Rituella inlägg och subliminala budskap

Tack för ditt inlägg och dina snälla ord. Man kan uttrycka sig med olika ord, sublunariskt och terrestriskt eller sirligt och graciöst och stämningsfullt. Blanda en användarhandboks informativa text med skaldekonstens dikter och se vad det blir. Jag skriver lite olika beroende på syfte och känsla.

Tack. Frasering och tonalitet, opulent dekorerad och ornamenterad text, handarbetsglädje i små skriftliga alster. Väna vokabulära smekningar. En stunds sinnlig rekreation, förströelse eller begrundan. Blanda och ge, två stil bildar en tredje, bildar ett mosaiskt porträtt att förundras över. Låt dig inte hämmas, fatta tag i önskan och viljan att skapa det du eftertraktar. Dansa med i ordens vals och författa det du vill, burleskt mustigt och skönt.

Ekvilibristisk ordkonst av konnässör på morgonrodnads tröskel. Eldsmekt skrift glimmar sällsamt, sinnlig mareld i ögonens svärta. Se och njut, snart falnar det och magin är slut. Länk till länk smider vi av trasig vers och rad en förryckt ballad. Klä mig i skugga, klä av mig i förväntan och åtrå mig utan tid utan sorg. All ska dö, vi ska alla ta adjö. Allt eller något ska åter födas, yngel och barn i skapelsens oändliga eller ändliga garn.

I ljuset av abskondans och morfemiskt kontravarianteri utvecklar jag en inlindad proklamation av huvudlösa ordspråk och tomma tanketrådar. Mitt sinne svävar i en kvantifierad brist på semantisk substans, där det obegripliga flätas samman med det obetydliga.

I denna självsupremationskaskad av infinitesimala abstraktioner, vaggar jag mig själv i ett labyrintiskt mysterium av ordens fasetter. Jag omfamnar meningslösheten och besvärjer er med lexikala nyskapelser i ett sprakande kaos av syntaktisk utopi.

Min tankerepertoar omsluts av en multidimensionell koreografi av metaforiska väsen, som vandrar över icke-existerande territorier och når ut i det kosmiska dunklets avgrund, där vokalernas ekvilibristik och konsonanternas harmoni blir ett hypnotiskt eko av tomhet.

Med hänförande fascination betraktar jag språkets egenartade metamorfos och dess etymologiska rapsodier. I denna extas, där meningen upplöses i en oförutsägbar syntax, omfamnar jag den poetiska glimten. 

Du får självklart hysa agg gentemot mig och även uttrycka åsikter om mig. Det står dig helt fritt och ska så göra.

Kom just inte något speciellt när jag sökte på det första namnet, kan ju vara vem som helst. Ukon är genitiv av ukko. Att du stör dig på mig är liksom nog helt okej, fast du behöver ju då inte läsa det jag skriver eller bry dig om mig. Det är nu sluttjafsat om det för min del. Sedan kan du hitta på vilka konspirationer du vill. Tror till och med det finns någon funktion så att man inte behöver se vad vissa skriver, använd den då. 

Digital komisk fältmarsch utan ledare. Soldater klädda i anonymitetens synliga kamouflage. Avlossar ord, spottar frustration, sår missnöje. Skrifter upplysta av visdom och insikt, småaktighet, aversion och ögonblick av glädje försjunker i intets förgänglighet. Banor sammanflätas och bryts i ögonblickets spegel där förnekelse och längtan sammansmälter i paradoxal elegi. Gemenskap som präglas av avståndets eko. Varje inlägg en berättelse en längtans borttappade drömmar. Konstnärliga verk av trolldom och bedrägeri. Jag parfymerar mig med era alster, njuter skamlöst. Svarta hjärtslag i flyktig dröm. Skriver med is i abyssala djup. Avvisa mig i dissonans så omfamnar jag dig i harmoni.

Omfamnar dig med sommarljumma ord
Du allvarsamma dam på fjärran jord
Låt aftonen vara mild och len
Där själens ro vilar i stjärnors sken
Dröjer en stund vid tankens strand
Låter orden måla nattligt land
Till din njutning och poetiska sinne
Söker jag spinna trådar av finaste linne
I alltets flöde fick jag av dig ett svar
Låter tanken flyga fri och klar

Tack det samma till dig med!

Se den veka skymningen övergå i skugglös natt som andas i drömmens famn. Världar uppstår, världar försvinner. I denna dunkelhetens sköte berörs jag av kall elegans och berör med varm passion. Nymånens bleka barm med lust och längtan lockar. Försegla mina läppar med kyssar. Låt dina händer vandra över sinnlighetens gåtor på min kropp. Gränslar dig med ord och lekamen. Förför dig med lust och eld. Vettlös och galen. Pulsens vansinniga trumma manar. Bli eld med mig. Förnuftets gränser suddas ut och bara njutningen består, ingen rädsla ingen skam.

Vi förtär varandra med begär och hungrig längtan. Sårbar och stark. Allt ska upplösas i en kulmen, så också vi, tiden försvinner, det finns inte längre mörker eller ljus, ingen mark ingen riktning. Skriket i extas tystnar och vi upplöses i intet, som slocknade gnistor vars askflagor sprids någonstans. 

Något skall åter födas ur flagans kraft, de första stjärnorna som skrattar i världens spröda famn. Det första stråket av solars ljus i tidig gryning. En början är alltid ett slut, ett slut är alltid en början. Vi steg högre än ordens himlar, vi blev allt, vi blev intet.