Rituella inlägg och subliminala budskap

Bland de lyckade känner du ditt misslyckande. Bland de smarta känner du dig osmart. Vad har du? Din enkelspårighet, din enfald och din feghet. Tack.

Elden brinner i öppna spisen , sprakar rogivande, men snart ska hemma säljas och du ligger framför brasan och tittar in i lågorna. Inom dig brinner också en eld. Som liten var öriket ditt allt, du var somrarnas barfotaflicka. Gästhamnen, affären, alla hemliga platser, allt kände du till. Vänskap med sommargäster, barn från fastlandet. Du såg höstarna komma, såg ödsligheten. Stod under stjärnklara himlar och undrade var allt kom ifrån. Så växte du upp och flyttade och elden började behärska dig, du blev en varg utan flock, en svältande omgiven av mat, en udda existens i vars inre längtan brann. Du fann din flock, på vågtopparna, i dalarna, i stormens urgamla vansinne, i utmattningens sömn i en enkel koj där havet rullade dig fram och åter. Du fick äta dig mätt på de långa skridskoturerna, allt längre och längre ut, över is och råk. Vad fann du, vad blev du? Du fann frid, fann lycka, du blev ensamhetens vaggsång som du lyssnat till så många gånger. Som du fick kämpa. Äventyrens älskvärdhet.

Nu försöker du lära dig att behärska elden, göra något uppskattat av den. Fast nog vet du vad elden vill. Skapa ett sådant leverne att när det är dags bara lägga dig ner i naturens sköte och uppgå i det du kom ifrån. Fungerar dina naiva tankar i praktiken? Du vet inte. Elden falnar och du tittar in i glöden.

Vad trevligt!

Ja, man gör så. Fast det där med katten låter trevligt!

Fast jag kan förstå det också, det är kanske lite krångligt att ha det kvar om man ändå inte ska tillbringa tid där tillsammans och hur ska man göra då och så vidare. Så du kommer också utanför stan! Åtminstone från början. Vad för djur hade ni? Vad gäller vilda blommor kan du lätt betydligt fler än jag. Din inställning till var hemma är är nog sund, enkel och okomplicerad. Var skulle du vilja bo?

Försiktigt, lägg om dina armar med tant fultextads dekokt av kallgräs från Karelen, förenat med drakblomma och hopp och önskan om trygga lågor, inte tärande, förisktigt.

Jag har på känn att vårt valborgsfirande kanske skiljer sig åt åtminsone på detaljnivå. Här säger man ju glada vappen, eller klara vappen, eller hyvää vappua, beroende på. Och så har vi ju sima, en dryck som helt missvisande översätts som mjöd. Jag och så munkar till det, och struvor. Annars brukar det vara kanske lite mer fokus på brasa, som vi kallar kokkobrasa, till midsommar, lokala variationer förekommer. I övrigt skulle jag tro att det är ganska likt, utan att ha någon mer insikt eller erfarenhet av just svenskt valborgsfirande. Jag tog det lugnt, har blivit svag och och fått halsont då jag anstränger mig, också varit hos läkaren då jag hade smärtor som gått över nu vad det verkar. Inte har jag brukat bli dålig av ansträngning, hoppas att det bara är något tillfälligt.

Önskar dig glad valborg, eller glada vappen, i efterhand!

@Eurydike: Intressanta funderingar kring va hemma egentligen är. Själv har jag nyligen flyttat, till ett nytt hem i den mindre grannstaden en liten bit norrut, Uppsala. Lägenheten där jag nu bor är mitt nya hem, det måste den bli, jag gör den till mitt hem liksom jag försöker göra Uppsala till min nya hemstad. Jag trivs rätt bra här faktiskt fast på sista april blev det lite för stökigt här för min del så jag drog mig undan efter forsränning, sillunch mm. med 10 000-tals studenter.

@TS: Kallar ni valborg för vappen? Va betyder ordet? 😮

Önskar allt gott till er båda, fina TS & fina Eurydike!

Och så en liten reflektion och evighet och oändlighet. Vad är evighet och oändlighet annat än matematiska konstruktioner? Jag vet inte. Jag vet däremot att ändlighet kan vara större än oändlighet. Exempelvis är 1,9999...ad infinitum oändligt, men mindre än 2 som är ändligt. Ja, jag erkänner att jag är ganska nördig, jag erkänner också att jag är ganska enkelspårig och inte den skarpaste kniven i lådan. Ta hand om er och mot nya äventyr och regniga dagar!

Döden då, när jag ändå är igång. Döden inträder när en levande varelses metabolism upphör. Vad är det egentligen som skapar jag-upplevelserna? Som en liten jämförelse: Vi-upplevelser består av flera medvetanden som samupplever. Kanske jag-upplevelser i sin tur består av enskilda medvetanden eller mindre aktörer, vilka i sin tur består av mindre byggstenar och medvetanden till en nedre gräns, som till tillsammans bildar jag-upplevelserna, ungefär som jag-upplevelser bildar vi-upplevelser?

Anta att du vandrar i en vacker höstskog någonstans och ser ett träd som fallit omkull och börjat förmultna. Vi säger att trädet är dött, i själva verket befinner det sig i en övergång. Då vi uppfattar tiden linjärt kan vi för enkelhetens skull säga att vi har tillstånd x1 innan trädet fanns till, sedan tillstånd x2 då trädet finns och tillstånd x3 då trädet är dött, alltså då det inte längre har en metabolism. x1=existens av något som har potential och möjlighet att bli ett individuellt träd, x2=individuellt träd, x3=dött individuellt träd och potential och möjlighet att bli ett individuellt träd i x2 igen. Även det individuella trädet är en övergång av det det var tidigare och av det de ska bli. Precis som jag-upplevelsen är en övergång, hade du kunnat jämföra upplevelser från då du var sex år jämfört med nu, hade de tett sig väldigt olika. Ändå finns där en kontinuitet som vi kallas för jag.

Därför, när vi dör, kastar vi då av oss den nuvarande ikonen och fortsätter in i andra potentialer och möjligheter där jag-upplevelsen upphör? Jag vet inte.

Döden då, när jag ändå är igång. Döden inträder när en levande varelses metabolism upphör. Vad är det egentligen som skapar jag-upplevelserna? Som en liten jämförelse: Vi-upplevelser består av flera medvetanden som samupplever. Kanske jag-upplevelser i sin tur består av enskilda medvetanden eller mindre aktörer, vilka i sin tur består av mindre byggstenar och medvetanden till en nedre gräns, som till tillsammans bildar jag-upplevelserna, ungefär som jag-upplevelser bildar vi-upplevelser?

Anta att du vandrar i en vacker höstskog någonstans och ser ett träd som fallit omkull och börjat förmultna. Vi säger att trädet är dött, i själva verket befinner det sig i en övergång. Då vi uppfattar tiden linjärt kan vi för enkelhetens skull säga att vi har tillstånd x1 innan trädet fanns till, sedan tillstånd x2 då trädet finns och tillstånd x3 då trädet är dött, alltså då det inte längre har en metabolism. x1=existens av något som har potential och möjlighet att bli ett individuellt träd, x2=individuellt träd, x3=dött individuellt träd och potential och möjlighet att bli ett individuellt träd i x2 igen. Även det individuella trädet är en övergång av det det var tidigare och av det de ska bli. Precis som jag-upplevelsen är en övergång, hade du kunnat jämföra upplevelser från då du var sex år jämfört med nu, hade de tett sig väldigt olika. Ändå finns där en kontinuitet som vi kallas för jag.

Därför, när vi dör, kastar vi då av oss den nuvarande ikonen och fortsätter in i andra potentialer och möjligheter där jag-upplevelsen upphör? Jag vet inte.