BF januari 2024

Utifrån den information jag fått (och läst) så kan man tidigast se hjärtaktivitet i vecka 6, men oftast först i vecka 7 och senast i vecka 8. Så just när det kommer till den biten tänker jag att du måste tänka på att du gjorde ultraljudet i vecka 5+5 och att det kan vara av den anledningen att det helt enkelt var för tidigt för att se hjärtaktiviteten. Jag förstår dock att du blir orolig och att det kanske är en klen tröst, men försök ändå tänka att statistiskt sett så ska det inte gå att se någon hjärtaktivitet hos ditt barn förrän först i vecka 7.

Angående att man inte kunde se något annat än en hinnsäck har jag dessvärre ingen koll eller erfarenhet av, finns det någon annan i gruppen som har mer input angående det? :/

Jag ser att du gick till Norrlandskliniken i Umeå, jag ska också gå dit på tidigt ultraljud. Jag bokade in en tid i vecka 9 (8+3) just för att jag vill vara på "säkra sidan" att jag gör ultraljudet i den vecka då man senast ska kunna se hjärtaktivitet. Jag valde att göra så just för att få det svart på vitt; om ingen hjärtaktivitet kan upptäckas så blir det ju klarställt att fostret inte utvecklats som det ska och något gått snett (vilket skulle vara väldens största sorg, vill inte ens tänka tanken) och om hjärtaktivitet kan upptäckas så blir det klarställt att risken för missfall minskat drastiskt (upp till 65% som jag förstått det) vilket naturligtvis är det jag hoppas på.

Samtidigt känns det som en evighet till vecka 9 (8+3) men jag tänker att det ändå är rätt beslut för mig att vänta tills dess med att göra tidigt ultraljud, för jag känner mig själv och jag vet att om jag skulle göra det tidigare och få "tvetydiga resultat" så hade det gett mig ännu mer huvudspöken och oro än vad jag redan har. Så jag får gått vänta tills dess tänker jag, även om väntan dit känns tuff att sväva i ovisshet.

Hur tänker ni andra kring tidigt ultraljud? Är det något ni ska/vill göra och när tänker ni att ni ska göra det och varför just då? :)

Japp tog ett imorse också inget sträck. Eller kanske kunde ana ett jättejättesvagt streck dock syndes det först efter 10 minuter. Men inget som gick att ta foto på. I tisdags såg testet ut såhär inom 1 minut. Så tolkade det som positivt men tycker testen borde fortsätta vara positiva om det inte är missfall på g.

Det är nog dags för mig med att hoppa in här nu. 

Jag plussade den 9/5, på BIM. Min mens är verkligen som en klocka och har alltid kommit på morgonen när jag vaknat, så när den inte kommit den där morgonen tog jag istället en sticka från RFSU som jag förstod vad positiv. I ren chock tog jag även ett digitalt från cb som jag doppade i samma urin och visst stod det gravid på det. 

Detta är ingen planerad graviditet, tvärtom kom den som en ren chock. Vi har ett barn som fyller 1 år om ett par veckor så paniken över att 1,5 år mellan barnen har varit jobbig, tillsammans med det faktum att jag precis börjat jobba efter fl och dessutom börjat nytt jobb. Den första tiden var alltså inte alls rosenskimrande utan kantades främst av ångest och oro. Jag förstod nog egentligen direkt att avbryta inte var ett alternativ för mig, men likväl kändes beslutet att behålla som en omöjlighet att ta. Jag kan fortfarande ha svårt att känna att jag landat i att vi fattat ett beslut, men det kommer väl. Bf 19/1 om jag inte missminner mig, gravid i vecka 8(7+5). 

Vi ska göra NIPT om ca tre veckor, men jag förstår inte hur jag ska kunna vänta så länge med att berätta för folk då min mage redan är väldigt tydlig. Har det varit så för fler av er som väntar andra barnet (eller tredje, fjärde eller femte med för den delen)? Jag är väldigt smal, så det syns tydligt att kulan putar. Förutom den putande magen har jag börjat gå ner i vikt. Jag mår stundtals väldigt illa, men har hittills inte kräkts. Jag kan heller inte luta mig bak/ligga på rygg, då blir jag yr precis som jag blev förra graviditeten pga tryck mot det stora blodkärlet bak, det kom dock myyyycket senare förra gången. Fler som fått det tidigt? 

Jag är lite orolig för tvillingar, dels pga tidigt och väldigt svullen mage, illamående värre än förra gången, yrsel vid tryck mot ryggen och snabbt stigande HCG. Eller så är det bara såhär det kan bli när man väntar andra barnet, vad vet jag. 🙈

Du anar inte hur skönt det är med dessa VÄLDIGT lugnande ord. Jag tror inte ens jag tänkte tanken på detta sist, men kanske är det just för att känslorna kring att få ett barn till nu känns så jobbiga att man tänker den förbjudna tanken på hur det skulle vara om det då skulle bli två. Jag håller tummarna för att det bara är en, vi vet mer om ca tre veckor. 🙈

Hej!

35 år och första graviditet. Vecka 7+3 (tror dom) så borde landa på januari om jag räknar rätt.

Har varit otroligt mkt upp och ned såhär i början.

16/5 positivt graviditetstest.

20/5 började jag blöda och fick åka in akut, Vul och blodprov. De trodde på vecka 4, såg inget på vul. (Blöder då med klumpar och allt i ca en vecka)

22/5 ringde en läkare och sa att det tyvärr inte var ett bra besked då hcg endast gått från ca 700-900 på två dagar. De skulle följa mig för att utesluta utomkveds. De bad oss avboka inskrivning hos mvc.

26/5 andra vul och det fanns nu en liten tom hinnsäck. En läkare förklarar att det INTE kan utvecklas till en graviditet och att de endast följer mig för att utesluta utomkveds.

30/5 tredje vul och de sa nu att hcg börjat gå upp som det ska (först till 3000 och sedan 9000) samt att hinnsäcken växt. Men fortfarande otydligt om det var något där inne.

9/6 (idag) fjärde vul och nu finns det en liten på 1cm+ med hjärtslag :) och hcg på 75k+

Så från "detta går inte" av två läkare till att det nu verkar gå trots allt! Vi ska nu boka in en ny inskrivning på mvc.

I övrigt så plussade vi efter första försöket (med ägglossningstest). Är i stadiet av konstant illamående och ska nu testa lergigan. Hoppas på att det hjälper!

Jag går in i vecka 11 idag och det börjar närma sig att berätta för familj och vänner. Hur har ni gjort? Har ni berättat ännu? 
Detta är vårt tredje barn och ska berätta för barnen först tänkte vi. 

Jag är också i vecka 11. Den här gången skickade vi ett sms med bild på det tidiga ultraljudet och skrev att vi väntar tillökning i vinter. 

Igår gjorde vi NIPT, och blev daterad exakt på dagen ?rätt?, alltså vecka 11(10+6). Alltså inte flyttad alls. Om teorin stämmer är det en liten flicka, men vi vet inte förens om 7-10 dagar. 🙈 Jag är så nyfiken att jag inte vet var jag ska ta vägen, jag vill veta NU! Är det någon fler som gjort NIPT? Någon som hunnit få svar? Hur lång tid tog det i sådana fall för er att få svar? 

 

Idag var lilla familjen iväg på KUB och wow va lillen har växt sen vecka 8 när vi såg sparveln sist på ultraljud. 

Vi fick 1/20.000 och det var väldigt skönt att få pusta ut lite, jag kände viss oro innan. 

Vilken otrolig känsla det var att se lillen leka med händerna framför munnen, sträcka på sig, lägga sig på sidan och levde ett väldans liv där inne 🥹. 

Blev fram flyttad några dagar, är nu 13+1 (istället för 12+6) och nytt datum är 3 januari ❤️. 

Happy Friday till alla ❤️

Vecka 18 (17+1) och jag har gått ner drygt 5 kg, trots att jag inte kräkts något (utan ?bara? mått illa).

Jag har halvdåliga världen på TSH, någon som har erfarenhet om viktnedgång kan bero på det? Jag är orkeslös och trött, men det är svårt att härleda om det beror på att jag jobbar mer än heltid, att jag har en ettåring, att jag bara är gravid eller att jag har dåliga järn respektive TSH-värden. 🤷?♀️

Herrejävlar 20kg 🙈, det måste vatt tufft å påfrestande för henne å grymt å gå ner allt igen.. inte alla som lyckas med det.. 🙏💜
Blir me andra ord lite spännande för dig me.. 😂