Anonym (ja ibland) skrev 2023-05-16 14:37:30 följande:
Tillfälliga sexuella upplevelser utanför relationen är nog ganska vanligt och det har kommit att bli allt vanligare med tiden.
Jag tycker att dramatiken omkring detta har minskat betydligt i takt med att de flesta inser att det blir allt vanligare när samhället och vardagen har ändrats så otroligt mycket under senare tid.
Så har det varit sedan länge i flera andra länder. En tillfällig sexuell upplevelse, eller att ha älskare/älskarinna, anses inte alls som särskilt märkligt eller ovanligt och bedöms inte alls lika allvarligt som i det gamla Sverige.
Men också Svenskarna och det svenska samhället blir nog alltmer internationaliserade, vi blir mer upplysta, blir mer öppna i sinnet och därmed närmar även vi oss en mer internationell syn och därmed också en mer internationell livsstil.
För inte alls länge sedan var många människor i jämförelse ganska lite upplysta och hade en ganska begränsad världsbild.
Se bara en sådan detalj som att internet och sociala medier har faktiskt inte varit vanligt så särskilt länge.
Kvinnor är också otrogna.
Det har vi alltid varit, men är det mycket oftare i dag.
Jag själv tror att gifta kvinnor som har en tillfällig sexuell upplevelse faktiskt är vanligare än det är bland gifta män. Eller åtminstone minst lika ofta som män.
Men jag tror också att många av oss kvinnor är mycket duktigare på hemlighålla och att förneka otroheten. Duktigare på att förneka den både för sig själv och andra.
Eller kanske är bättre på att finna naturliga orsaker till otroheten och då räknas den inte på samma sätt och det är inte lika allvarligt?
Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar skriver om ?våra trettioåriga nyblivna pappor? som ska ?försöka finna sig i sin nya roll som den svenske, äntligen jämställde mannen.?
? Dom är så fina (pappor), älskare, äkta män, så dom helt har tappat sin manliga identitet och runkar ensamma på toa när hustrun somnat, skriver Zandén och Gyllenhammar.
? Vi stagnerar och dör i äktenskapen, vi vågar inte ta risker inom det, vi vågar inte vara kvinna och man för vi går så helt in i att vara mor och far och släpper raffigheten, experimenterandet, kärleken dör inom äktenskapen. Barnen som ett alibi för att slippa de där pliktfyllda, ljumma korv och mos-samlagen, skriver de.
? Vi glömmer att lusten inte kan infoga sig i bilden av det svenska jämlika äktenskapet, att lusten går helt egna vägar, fri från tiden, opportunismen, genusdebattten, skriver Zandén och Gyllenhammar.
Debattörerna går sedan vidare med att såga äktenskap och monogami:
? Kanske har vi helt missat det som halva Europa och hela Sydamerika insett: att långa äktenskap kräver älskare och älskarinnor. Och att den äktenskapliga redovisningsskyldigheten inte alltid är av godo, skriver Zandén och Gyllenhammar, och fortsätter sedan:
? Idén om att stå brud är den förhärskande, konventionella bilden av vår dröm. Kyrkans sätt att förtiga den kvinnliga sexualiteten. Byt idé! Längtan kan lika gärna vara att leva ensam med sina barn på en grekisk ö och ha en femton år yngre älskare.
www.aftonbladet.se/nyheter/a/Eol9BG/det-finns-omhet-i-ett-slag-over-munnen
