Spelar kön nått roll?

Så originellt, en pappa som nojar över könet. Ett tips till alla er som nojar över könet, vänta med att skaffa barn tills ni mognat. 

Alla är individer och det är ju inte säkert att en pojk hade varit som dig eller att du förstått dig på honom bättre än en dotter bara för att han är kille. Sen är det inte så att det kommer komma ut en random 15-årig tjej som du ska förstå dig på, utan en liten bebis som du om du är en involverad och närvarande förälder kommer växa med och lära känna utan och innan från dag 1 och veta hur specifikt HON fungerar och hur det ändrats genom åren.

Tror många tänker som du innan man vet, men sen när barnet väl är där, så älskar man det oavsett vad det blev. Tagga ner, tänk inte för mycket på saken. 

Inte säkert att du skulle ha mer gemensamt med en son än en dotter. Jag vet massor av tjejer som i stort sett är en klon av sin pappa både utseendemässigt och personlighetsmässigt och gällande vilka intressen de har.

Att önska sig ett visst kön är näst intill tabu, och de som vågar erkänna att de gör så brukar få ganska mycket påhopp.

Jag tror du kan vara lugn, du kommer att bli en bra pappa till en tjej också. Du kommer att lära känna henne, veta hur du ska förhålla dig till just henne. Om det nu är en tjej.

Alla funkar ju olika så även om du får en son vet du inte hur just han funkar. 
Har en syrra som är typisk grabbig, hon är extremt olik vår mamma så de förstår inte varann så bra tror jag. Och en annan syrra som är pappas flicka och vänder sig till pappa om det är något, även vid mens och abort och sånt. 

Nyhet: ett flickbarn funkar på samma sätt som ett pojkbarn. 

Båda behöver kissa och bajsa, och då måste du byta blöja. Båda behöver mat (dryck), närhet, kläder och sömn. 

En flickbebis somnar på samma sätt som en pojkbebis. 

En flickbebis äter på samma sätt som en pojkbebis. 

En flickbebis bajsar på samma sätt som en pojkbebis. 

Vad är det du inte förstår hur det funkar? 

Vi valde att kolla pga jag ville så gärna ha en tjej och va rädd att bli besviken om det skulle bli en kille och jag inte va förberedd på det. Det blev en tjej. Samma sak med andra barnet pga ville ha en tjej igen hehe. Va dock en pojke och är glad att jag visste innan. 

Kön spelar ingen roll när det gäller hur mycket man älskar sitt barn så dont worry. Fattar grejen med att önska ett kön däremot. 

Jag tror att dom flesta som har samma funderingar som dig gör en tankevurpa. 

Oavsett kön har du ingen aning om hur en bebis fungerar. Ingen kan på förhand veta hur ens bebis kommer vara när den föds. Könet spelar alltså ingen roll. Du har ingen aning oavsett.

Föräldraskap är något man växer in i och det blir vad man gör det till. Vilken sorts förälder vill du vara? 

Det finns inget som hindrar dig från att ta med en flicka i garaget och skruvar bil, hockeymatcher, fotbollsträning och ger en skruvdragare i present. En självständig kvinna som kan själv och står upp för sig själv  är ju precis vad samhället önskar mer av. 

En dotter kan givetvis bli din allra bästa vän. Varför inte liksom?

Likväl som en kille som växer upp och älskar djur, böcker, pyssel och fastnar för att rida  och satsar på att bli elitryttare som Peder Fredriksson och vars största idol är Malin Baryard... 

Jag är själv mamma till tre söner och dom är helt tre skilda personligheter och har utvecklats åt skilda håll... En är bilmekaniker, en läser till veterinär och den tredje siktar på astrofysiker. En är välpolerad gay typ Tony Irving, en är extremt manlig med skägg  och den tredje är mammagris...

Kön spelade aldrig nån roll för oss under alla de år vi kämpade för att få barn. Det gick från att vilja ha två friska barn till att åtminstone få ett levande barn efter 4 missfall. Bidde 2 pojkar till vår stora glädje. Hade det varit 2 flickor hade glädjen varit lika stor. Eller en av varje. Eller bara en pojke eller en flicka. Man tar emot det man får och känner sig lyckligast i världen över att äntligen ha fått bli förälder.

Jag tycker inte att du ska tänka alls.. för uppenbarligen har du tänkt alldeles för mycket.. Du har ingen aning om vilken typ av individ din dotter kommer att vara så varför oroa dig över hur det kommer vara flera år framöver? 

Slappna av, du behöver inte vara beredd på en tjej eller kille, du behöver inte veta allt i förväg. Ett barn är ett barn oavsett kön, fokusera istället på att ge ditt barn det känslomässiga behov ditt barn behöver från dig som pappa, för just det är det viktigaste du kan ge ditt barn, och var sedan bara med på utvecklingen. Jag hade sagt detsamma för en pojke, för kön spelar absolut ingen roll.

Sen tror jag inte att det är tabu att hoppas på ett kön, utan jag tror det är tabu att bli besviken över det.

Sorligt nog så önskar sig folk ett viss kön av egoistiska skäl, istället för att tänka "vad kan JAG ge mitt barn?" Så tänker de "vad kan mitt barn ge MIG?" och oftast ser man detta hos kvinnor som önskar sig döttrar. Dem vill ha någon att identifiera sig med, kanske klä i klänning, bli mormor en dag, ha en mamma-dotter relation, mer gemensamt osv.. allt det där handlar om vad man själv kan få ut av barnet och det är så fel enligt mig... Vi bör tänka vad VI som föräldrar kan ge våra barn och aldrig tvärtom.

Jag hade en tandläkare en gång som hade tre döttrar. Han sa att han först ville ha en pojke, men efter första tjejen ville han bara ha tjejer. Han tyckte att tjejer var påhittigare, roligare. Eller en granne till mig, också med tre döttrar, sa att de tre är så olika, så att det inte spelar någon roll att alla är flickor. 

Varje barn är ju en individ. Det är inte säkert att du t.ex. skulle få bättre kontakt med en kille. Det kan vara tvärtom. Framför allt under tonåren sedan brukar killarna bråka med sina pappor och tjejerna med mammorna. 

Personligen tror jag inte att det spelar någon roll. Individen är ju alltid unik och det finns ju inte mycket du kan göra med en kille som du inte kan göra med en tjej och vice versa. 

Är du orolig skulle jag rekommendera att ni överväger att ta reda på könet ändå. Då blir det mindre av en överraskning och en chock om det nu skulle bli "fel". Förlossningen är ju så känslig, så tror väl ingen vill gå igenom det, bara för att ens partner ska bli synligt besviken av vad det blev. 

Livet går inte alltid att planera, ibland kommer barn oplanerat, även om man varit omänskligt noga med skydd. Skulle man gjort abort hade ni gnällt över det istället. 

Det låter som ditt första barn. Och det som är lite speciellt då, är att man är på väg in på okänd mark. Även om man har barn i sin närhet, så är det såklart något speciellt att vara förälder och ha ett eget barn.
Och eftersom det är mycket som kommer bli nytt och förändras, och det tar sådan tid fram till förändringen, tenderar många att försöka tänka de tankar som de kan relatera till som icke-förälder. Och då kan saker som kön kännas viktigt. Det är något konkret att ta på, i stället för det där stora och okända.
Så det en rätt naturlig reaktion. 
Men spoiler alert... det är sällan könet som är det viktiga, utan allt det där andra.

Barn kommer inte oplanerat. Graviditeter kommer oplanerat. 

Ja, gör man abort för att man vill ha ett visst kön får man säkert höra gnäll över det. Gör man abort för man inte är mogen att ta hand om ett barn, så tror jag inte att någon bryr sig. Dessutom, man måste inte berätta på anonyma forum om sitt liv om man inte vill ha andras åsikter. 

 

Herregud vad hårda folk är, tror att de flesta faktiskt går och hoppas lite på ett kön men man älskar barnet oavsett såklart

Ts, det spelar ingen roll nej, med de första 2 så kollade jag inte, barn 1 är en pojke (då spelade det absolut ingen roll), barn 2 hoppades jag lite på en tjej men ut kom en kille, besviken blev jag inte utan lika glad ändå. 

3an kollade vi i förväg och jag blev jätteglad för att få en tjej, jag hade självklart blivit glad och älskat ännu en kille.

Försök att föreställa dig både en liten kille men även en liten tjej när du tänker på barnet, då har du lite mental förberedelse eller hur jag ska förklara :)

Det fetstilade var SÅ bra skrivet. Jag har själv som kvinna ramlat ned i den här fallgropen när även mitt andra barn var en pojke - inte att jag inte älskade honom förbehållslöst, det gjorde och gör jag, men att jag kände att jag inte skulle få den där mamma-dotter-relationen jag själv haft med min egen mamma. 

Men som du skriver så finns barnet inte för att ge mig saker utan för att jag får möjligheten att ge det saker. Jag kommer ju aldrig ha samma relation med mina barn som jag hade med mina föräldrar eftersom vi är olika individer allihop - men vi kommer ha egna, fantastiska, relationer ändå.

Precis, du skapar en egen unik relation till ditt barn 😊 det är fint att läsa att det ändå finns föräldrar som hamnat i det tankesättet men insett att det är fel fokus 🙏

Oavsett kön så är det upp till oss föräldrar att se till att skapa en relation. Man kan få en lika fin mamma-son relation som mamma-dotter, det är vi som sätter grunden för en relation till vårat barn.

Så även om man själv haft en fin relation till sina föräldrar så kommer man inte automatiskt få det med sina egna barn då allt hänger egentligen på oss att skapa den relationen.

Det var en mamma som jag läste en gång (tror det var i detta forum, minns ej) som inte ville ha söner för att hon inte ville göra "grabb-grejer" som att gå på fotbollsmatcher osv..  även där är fokuset på en själv och inte på barnet. Man går ju inte på en fotbollsmatch för ens egen skull utan sitt barns (om barnet nu har intresse för fotboll) 
Så redan med det tankesättet så skulle hon  förstöra en relation med en son.

Så ja.. skriver det igen, att fokus bör vara på vad VI kan ge våra barn och inte på vad våra barn kan ge oss, för dem är inte skyldiga oss något alls.

Sen hoppas jag att folk läser detta och tar till sig för det är otroligt många som önskar sig ett viss kön av sådana anledningar:/