Ensam vårdnad

Hur gammalt är barnet? Du skriver tonåren, då är det inte så många år kvar till myndig ålder så frågan är hur viktigt det är för pappan att få egen vårdnad? 

Hur svårt det är kan man inte svara på så här, men eftersom barnet verkar bo hos pappan nu så kan han så klart kontakta advokat och be om rådgivning, hur vettigt det är att dra igång en process. Det kostar en del samt tar en hel del tid, kanske ett år eller mer, innan det blir klart. 

Om båda föräldrarna vill ha enskild vårdnad så måste rätten ge en av dem detta, och ju längre tid barnet bor hos pappan och det fungerar så ökar chansen för att vårdnaden ska ges till honom vid en rättegång. 
Skulle någon av dem önska gemensam vårdnad är chansen mycket större att rätten går på det, än på enskild vårdnad. 

Du skriver att mamman till barnet har försummat barnets behov?! Hur vet man det? Och om någon har försummat barnets behov så är det väl pappan som inte funnits i barnets liv alls förrän nu när barnet är tonåring! Och själv tagit kontakt med pappan. Var fanns den pappan under barnets uppväxt? Han kliver alltså in när barnet snart är vuxen och har synpunkter på mamman! 
Du ska också ta med i beaktningen att barn/ungdomar ofta har ett helt annat beteende med vuxna de inte har en relation med än hemma med den föräldern som funnits där och fostrat under uppväxten. Jag vet ju inte hur länge barnet bott hos pappan men jag vet att det ofta är en " smekmånad " 2-3 månader då det fungerar jättebra hos nya vuxna. Jag har själv varit i den sitsen med en frånvarande pappa till mitt barn och vet att längtan efter en pappa var stark hos barnet under hela uppväxten. En pappa som inte brydde sig det minsta. Och mitt barn gjorde precis som detta. Tog kontakt med sin pappa och jag blev plötsligt världens sämsta mamma. Flyttade dit och allt var frid och fröjd i 3 månader. Och började bete sig som hos mig efter det varpå pappan slängde ut ungdomen efter 6 månader. 

Visst kan det vara som du säger och mamman verkligen inte är bra för barnet men.....vad är det mer än det ungdomen säger som gör att ni verkligen vet att det är så? 

Varför vill han ha vårdnaden själv?

Spelar boendet och eventuellt umgänge någon roll?

Om han har en fungerande hemmiljö och barnet vill bo hos honom borde det inte vara omöjligt att boendet blir hos honom. 

Ts, är du möjligtvis tonåringen? 

Oavsett så bör, mamman, pappan och barnet börja med samtal och samarbetsstöd hon socialtjänsten, det gör ingen gott att föräldrarna ska kriga om barnet, det bästa är om alla kan komma överens och samarbeta

Barnet har inte långt tills hen är myndig så det du säger är ju rätt klokt, samt att gemensam vårdnad låter ju som ett ? lättare?  beslut än en vårdnadstvist. Ang Jojustdet så låter det snarlikt det min vän berättade om för mig kring tonåringen att det kan vara en sk smekmånadsfas som hen och pappan går igenom. Men av allt att döma har barnet det bättre hos pappan. Min vän känner till detta med tonåringen då hon är farmor till barnet, ej den biologiska. 

Jag är inte helt insatt i alla detaljer kring detta om varför han vill ha ensam vårdnad. antar att det är för att kunna ta egna beslut utan mammans inblandning g som inte hår att resonera med??? 

Nej, jag är vara en vän som stöttar min väninna 

Antalet formella beslut som kräver båda föräldrarna till en nästan myndig tonåringen är inte många. Det dagliga kan den som har barnet hos sig bestämma.

Viktigast attt boendet blir klart. Sen löser sigresten

Att börja strida om vårdnaden är det sämsta föräldrar kan göra.
Det en klok förälder bör göra är att få till ett så gott samarbeta kring barnet som möjligt. Alltså vara en bra samtalspartner med den person man har ett barn med.

Jag tror inte det är svårt beroende på barnets ålder, eftersom i tonåren får den själv bestämma vad jag har hört (Då slipper man också hela tunga artilleriet om att bevisa vem som är god och vem som är ond förälder som ändå inte leder nån vart kanske och egentligen inte handlar om barnet överhuvudtaget många gånger utan om väldigt bittra ex som egentligen behöver reda ut sig själv eller själva hos psykologen, så win-win). Man kan också ha gemensam vårdnad men barnet kan ändå rent praktiskt spendera mer tid i den andre förälderns hem. 

Hoppas han inte betalar underhåll till mamman när barnet nu bor hos honom?

Det tror jag faktiskt att han gör

mamman ska betala underhåll till honom om barnet bor där. Det kan han ringa till FK och anmäla om. 

Han kan ju prova se om hon går med på att ändra det, via samarbetssamtal i familjerätten - men det kan man ju tvivla på som hon betett sig hittills, så kanske han då måste dra det till Tingsrätten om han ska kunna sluta betala. Och om han vill att hon bidrar till honom. Dags att starta det nu, det kan ta tid.