Inlägg från: Anonym (Kär och Galen) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Kär och Galen)

    hur tänker en som är otrogen??

    Läste tidigare inlägg i tråden och förvånades över att ingen tar upp förälskelse som orsak till otroheten. 

    För min del var det en förälskelse som ledde till att jag var otrogenn. detsamma gällde den jag var otrogen med. Vi skyller absolut inte på något annat. 

    Idag är vi ett par och våra tidigare respektive har nya förhållanden.

  • Anonym (Kär och Galen)
    Anonym (jaha) skrev 2023-05-04 10:53:23 följande:
    Förskjutning / Projicering

    sv.wikipedia.org/wiki/F%C3%B6rsvarsmekanism

    Otrohetstrådar är en festival i försvarsmekanismer, man kan se alla möjliga varianter av försvarsmekanismer.

    Rationalisering.... en rad dåliga ursäkter som tex "vadå det är bara sex, vi är bara här en kort stund"

    Projicering.... man projicerar sina egna dåliga egenskaper på andra för att normalisera och förminska sitt eget beteende. Ex otrogna människor vill gärna tro att alla är lika falska som dem och att människor som inte beter sig som dem är ovanligt.

    Förträngning... man vet att det man gör är fel och kan få stora konsekvenser men intalar sig själv att det aldrig kommer komma fram. Ex. "så tänker jag oxå just nu, hur det går får man se"

    Förskjutning.... man vet att man beter sig som ett svin men vill inte gärna se sig själv så, istället lägger man skulden för sina egna handlingar på sin partner eller på dem som ifrågasätter ens agerande.

    Intellektualisering.... man tar bort det hotande ur ekvationen och förhåller sig till det på ett akademiskt vis...ex "vadå det är bara sex". Att det är oxå innebär svek och lögner tar man bekvämlig nog bort ur ekvationen

    Kognitiv dissonans... när man inte lyckas leva upp till den person man vill se sig själv som så gör man istället om sina värderingar för att matcha sina handlingar...ex. känner man skuld och skam över att vara otrogen så gör man om sin attityd till otrohet, och då har man ju helt plötsligt inte gjort något fel längre och då finns ju inget att må dåligt över.

    Idealisering... man tillskriver sig själv överdrivet positiva egenskaper... ex. ingen vill bli påkommen med att vara otrogen, men bevisligen blir ju många påkomna ändå, men alla intalar sig själva att alla andra bara varit klantiga och just jag är så mycket smartare än alla andra att jag aldrig kommer bli påkommen.

    Annulering... man undviker att kalla saker för dess rätta namn utan använder ord med en mer positiv klang... ex. Man är inte otrogen, sviker och ljuger. Man bara "bejakar sin livsglädje"

    Etc, etc.... listan kan göras hur lång som helst
    Förstår överhuvudtaget inte varför man lägger så mycket energi på att analysera, detta. Otrohet är vad det är och kan inte bortförklaras.  Att söka efter orsaker ger bara fler problem och leder ingenstans. Alla agerar och reagerar vi olika. finns inget rätt och fel här. När det hänt har vi bara att hantera situationen på för allas skull bästa sätt.
  • Anonym (Kär och Galen)
    Anonym (jaha) skrev 2023-05-05 16:00:45 följande:
    Intressant att du först säger att otrohet inte kan bortförklaras för att i nästa mening säga att det inte finns något rätt eller fel. Du kan väl fråga din partner om han håller med om att det inte finns något rätt eller fel?

    Din sista mening är oxå intressant.
    "När det hänt har vi bara att hantera situationen på för allas skull bästa sätt"....

    1) Otrohet "händer" inte bara av sig självt, det händer för att man vill det och medvetet väljer det

    2) Givetvis kommer ju alla drabbas av situationen DU medvetet skapat genom din otrohet, men den intressanta fråga är då... varför skapa en sån situation öht? och hur du sen kan förvänta dig att andra ska hjälpa dig städa upp skiten DU skapat för din höga nöjes skull?... jag menar, hur mycket tänkte man själv på "allas bästa" när man valde att vara otrogen? Då verkar ju "allas bästa" vara helt irrelevant och det enda som spelar någon roll är jag jag och jag.... men när det skiter sig... ja då är det helt plötsligt jätteviktigt att man samarbetar "för allas bästa"... du ser inte en viss dubbelmoral i det där?
    Kanske missförstår du mig lite här. Vad jag menar är att det inte gör saken bättre att fundera över varför, om man kunnat göra på något annat sätt för att det inte skulle ha hänt osv. I en perfekt värld skulle det ju inte ha hänt men världen är ju inte perfekt och vi är inte perfekta. I mitt fall ser jag nu i efterhand att jag aldrig skulle gift mig så tidigt med en man jag tyckte väldigt mycket om men som jag inte hade de rätta känslorna för. 
    Det finns ingenting som rättfärdigar otrohet, det finns inget sätt man kan kompensera eller göra det ogjort. 
    Som jag ser det så gjort är gjort och man måste göra vad som är bäst för båda parter, i mitt fall valde jag och min man att gå skilda vägar, vilket var bäst för oss båda och vi är fortfarande vänner. Det är nu 12 år sedan
  • Anonym (Kär och Galen)
    Anonym (R) skrev 2023-05-05 19:20:44 följande:
    Tror du att den bedragne föredrar att sitta och grubbla och fundera?

    När man har blivit så sviken av den som stod en närmast, den man litade mest på i hela världen är det svårt att agera så som de otrogna tycker är rationellt.
    Självklart kan man inte begära att den som är bedragen ska handla rationellt i alla lägen. Självklart gör det ont att bli sviken och visst ramlar himlen ner över den som blivit bedragen, det måste man acceptera och tyvärr, kan man som den felande parten inte göra så mycket åt det bara försöka att inte förvärra läget genom att komma med konstiga förklaringar eller skuldbelägga.
    Tids nog kommer allt att lägga sig och man kan gå vidare tillsammans eller åt skilda håll 
  • Anonym (Kär och Galen)
    Anonym (jaha) skrev 2023-05-08 09:54:51 följande:
    Och ändå är det precis det många gör? 
    Anonym (Kär och Galen) skrev 2023-05-05 19:49:44 följande:
    Tids nog kommer allt att lägga sig och man kan gå vidare tillsammans eller åt skilda håll 
    Saker kommer alltid lägga sig förr eller senare, men vill man kunna ha en någorlunda civiliserad relation antingen tillsammans eller som skilda föräldrar så behöver man nog göra mer än bara komma med tomma floskler och dåliga ursäkter. Gör man det lätt för sig själv och bara låtsas som det regnar och hoppas på att saker löser sig av sig själva är oddsen för det ganska små.
    Vad tycker du att man som felande part ska göra?  Min erfarenhet är att man inte kan göra så mycket mer än att göra sitt bästa för att inte förvärra situationen.

    Att "klä sig i sot och aska" tjänar ingen. 
  • Anonym (Kär och Galen)
    Anonym (jaha) skrev 2023-05-08 12:30:30 följande:
    Hur skulle du själv vilja att en person betett sig illa mot dig och vill bli förlåten ska agera?

    Skulle du förlåta någon och/eller fortsätta vara vän med någon som sårat och förnedrat dig och sen inte gör ett skit utan bara sopar det under mattan och förväntar sig att ni ska fortsätta som ingenting?

    Till skillnad från vad många verkar tro så är förlåtelse inte gratis, det är något man behöver göra sig förtjänt av. Och gör man inte det så blir det inget.
    Att förlåta är ju något man gör för sin egen skull. När den bedragne förlåter så är det för att man inte orkar gå omkring med de jobbiga känslorna längre. 

    Jag tror inte att man kan sätta pris på förlåtelsen utan tror att det handlar om att bestämma sig för att förlåta eller inte. Om man vill vara vänner eller inte är också något man bestämmer sig för.

    Man måste också själv bestämma sig för om man vill vara kvar i relationen eller inte.

     
  • Anonym (Kär och Galen)

    Har försökt att vara tydlig i att otrohet INTE KAN BORTFÖRKLARAS och att den skyldige naturligtvis måste TA ANSVAR FÖR SINA HANDLINGAR men får ändå kommentarer om att detta bara ska vara floskler. 
    Jag har försökt att lägga fram faran med att låta en otrohet bli något som ältas i all oändlighet. Oavsett vad man gör, om man fortsätter tillsammans eller skiljs åt så är det inte hälsosamt att fortsätta älta vad som varit. 

    Att fastna i en oändlig loop av anklagelser och hat förpestar ens liv och gör att man inte kan gå framåt. 

    Jag hoppas ärligt att ni tänker på detta, ni riskerar att bli bittra och därmed väldigt svåra att leva med

  • Anonym (Kär och Galen)
    Anonym (jaha) skrev 2023-05-11 16:17:41 följande:
     Att alla kan be en otrogen partner dra åt h**** bryta all kontakt och gå vidare tror jag alla redan förstått, men det var ju inte riktigt det som diskuterades, eller hur? Det som diskuterades är om det verkligen är realistiskt att tro att man kommer bli förlåten och ha en fortsatt relation antingen som par eller skilda föräldrar utan motprestation.
    Som vanligt är den enda man kan kontrollera en själv och man kan ju inte göra något ogjort, hur gärna man än önskar att kunde vrida klockan tillbaka. 
    Jag tror inte det är omöjligt att gå vidare tillsammans men det förutsätter att båda parter går in för det till  100%.  Vi kom båda två fram till att det var bäst att avsluta och gå skilda vägar. Naturligtvis kan jag inte svara för min fd. man men idag lever vi i båda nya relationer och är fortfarande vänner.  
    Om vi skulle ha fortsatt så skulle vi ha behövt starta på nytt och dragit ett streck över det gamla
  • Anonym (Kär och Galen)
    Anonym (jaha) skrev 2023-05-11 19:21:57 följande:
    Fast nu handlar det som sagt inte om att få något ogjort utan om hur man går vidare, som vänner eller ovänner oavsett om man fortsätter vara ett par eller ej.

    Tror du man kan gå vidare som vänner om den som varit otrogen inte tar ansvar för sina handlingar och gör sig förtjänt av en eventuell förlåtelse?

    Tror du man kan dra ett streck över det gamla bara helt magiskt eller krävs det ganska mycket jobb från BÅDAS sida?
    Ärligt talat så vet jag inte men jag tror att det är möjligt att dra ett streck som med annat som kan ske i en relation.  Kommer att tänka på en god vän vars make spelade bort hus och hem. Hon och barnen fick flytta in i hennes föräldrars fritidshus på 60kv.  
    Jag trodde aldrig att hon skulle ta honom tillbaka men det kunde hon. Hon har lovat honom att aldrig dra upp vad som hänt och de verkar ha det bra. 
    Om det är jämförbart med otrohet vet jag inte men hon drabbades mycket hårdare av hans spelmissbruk än vad min man gjorde av min otrohet. 

    Jag tror att det är så här att man måste bestämma sig för att fortsätta. Jag tror att det här med att förlåta är väldigt individuellt. Jag tror inte att min vän någonsin kommer att förlåta vad han gjorde men hon valde att starta om. 

    För att återgå till otroheten så var det nästan en lättnad för oss båda när vi gick isär. Så här efteråt inser jag att vi nog skulle ha gjort det i allaf all
Svar på tråden hur tänker en som är otrogen??