erkänner också att jag är ganska enkelspårig och inte den skarpaste kniven i lådan. Ta hand om er och mot nya äventyr och regniga dagar!Hjärta

  • fultextad användarhandbok
    Eurydike skrev 2024-09-11 00:11:02 följande:
    Intressanta reflektioner! Jag tycker om hur du blandar siffror med filosofi. I ditt exempel känns genast 1,9999? större än 2, trots att man vet att det inte är det. När siffrorna rinner över kanten på ettan så tycks de aldrig sina utan fortsätter i ett oändligt flöde, ända tills den torra, en aning trista och mycket precisa tvåan sätter stopp. Så kul ska vi inte ha det, så att vi slänger oss med en massa decimaler 😅 Du är så skarp att om du vore en kniv skulle jag inte våga använda dig. Du skulle få bli besticklådans skådebröd 🥖

    Vet inte om mitt svar var vad du hade tänkt dig, men det känns som att den här tråden har så högt i tak att till och med en långskånk som jag får plats 🦒

    Ta hand om dig också och det regnar faktiskt just nu! ❤️
    Att skriva med endast siffror är ofullständigt i sådana här sammanhang, dessutom är jag ingen matematiker, men att använda siffror som förstärkare eller stöd kan underlätta ibland. Evighetstalet ser större ut än tvåan då det tar upp mer fysisk plats, kanske att det kan påverka. Tack så väldigt mycket!Solig Jag har oftast sett mig som lite oskarp då jag liksom inte lyckats med något mer bestående och är mycket dålig på flera företeelse och ämnen. Men ibland får jag till det lite, det ska inte tolkas som skryt dock.

    Nä alltså, inte har jag förväntat mig något åt ena eller andra hållet, jag inte vill inte styra svaren, det är desto mer intressant att ta del av andras perspektiv och synsätt. Här är högt i tak, så även långa får rum, annars är det väl kanske snarare en kortis som jag som inte når upp till de nivåer som skapas haha!

    Höstregn är något visst med.🌧️
  • fultextad användarhandbok
    Eurydike skrev 2024-09-11 22:55:38 följande:
    Döden ja, allas följeslagare genom livet. En oinbjuden gäst som kastar en skugga över alltihop. Eller så är det en välkommen gäst, så var det för min farmor. När hon dog hade hon verkligen längtar efter att göra det. Hon kände sig färdig med livet, men inte på något sorgset sätt. För vissa kommer döden mycket mer plötsligt och ovälkommet. Ibland hinner man inte ens ta farväl och ibland gjorde man det, utan att veta att det var sista gången. Vissa gånger tänker man mer på döda personer än på levande, just för att de saknas. Plötsligt är de levande personerna, som man kanske inte tänkte så mycket på, i de dödas skara.

    Döden är också en kontrast till livet, vilket man blir väldigt medveten om under en begravning. Där sitter man, som en åskådare, och har turen att inte ligga i kistan. Ännu en dag, timme eller minut lyckas man klamra sig fast vid livet. Ibland är det det dyrbaraste och enda man har.

    Det är kanske även enda möjligheten man har till att uppleva något alls? Eller så är det som du beskriver, att man fortsätter in i andra potentialer och möjligheter, trots att jag-upplevelsen upphör.
    Ja, kanske är den inte helt ovälkommen om upplevelser tar mer än de ger, jag vet inte. Det stämmer, jag hade en vän, vi besökte ett område nära ryska gränsen, sedan tog vi tåget hem och från centralstationen blev det som lite bråttom och det blev inget ordentligt avsked. Sedan sågs vi inte mer eftersom hon inte fanns så länge till.

    Döden är upphörandet av metabolismen, förmodligen av jag-upplevelsen med. Å andra sidan, jag-upplevelsen upphör även vid medvetandeförlust och vid djup drömlös sömn. Upplevelser är det enda vi har. Jag-upplevelsen kan också ge oss infallsvinkeln att jaget är en utomstående betraktare av omvärlden, fast vi egentligen är en del av den, lika integrerad som solen, bergen eller haven. Och, här är ju mina små tankar som jag funderar på till och från, att medvetandet möjligen är det som egentligen skapar alltet och i så fall är en avgörande del av existensen. Som stöd har jag bland annat dubbelspaltexperimentet och en del olika kloka personer, som jag på intet vis försöker att jämföra mig med. Mot mig har jag större delen av materialismen.

    Ja, det kan vara så! Å andra sidan, även om vi utgår från materialism och påståendet att universum är oändligt, så uppstår möjligheten att vi kan uppstå oändligt många gånger, säg jr35j4, den är en kombination som kommer att uppstå oändligt många gånger om vi genererar olika kombinationer i en evighet. Om det går att applicera eller översätta till jag-upplevelser vet jag inte. Däremot tror jag faktiskt att vi uppgår i potentialer och möjligheter, varur vi väl stammar. Fast jag erkänner, jag är väldigt okunnig inom detta området!
  • fultextad användarhandbok
    Eurydike skrev 2024-09-11 23:08:27 följande:
    Angående trädet, så besökte jag en kär gammal vän för någon sommar sedan. Vännen var så förändrad att den inte längre gick att känna igen, men jag visste ändå att det var min gamla vän. När jag var liten hade vi många glada stunder ihop. Jag återsåg min vän varje sommar och sedan tog besöken slut. Det var den tiden i livet då jag flyttade långt bort för att utbilda mig, medan min vän stannade kvar på samma plats och väntade på mina besök. Jag tog inte farväl, utan plötsligt var jag bara borta. Sjutton långa år senare återvände jag och trodde att allt skulle vara som förut, men då hade min vän gått igenom de två sista stegen som du beskriver. Min vän, som jag brukade balansera ut på över vattnet, låg nu i vattnet och hade förvandlats till en murken gammal stock. Det gjorde mig ledsen att se, men min kompis påminde mig om att min vän, det nästan horisontellt växande trädet som sträckte sig ut över vattnet, bara hade övergått i en ny existens. Nu hade det blivit ett hem åt en massa små vattenlevande kryp som behövde någonstans att bo. Det gjorde mig glad att tänka på ☺️
    En fin upplevelse mitt i det tråkiga, tack för den! Den innehåller många delar som bildar ett kontinuum. Dels samhörigheten med omgivningen, dels tidens avslöjande om att ingenting är statiskt, dels att sorg och glädje kan uppstå ur samma händelse beroende på infallsvinkel. Precis, din vän blev hem för mindre organismer, din vän har avgett cellulosa till vattnet, som i sin tur kanske har blivit näring åt vattenväxter eller alger då det omvandlats till koldioxid. Som i sin tur, och så vidare. Fjärilen är ett ägg, en larv, en puppa och en fjäril, olika stadier som bildar en kontinuitet och existens, efter stadiet som fjäril, något annat, precis som din vän trädet.

  • fultextad användarhandbok
    Eurydike skrev 2024-09-22 21:32:33 följande:
    Vad spännande att få lyssna på! Tack för att du delar med dig 🤩 Är det du som har gjort låten? När jag lyssnade på den fick jag en känsla av att segla fram över havet med lagom vind i seglen. Att det var i slutet av sommaren och allt var perfekt, men ändå vemodigt eftersom det snart skulle ta slut ⛵️ Men det var bara min tolkning och den kan ju vara helt uppåt relingen 😅 Hursomhelst så var det vackert spelat!
    Nä sori, skulle ha skrivit ut det från början, låter heter Into Infinite Obscurity och gjordes av ett svenskt black metal-band som hette Dissection någon gång under 1990-talets första hälft. Som tillägg så är det inte musik jag lyssnar på, men jag hittade den låten då jag sökte efter något. Hur man tolkar musik är nog väldigt personligt, liksom hur man upplever den. Jag kan instämma i att det finns något lättsamt i den och kanske inte är helt lätt att associera till titeln, trots att jag valde att stämma ner strängarna ett halvt tonsteg. Jag tycker det låter lite som underhållningsmusik från några hundra år tillbaka, på någon uteterass kanske, fast då möjligen framförd på luta. Jag börjad spela förra våren med en del uppehåll under tiden. Men tack verkligen för det! Solig
  • fultextad användarhandbok
    Eurydike skrev 2024-09-22 21:40:29 följande:
    Vad sorgligt med din kompis och det hastiga avskedet! Ibland är det tur att man inte vet att det är sista gången man ses, för då hade man aldrig släppt taget. Samtidigt kan ett avsked som blir lite för bråttom och inte riktigt ordentligt kännas sorgligt i efterhand 🥺 För mig var avskedet så vardagligt det kunde bli. Nästan som en ritual som vi hade gjort hundra gånger förut, som om vi hade övat på det. Sedan, när det var det riktiga framträdandet, så visste jag inte om det och kunde inte skilja det från de tidigare repetitionerna. Men det var också något fridfullt i det, att det var det lätta och vardagliga fram till att det inte var det.
    Ja, det man är som van vid associerar man till de trygga vardagsrutinerna, det som fungerar, det enkla och det invanda. Att inte heller göra en stor sak av det innebär inte att man förminskar det, vilket är viktigt att tänka på ibland. Som du så riktigt påpekade kan det uppstå olika dilemman om man kanske skulle få veta, sedan är det nog lätt att vara efterklok också. Det är ett tungt ämne hursom.
  • fultextad användarhandbok
    Eurydike skrev 2024-09-22 21:46:29 följande:
    Du avslutar med att skriva att du är väldigt okunnig inom detta område, men det tycks vara tvärtom. Jag återkommer när jag (som är väldigt, väldigt okunnig inom detta område) har läst på lite om dubbelspaltexperimentet. Eller så återkommer jag ändå, utan att ha läst på, och ser vad jag har att säga om saken ur en annan vinkel. Den väldigt, väldigt okunnigas ☺️
    Ingen av oss vet vad medvetande grundar sig på, eller hur det kan uppstå, så på den fronten är vi nog lika okunniga, eller kunniga, beroende på synvinkel. Vi kan bara argumentera på olika vis och lägga fram våra tankar och idéer om det. Ibland har jag prövat mina idéer mot andras och fått både mothugg och medhåll och märkt att det finns mycket kvar att utveckla, om det nu är något att satsa på. Jag är övertygad om att du är kunnigare än jag på matlagning, relationer av olika slag och konst, bland annat, vilket dels är uppskattat, dels viktigt. Speciellt jämfört med de här lösa funderingarna om medvetandets natur, som i och för sig kanske kan bli lite mer konkreta. Nu med de här tillkomna besvären, att jag inte är så stark och rörlig och förändrad känsel här och där, med mera, så kanske man får göra något annat än sådant som kräver något fysiskt av en. Det är ledsamt, men man får försöka, lite att engagera sig i på något vis är nog bra som hobby och intresse.
  • fultextad användarhandbok
    Eurydike skrev 2024-10-11 21:36:15 följande:
    Nu har jag läst på lite om dubbelspaltsexperimentet och har en susning om vad det handlar om! Först måste jag säga att det var ett väldigt vackert experiment, rent visuellt, och att det var något helt annat än jag väntat mig. Jag började se för mig hur man skulle göra samma experiment i större skala. Kanske med människor i olika tätt sammanpressade köer eller varför inte en hel skog där stammarna får vara spalterna? Jag förstår såklart att det skulle förstöra hela mätbarheten och på så vis även poängen med experimentet, men en dubbelspaltskog framför en solupp/nedgång vore nog fin att skåda 👀 Nog om det sidospåret och åter till experimentet! Intressant tolkning av resultatet! Att partiklarna tycks gå genom båda hålen samtidigt och interfererar med sig själva 🤔
    Din tankegång och idé där är riktigt inspirerande och kreativ. Jag blev fascinerad av att läsa den! Och du är inne på ett intressant spår dessutom. Ett geni som hette Wheeler kom på att man väntar tills spalten är passerad och därefter bestämmer man vad man ska mäta, banan genom spalt 1 eller spalt 2, det så kallade delayed choice-experimentet. Om vi då applicerar Wheelers experiment i kosmisk skala börjar det bli riktigt spännande. Speciellt ur ett medvetandeperspektiv. Fast jag är ju ingen fysiker, kvantfysiker eller matematiker heller, på sin höjd en hobbyfilosof, men lite förstår jag nog. 
  • fultextad användarhandbok
    Eurydike skrev 2024-10-11 21:48:20 följande:
    Ja, det är alltid intressant att pröva sina tankar mot andras. Mina kunskaper är ofta väldigt flyktiga, så flyktiga att jag en gång lyckades fantisera ihop ett träd som inte finns. Trädet lund. Jag trodde att lunden existerade, precis som lönnen, linden och eken, ända tills jag blev konfronterad av verkligheten aka min bästa kompis i trädgårdsklassen. Hon ställde precis de rätta frågorna för att smula sönder mitt fantasiträd till några futtiga små barkbitar. Frågorna som ställdes var ?Var växer en lund??, ?Har du någonsin sett en?? och ?Hur ser löven ut??. Som tur var så var inte lunden mitt favoritträd, utan bara ett träd i mängden. Det hade ju varit värre annars 😅 Att ens intressen formas efter livet och dess förutsättningar är säkert bra, precis som att livet formas efter ens intressen och förutsättningar. Men jag är glad att du intresserar dig för nya (gamla?) intressen igen om du inte har möjlighet att göra vissa saker som du gjorde tidigare. Hoppas verkligen att du känner dig mindre begränsad och återfår din styrka på alla vis så småningom!
    Haha! Tycker du om träd och skog och så där? En gång då jag gick över ett ställe som heter Skillnaden drömde jag på natten att jag gick över där igen, en påtaglig dröm med stora likheter den den faktiska promenaden. Med hjälp av några detaljer kunde jag skilja dem åt. Det var annars ett intressant namn på ett träd, man härleder det till en lund, och lite grand en lind, så klart enbart baserat på ordet.

    Skulle åtminstone en del av medvetandet kunna beskrivas som ett informationsflöde? Informationsflöden skulle kunna beskrivas med hjälp av en funktion f(x)=y, där x representerar något som med hjälp av funktionen ger informationen, som representeras av y. Fast innehållet beskrivs ju inte. Innehållet i den här informationen är att jag har en neurologisk åkomma, relativt nytillkommen, som förkortas med två bokstäver. Det innebär att det inte alltid blir som man vill. Men jag är beredd att försöka. Tack! 
Svar på tråden Rituella inlägg och subliminala budskap