Rituella inlägg och subliminala budskap

Jag förstår hur det byggdes upp. När man är hårt ansatt på flera plan så är det lätt att bryta ihop ibland. Det är naturligt och jag har brutit ihop många gånger. Som tur är har jag numrerat fjädrarna, så jag vet hur jag sätter ihop mig själv igen. Men det jag ville säga var att i princip alla hade känt på samma sätt i din situation. Det är inte konstigt alls.

Kan tänka mig att segling är både uppslukande och avkopplande på samma gång. Det närmaste jag kan komma är nog min erfarenhet av hästar. Där sitter man i lugn och ro på hästryggen, fast egentligen ger man massor av små signaler till hästen och är hela tiden lite beredd på att den kan hoppa till vilken sekund som helst.

Tror du behöver tillåta dig att känna alla möjliga känslor just nu. Att prova olika strategier för hur du ska hantera den nya livssituationen du ställts inför. Det är också viktigt att komma ihåg att du inte valde det här, utan drabbades av det, och att det inte är ditt fel. Därför är det så viktigt att förlåta sig själv för alla olika typer av reaktioner. Och du behöver absolut inte be om ursäkt! Det var bra att du delade med dig och jag pratar gärna om problem och dras inte ner av det, även om jag såklart lider med dig.

Ja, det låter som passande begrepp och beskrivningar! Kanske var det var tiden som kom emellan mig och måleriet. Konstskolan, eller jag själv, spann en väv runt mig och efter två år kom jag ut som någonting annat. Borta var måleriet. Färgerna försvann, men formerna stannade kvar. Jag blev skulptör. Förr kunde jag måla, men nu är det nog omöjligt tyvärr. Inte ens färgerna stannar kvar på mina dukar. Ena motivet rann igenom duken och försvann, precis innan utställningen. Jag ställde ut tavlan ändå och tänkte att konst ju är föränderlig och att konstverket (det tänkta) fortfarande fanns där, fast på baksidan där ingen kunde se det. Jag blev intervjuad om mitt verk och höll masken. Andra tavlan flyttade ut på balkongen. Där skaffade den sig ett säreget utseende, präglat av väder och vind. Sedan bröt jag sönder den och omvandlade den till flisor med orden ?Fy fan vad skönt!?. Om det är en mental låsning så har jag nog inte nyckel för att kunna låsa upp den ännu 😅

Det är svårt att beskriva hur det går till, men skulpturen sitter nog i fingrarna för mig. Jag jobbar gärna med händerna. Fingrarna och naglarna är faktiskt mina favoritverktyg. Sedan använder jag tandläkarverktyg, penslar för att städa upp och sandpapper för att få vissa ytor riktigt släta.

Ja, förändring kan medföra mycket osäkerhet. Och om det inte är en förändring som man själv har valt så känner man kanske motstånd också på samma gång. Man vill gå tillbaka till det som var förut, men den dörren är stängd. Vilken dörr ska man öppna då? Inte alls konstigt att man blir rädd när man ställs inför en sådan ovisshet.

Det kan kännas fint att inte vara ensam om känslor! Även om man inte har upplevt exakt samma sak eller ens något liknande, så är reaktionerna ofta allmänmänskliga. Man kan känna sig mindre ensam genom att veta att andra har känt samma sak.

Jag har en del erfarenhet av att kommunicera med djur på så vis att jag upplever att vi förstår varandra. Ordlös kommunikation kan innefatta mycket. Till exempel kan kärlek uttryckas genom att någon lägger en tröstande mule mot ens kind och blåser varm luft när man är ledsen. Eller att någon, utan undantag, vill sova bredvid en i sängen och spinner sig till sömns. Det kan också visa sig genom att någon börjar hoppar på bakbenen av glädje när den får syn på en. Annars fungerar ord och teckenspråk också bra. När man rider styr man ju hästen vis ordlös kommunikation och jag har använt mig av teckenspråk (inte traditionellt) till både katter, hundar och möss. Möss är faktiskt väldigt pratsamma. Min mus Natt brukade springa hela vägen upp på min arm och sticka in nosen i örat och prata med mig.

Det jag känner när jag läser det sista stycket är att du behöver tid att processa allt. På sätt och vis har du gått igenom ett trauma, likt en olycka, och nu försöker du återhämta dig efter det. Allt har kastats om och förutsättningarna har förändrats. Tänk att alla borden kan vänta och kommer falla på plats så småningom. Jag tror att du behöver ge dig själv tid och förståelse. Du har det tufft nog som det är och behöver inte mer press varken inifrån eller utifrån. Att flytta är säkert bra och genomförbart på sikt! Du kan också försöka tänka att det är okej att känna två saker på samma gång, till exempel både saknad och glädje över det som varit. Ofta är känslor precis så komplexa!

Puh! Det blev ett riktigt skrivmaraton från mig! Läs det du/ni har lust med och skit i resten 😅 Med de orden försvinner jag in i slutspurten inför jul och sedan julledigheten. Men jag kommer kolla till min inbox, så vill du prata om något så får du gärna skicka ett meddelande! Annars ses vi snart igen och nej, du är verkligen ingen som ligger andra till last ☺️

Vakna min vän, vakna! Nu är våren här och det är dags att ruska liv i sig igen. Tror du mig inte kan du kika ut genom fönstret. Just nu är det mörkt, men de första snödropparna och vintergäcken har redan kommit och hälsat våren välkommen 🌼

Det är svårt att svara på vad som hör till måleriets konst! När jag har varit på Konstfacks slututställning så har jag hittat både skisser, jordhögar och brända små bitar av trä. Ja, det var en speciell upplevelse att ställa ut tavlan! Jag kände mig lite som den där kejsaren i sagan, som tror att han har kläder på sig fast han är naken. Fast jag visste att jag var naken 😅 Av någon anledning blev en journalist särskilt intresserad av mitt verk och jag var verkligen inmålad i ett hörn, både bildligt och bokstavligt talat. Jag hade hängt min tavla i ett hörn och det var svårt att komma undan. Hon blev intresserad av min konst och ville skriva om den. Tydligen skulle det bli en följetong 🥹 Jag spelade med och hörde aldrig av mig till henne efteråt och tur var väl det. Det var som om hon kände på sig att något var skumt med mig och min tavla. Kanske ville hon bara skämta lite och skrämmas? 👻 Tack för ditt råd! Det var en bra idé och annars kan man fundera kring om ett konstnärskap måste vara för alltid, eller om det är förbi, förbi.

Det tror jag inte att du är! Jag tror bara att det skiljer sig åt vad man anser är läskigt och att vissa saker ses som mer ovanliga att uppfatta som läskiga. Ingen feg person skulle till exempel segla till Island ensam och dessutom lyckas ta sig igenom en storm. Hoppas du får hjälp att bolla tankar nu när du går och pratar och att du får svar på frågorna du tänkte ställa! Ibland kan det vara bra att tänka olika på så vis att tankarna kanske lättare leder framåt, men ibland kan det istället vara svårt att nå fram och förstå varandras perspektiv. Vi får hoppas på det första och annars har du i alla fall testat och bara det är ett steg i rätt riktning!

Jag nöjer mig med de svaren för stunden! Om du vill att tråden ska falla i sömn igen så låt bli att svara på det jag skrev 😊

Det låter bra det! Svara när du har tid och lust!

Javisst! Och häromdagen blev det triss i vårblommor då jag skådade även krokus. Det var en fin beskrivning och jag ser fram emot den vackra årstiden 🌸🌸🌸 Hälsningar i måndagsaftonen!

Nu blommar löken! Har velat använda det uttrycket sedan jag hörde Joakim von Anka säga det en gång och nu kom äntligen tillfället jag väntat på, ungefär 30 år senare 😂 Men wow Fultextad! Vad mycket blommor du hittat 🌸🌼🌷🌻🌹 Du vinner lätt över mig i blompoker och om mina blommor var triss så måste det där vara royal straight flush 🤩

Var det första gången du blev omkringkörd i en lådcykel med elassistans eller har du blivit det fler gånger?

Ja, äntligen fick jag en chans att säga det! Smart att leta i sådana miljöer och lite fusk är helt okej i blompoker, så länge vi inte spelar om pengar 😉 Jag var nog lika fuskig jag, för jag strök omkring i en stadspark och råkade hitta mina blommor där 😆

Kan tänka mig att det finns flera skäl till att färdas på det viset och att det är perfekt om man ska på blomsafari 🌸 Hade du bott närmare hade jag kunnat skjutsa dig med min elcykel, men du hade nog inte velat det för jag kör gärna i maxfart och ropar: Se upp i backen fyra hål i nacken! Konstigt uttryck förresten 😅 Jag kom tyvärr inte iväg på någon cykeltur då, men det blev en bergstur till fots idag 🏔️

Detta var intressant! Jag tänker att mod kan ses på båda sätten. Dels som att man vågar sådant som man är rädd för, dels att det finns gemensamma referenspunkter. Var vi båda passar in i pusslet kan man fundera på. Precis som du skriver är du rädd för vissa saker som andra ser som självklara eller trevliga, samtidigt vågar du sådant som andra ser som otäckt eller skrämmande. Att segla ensam till Island i storm är bara ett exempel på det. Många skulle nog se en potentiellt livshotande situation som skrämmande och i deras ögon är du då modig. Du ser inte den typen av situation som skrämmande och är i dina ögon feg. Om det finns en allmän uppfattning om att det är modigt att möta en eventuellt livshotande situation, då måste du ses som modig. Samtidigt är det andra påståendet också logiskt. Att man är modig när man vågar sådant som man är rädd för. Beroende på hur man ser det är både du och jag fega och modiga på samma gång. Det påminner nästan lite om vårt kära dubbelspaltsexperiment, fast inte med platser utan med egenskaper. Vi kanske är modiga och fega samtidigt.

Fler svar är på G så småningom! 😊

Innan min tavla förstörde sig själv så ägnade jag mig åt självförstörande konst. Det var bara en kort period, i ett speciellt syfte. Jag hade en utställning som handlade om kvinnomisshandel. På väggarna hade jag satt upp tidningsutklipp som handlade om våld i nära relationer. Texten var så liten att man behövde gå in i rummet för att se vad som stod, men golvet hade jag täckt med små sköra gipsfigurer. För att ta del av utställningen behövde man trampa sönder mina skulpturer. Utställningen förändrades under utställningens gång. Den gick i tusen bitar, precis som kvinnorna. Tanken var att tvinga in besökarna i en förövarroll, vilket inte alla tyckte om. Vissa ville inte ens gå in i rummet. Jag tyckte att ditt råd var riktigt bra! Om jag känner för att måla igen så ska jag absolut testa att göra det i mörker. Till dess får jag ägna mig åt mina skulpturer och varför inte läsa den där boken om dadaism. Tack så mycket för tipset! 🤩