Efternamnet

Jag bytte genast till mitt namn som ogift, vilket blir min pappas. Det var oerhört viktigt för mig. Dessutom, om han gifter om sig så skulle jag heta som hans nya. Barnen har naturligtvis kvar sina. Det är ju  deras pappas namn och det de föddes till.
Min mamma har varit gift  och skild två gånger och jag begriper inte varför hon inte bytt tillbaks till sitt flicknamn. Hon heter alltså som exmake nummer två och hans vuxna barn, samma lilla samhälle. De har absolut ingen kontakt och skilsmässan var ful. Jag skäms varje gång jag stöter på dem och undrar i smyg vad de tycker om att min mamma heter samma som de gör. 
Det vore mer logiskt i så fall att hon heter som jag och mina syskon gör, hennes barn. Men flicknamnet vore ändå bäst.

Jag har kvar mina efternamn och han har kvar sitt även in i äktenskapet, så det lär inte ändras om vi skulle gå isär.

Jag undrar lite varför man tar den enas efternamn. Behåll det egna eller konstruera ett gemensamt är väl bättre egentligen? 

Om du haft ditt efternamn nu flera år och vant dig vid det, i arbetslivet och alla andra situationer så är det under det namnet du är känd så förstår jag inte varför du skulle byta bara för att namnet från början var din ex- mans namn?
någon skrev ( hel idiotiskt att man inte kan scrolla bakåt här på ? nya? familjeliv när man tryckt på ? svara i tråden? så som man kunde på den mycket bättre ? gamla familjeliv sidan)  att hon skämdes över att mamman hade kvar styvpappans efternamn o undrade vad ? folk? skulle tro ..jag som själv bor på o är uppvuxen på en mindre ort kan med säkerhet säga att ingen bryr sig om att någon har kvar det efternamn man tog vid giftermålet efter att man skilt sig ?