Rituella inlägg och subliminala budskap

Bland de lyckade känner du ditt misslyckande. Bland de smarta känner du dig osmart. Vad har du? Din enkelspårighet, din enfald och din feghet. Tack.

Elden brinner i öppna spisen , sprakar rogivande, men snart ska hemma säljas och du ligger framför brasan och tittar in i lågorna. Inom dig brinner också en eld. Som liten var öriket ditt allt, du var somrarnas barfotaflicka. Gästhamnen, affären, alla hemliga platser, allt kände du till. Vänskap med sommargäster, barn från fastlandet. Du såg höstarna komma, såg ödsligheten. Stod under stjärnklara himlar och undrade var allt kom ifrån. Så växte du upp och flyttade och elden började behärska dig, du blev en varg utan flock, en svältande omgiven av mat, en udda existens i vars inre längtan brann. Du fann din flock, på vågtopparna, i dalarna, i stormens urgamla vansinne, i utmattningens sömn i en enkel koj där havet rullade dig fram och åter. Du fick äta dig mätt på de långa skridskoturerna, allt längre och längre ut, över is och råk. Vad fann du, vad blev du? Du fann frid, fann lycka, du blev ensamhetens vaggsång som du lyssnat till så många gånger. Som du fick kämpa. Äventyrens älskvärdhet.

Nu försöker du lära dig att behärska elden, göra något uppskattat av den. Fast nog vet du vad elden vill. Skapa ett sådant leverne att när det är dags bara lägga dig ner i naturens sköte och uppgå i det du kom ifrån. Fungerar dina naiva tankar i praktiken? Du vet inte. Elden falnar och du tittar in i glöden.

Vad trevligt!

Ja, man gör så. Fast det där med katten låter trevligt!

Fast jag kan förstå det också, det är kanske lite krångligt att ha det kvar om man ändå inte ska tillbringa tid där tillsammans och hur ska man göra då och så vidare. Så du kommer också utanför stan! Åtminstone från början. Vad för djur hade ni? Vad gäller vilda blommor kan du lätt betydligt fler än jag. Din inställning till var hemma är är nog sund, enkel och okomplicerad. Var skulle du vilja bo?

Försiktigt, lägg om dina armar med tant fultextads dekokt av kallgräs från Karelen, förenat med drakblomma och hopp och önskan om trygga lågor, inte tärande, förisktigt.

Jag har på känn att vårt valborgsfirande kanske skiljer sig åt åtminsone på detaljnivå. Här säger man ju glada vappen, eller klara vappen, eller hyvää vappua, beroende på. Och så har vi ju sima, en dryck som helt missvisande översätts som mjöd. Jag och så munkar till det, och struvor. Annars brukar det vara kanske lite mer fokus på brasa, som vi kallar kokkobrasa, till midsommar, lokala variationer förekommer. I övrigt skulle jag tro att det är ganska likt, utan att ha någon mer insikt eller erfarenhet av just svenskt valborgsfirande. Jag tog det lugnt, har blivit svag och och fått halsont då jag anstränger mig, också varit hos läkaren då jag hade smärtor som gått över nu vad det verkar. Inte har jag brukat bli dålig av ansträngning, hoppas att det bara är något tillfälligt.

Önskar dig glad valborg, eller glada vappen, i efterhand!

@Eurydike: Intressanta funderingar kring va hemma egentligen är. Själv har jag nyligen flyttat, till ett nytt hem i den mindre grannstaden en liten bit norrut, Uppsala. Lägenheten där jag nu bor är mitt nya hem, det måste den bli, jag gör den till mitt hem liksom jag försöker göra Uppsala till min nya hemstad. Jag trivs rätt bra här faktiskt fast på sista april blev det lite för stökigt här för min del så jag drog mig undan efter forsränning, sillunch mm. med 10 000-tals studenter.

@TS: Kallar ni valborg för vappen? Va betyder ordet? 😮

Önskar allt gott till er båda, fina TS & fina Eurydike!

Och så en liten reflektion och evighet och oändlighet. Vad är evighet och oändlighet annat än matematiska konstruktioner? Jag vet inte. Jag vet däremot att ändlighet kan vara större än oändlighet. Exempelvis är 1,9999...ad infinitum oändligt, men mindre än 2 som är ändligt. Ja, jag erkänner att jag är ganska nördig, jag erkänner också att jag är ganska enkelspårig och inte den skarpaste kniven i lådan. Ta hand om er och mot nya äventyr och regniga dagar!

Döden då, när jag ändå är igång. Döden inträder när en levande varelses metabolism upphör. Vad är det egentligen som skapar jag-upplevelserna? Som en liten jämförelse: Vi-upplevelser består av flera medvetanden som samupplever. Kanske jag-upplevelser i sin tur består av enskilda medvetanden eller mindre aktörer, vilka i sin tur består av mindre byggstenar och medvetanden till en nedre gräns, som till tillsammans bildar jag-upplevelserna, ungefär som jag-upplevelser bildar vi-upplevelser?

Anta att du vandrar i en vacker höstskog någonstans och ser ett träd som fallit omkull och börjat förmultna. Vi säger att trädet är dött, i själva verket befinner det sig i en övergång. Då vi uppfattar tiden linjärt kan vi för enkelhetens skull säga att vi har tillstånd x1 innan trädet fanns till, sedan tillstånd x2 då trädet finns och tillstånd x3 då trädet är dött, alltså då det inte längre har en metabolism. x1=existens av något som har potential och möjlighet att bli ett individuellt träd, x2=individuellt träd, x3=dött individuellt träd och potential och möjlighet att bli ett individuellt träd i x2 igen. Även det individuella trädet är en övergång av det det var tidigare och av det de ska bli. Precis som jag-upplevelsen är en övergång, hade du kunnat jämföra upplevelser från då du var sex år jämfört med nu, hade de tett sig väldigt olika. Ändå finns där en kontinuitet som vi kallas för jag.

Därför, när vi dör, kastar vi då av oss den nuvarande ikonen och fortsätter in i andra potentialer och möjligheter där jag-upplevelsen upphör? Jag vet inte.

Döden då, när jag ändå är igång. Döden inträder när en levande varelses metabolism upphör. Vad är det egentligen som skapar jag-upplevelserna? Som en liten jämförelse: Vi-upplevelser består av flera medvetanden som samupplever. Kanske jag-upplevelser i sin tur består av enskilda medvetanden eller mindre aktörer, vilka i sin tur består av mindre byggstenar och medvetanden till en nedre gräns, som till tillsammans bildar jag-upplevelserna, ungefär som jag-upplevelser bildar vi-upplevelser?

Anta att du vandrar i en vacker höstskog någonstans och ser ett träd som fallit omkull och börjat förmultna. Vi säger att trädet är dött, i själva verket befinner det sig i en övergång. Då vi uppfattar tiden linjärt kan vi för enkelhetens skull säga att vi har tillstånd x1 innan trädet fanns till, sedan tillstånd x2 då trädet finns och tillstånd x3 då trädet är dött, alltså då det inte längre har en metabolism. x1=existens av något som har potential och möjlighet att bli ett individuellt träd, x2=individuellt träd, x3=dött individuellt träd och potential och möjlighet att bli ett individuellt träd i x2 igen. Även det individuella trädet är en övergång av det det var tidigare och av det de ska bli. Precis som jag-upplevelsen är en övergång, hade du kunnat jämföra upplevelser från då du var sex år jämfört med nu, hade de tett sig väldigt olika. Ändå finns där en kontinuitet som vi kallas för jag.

Därför, när vi dör, kastar vi då av oss den nuvarande ikonen och fortsätter in i andra potentialer och möjligheter där jag-upplevelsen upphör? Jag vet inte.

Nå ja, kanske blev lite artistaktig kommentar i slutet, men annars passar väl ljudfilen med kedjans namn. Kom kanske med lite som inte skulle ha varit med, så den riktiga inspelningen börjar 15 sekunder in. Lite gitarr alltså, fast jag är inte något bra på det. soundcloud.com/nea-389633030/nat-litet

Ja, kanske är den inte helt ovälkommen om upplevelser tar mer än de ger, jag vet inte. Det stämmer, jag hade en vän, vi besökte ett område nära ryska gränsen, sedan tog vi tåget hem och från centralstationen blev det som lite bråttom och det blev inget ordentligt avsked. Sedan sågs vi inte mer eftersom hon inte fanns så länge till.

Döden är upphörandet av metabolismen, förmodligen av jag-upplevelsen med. Å andra sidan, jag-upplevelsen upphör även vid medvetandeförlust och vid djup drömlös sömn. Upplevelser är det enda vi har. Jag-upplevelsen kan också ge oss infallsvinkeln att jaget är en utomstående betraktare av omvärlden, fast vi egentligen är en del av den, lika integrerad som solen, bergen eller haven. Och, här är ju mina små tankar som jag funderar på till och från, att medvetandet möjligen är det som egentligen skapar alltet och i så fall är en avgörande del av existensen. Som stöd har jag bland annat dubbelspaltexperimentet och en del olika kloka personer, som jag på intet vis försöker att jämföra mig med. Mot mig har jag större delen av materialismen.

Ja, det kan vara så! Å andra sidan, även om vi utgår från materialism och påståendet att universum är oändligt, så uppstår möjligheten att vi kan uppstå oändligt många gånger, säg jr35j4, den är en kombination som kommer att uppstå oändligt många gånger om vi genererar olika kombinationer i en evighet. Om det går att applicera eller översätta till jag-upplevelser vet jag inte. Däremot tror jag faktiskt att vi uppgår i potentialer och möjligheter, varur vi väl stammar. Fast jag erkänner, jag är väldigt okunnig inom detta området!

Ja, kanske är den inte helt ovälkommen om upplevelser tar mer än de ger, jag vet inte. Det stämmer, jag hade en vän, vi besökte ett område nära ryska gränsen, sedan tog vi tåget hem och från centralstationen blev det som lite bråttom och det blev inget ordentligt avsked. Sedan sågs vi inte mer eftersom hon inte fanns så länge till.

Döden är upphörandet av metabolismen, förmodligen av jag-upplevelsen med. Å andra sidan, jag-upplevelsen upphör även vid medvetandeförlust och vid djup drömlös sömn. Upplevelser är det enda vi har. Jag-upplevelsen kan också ge oss infallsvinkeln att jaget är en utomstående betraktare av omvärlden, fast vi egentligen är en del av den, lika integrerad som solen, bergen eller haven. Och, här är ju mina små tankar som jag funderar på till och från, att medvetandet möjligen är det som egentligen skapar alltet och i så fall är en avgörande del av existensen. Som stöd har jag bland annat dubbelspaltexperimentet och en del olika kloka personer, som jag på intet vis försöker att jämföra mig med. Mot mig har jag större delen av materialismen.

Ja, det kan vara så! Å andra sidan, även om vi utgår från materialism och påståendet att universum är oändligt, så uppstår möjligheten att vi kan uppstå oändligt många gånger, säg jr35j4, den är en kombination som kommer att uppstå oändligt många gånger om vi genererar olika kombinationer i en evighet. Om det går att applicera eller översätta till jag-upplevelser vet jag inte. Däremot tror jag faktiskt att vi uppgår i potentialer och möjligheter, varur vi väl stammar. Fast jag erkänner, jag är väldigt okunnig inom detta området!

Ingen av oss vet vad medvetande grundar sig på, eller hur det kan uppstå, så på den fronten är vi nog lika okunniga, eller kunniga, beroende på synvinkel. Vi kan bara argumentera på olika vis och lägga fram våra tankar och idéer om det. Ibland har jag prövat mina idéer mot andras och fått både mothugg och medhåll och märkt att det finns mycket kvar att utveckla, om det nu är något att satsa på. Jag är övertygad om att du är kunnigare än jag på matlagning, relationer av olika slag och konst, bland annat, vilket dels är uppskattat, dels viktigt. Speciellt jämfört med de här lösa funderingarna om medvetandets natur, som i och för sig kanske kan bli lite mer konkreta. Nu med de här tillkomna besvären, att jag inte är så stark och rörlig och förändrad känsel här och där, med mera, så kanske man får göra något annat än sådant som kräver något fysiskt av en. Det är ledsamt, men man får försöka, lite att engagera sig i på något vis är nog bra som hobby och intresse.

Ingen av oss vet vad medvetande grundar sig på, eller hur det kan uppstå, så på den fronten är vi nog lika okunniga, eller kunniga, beroende på synvinkel. Vi kan bara argumentera på olika vis och lägga fram våra tankar och idéer om det. Ibland har jag prövat mina idéer mot andras och fått både mothugg och medhåll och märkt att det finns mycket kvar att utveckla, om det nu är något att satsa på. Jag är övertygad om att du är kunnigare än jag på matlagning, relationer av olika slag och konst, bland annat, vilket dels är uppskattat, dels viktigt. Speciellt jämfört med de här lösa funderingarna om medvetandets natur, som i och för sig kanske kan bli lite mer konkreta. Nu med de här tillkomna besvären, att jag inte är så stark och rörlig och förändrad känsel här och där, med mera, så kanske man får göra något annat än sådant som kräver något fysiskt av en. Det är ledsamt, men man får försöka, lite att engagera sig i på något vis är nog bra som hobby och intresse.

Haha! Tycker du om träd och skog och så där? En gång då jag gick över ett ställe som heter Skillnaden drömde jag på natten att jag gick över där igen, en påtaglig dröm med stora likheter den den faktiska promenaden. Med hjälp av några detaljer kunde jag skilja dem åt. Det var annars ett intressant namn på ett träd, man härleder det till en lund, och lite grand en lind, så klart enbart baserat på ordet.

Skulle åtminstone en del av medvetandet kunna beskrivas som ett informationsflöde? Informationsflöden skulle kunna beskrivas med hjälp av en funktion f(x)=y, där x representerar något som med hjälp av funktionen ger informationen, som representeras av y. Fast innehållet beskrivs ju inte. Innehållet i den här informationen är att jag har en neurologisk åkomma, relativt nytillkommen, som förkortas med två bokstäver. Det innebär att det inte alltid blir som man vill. Men jag är beredd att försöka. Tack! 

Haha! Tycker du om träd och skog och så där? En gång då jag gick över ett ställe som heter Skillnaden drömde jag på natten att jag gick över där igen, en påtaglig dröm med stora likheter den den faktiska promenaden. Med hjälp av några detaljer kunde jag skilja dem åt. Det var annars ett intressant namn på ett träd, man härleder det till en lund, och lite grand en lind, så klart enbart baserat på ordet.

Skulle åtminstone en del av medvetandet kunna beskrivas som ett informationsflöde? Informationsflöden skulle kunna beskrivas med hjälp av en funktion f(x)=y, där x representerar något som med hjälp av funktionen ger informationen, som representeras av y. Fast innehållet beskrivs ju inte. Innehållet i den här informationen är att jag har en neurologisk åkomma, relativt nytillkommen, som förkortas med två bokstäver. Det innebär att det inte alltid blir som man vill. Men jag är beredd att försöka. Tack! 

Vi har olika fallenheter och svårigheter. Jag är exempelvis dålig på konst, samhällsvetenskap och historia, dessutom hopplöst obildad vad gäller film och kultur och med stora kunskapsluckor vad gäller trender. Utöver det dålig på romantiska förhållanden. Förmodligen är jag avvikande på flertalet sätt, jag har aldrig dansat med någon, aldrig varit på någon hemmafest eller disco heller. Nördig och enkelspårig är två egenskaper som stämmer ganska bra in på mig, skulle du kalla mig lite dum kommer jag inte att protestera speciellt. Men något litet kan jag med, ett par jolletävlingar vann jag som liten, mest för att de arrangerades och för att jag blev uppmuntrad till det. I skolan, inklusive gymnasiet hade jag lätt för matematik även i den avancerade gruppen, fast jag svävade ut i ämnet för mycket och bra på det är jag inte, trots att jag har eftergymnasiala kunskaper i det i någon mån i form av fristående kurs. Logik har jag lite koll på och bägge de här ämnena har jag använt mig av som verktyg på andra ämnen jag funnit intressanta. Bägge de här ämnena är egentligen språk, även de tre andra språk jag läste gick okej. Samhällskunskap och historia och lagsporter gick betydligt sämre.

Lättskrämd är jag och något hände för inte länge sedan. Flera dagars konstant rädsla mynnade ut i något. Jag skakar. Rädslan, ångesten, kanske paniken, skär genom hela psyket. Hjärtat slår för fort, för hårt. Lägger mig ner på golvet, det gör man inte om man är normal och kontrollerad och tanken är, liksom allt annat skrämmande.

Då man var liten och ens årtal gick att räkna med en siffra, meddelande man omgivningen om man skadade sig eller blev ledsen. Sedan började man bita ihop, inte gråta eller vara barnslig. Nu tåras ögonen ändå och det känns som att jag håller på att bli galen och sedan kanske jag inte behöver bry mig om något mer. Jag börjar gråta högt och förtvivlat, något brister och går sönder. Framtiden har kommit och jag har inte vad som krävs för att möta den och det börjar isa i fingrarna, händerna. Börjar hyperventilera och en tanke far genom huvudet, jag måste utöva mental hjärt- och lungräddning på mig själv. Andas in djupt genom näsan och räkna en två tre fyr, andas ut genom munnen och räkna en två tre fyr fem sex. Igen och igen och ännu en gång. Nyper mig själv med ena handen i den andra, hårt med naglarna. Fortsätter andas så. Visst börjar det lätta? Ja, jag fortsätter så ännu en stund och reser mig till sist.

Riktigt vågar jag inte slappna av, för gör jag det kanske jag övermannas nästa gång lika plötsligt. Kanske är det bara en naiv tanke att det skulle kunna gå att vara förberedd. Nu är jag här, med en känsla av skam över det som hände, med rädslan att det kan komma tillbaka igen. Men också med den fantastiska lättnaden att det gick över.

Eftersom jag är enkelspårig har jag tyckt om att leva i stundens fascination, se stjärnfall och förundras över en blodröd måne som målar en ljusgata på isen. Eftersom jag är nördig tycker jag om att prova olika idéer, göra fel, göra rätt och allt man behöver ta med i planeringarna och vad som kan optimeras. Men nu är framtiden här och EP och MS skrämmer mig. Obehandlad kan jag inte gå, så jag kommer att behöva ta min medicin och biverkningarna skrämmer mig med. Det gör ont att ha förlorat så mycket, något som känts som en given plats i tillvaron och som nu kanske faller sönder. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. 

Man är en stigande stjärna och framtiden är långt borta. Nu är man en dalande stjärna och framtiden är här. Det gör ont ont ont att blicka in i de sidor man inte riktigt visste fanns. Kanske ska man bara vara glad då det känns bra och det som förut var normalt nu är bra.