Varför har man ett stort behov att prata om missfall i tid och otid?

Vid missfall kan man känna sig då himla lurad och nästan lite naiv, man tänker typ ?Men TRODDE du verkligen att det skulle gå vägen för dig och bli ett barn. SÅKLART INTE hur dum får man bli!??

Jag har haft missfall men har aldriig tagit upp det med andra så som du beskriver, men OM jag gjorde det skulle det verkligen inte vara av missunnsamhet eller liknande, utan för att andra ska vara medvetna om risken så de slipper känna sig sådär fruktansvärt lurade om det inte går vägen. Eftersom missfall är så oerhört vanligt tyckte det var skönt att höra om andras erfarenheter innan jag själv hade ett, så jag var lite förberedd. Jag tror de som ofta tar upp missfall gör det av välmening och för att dela sina erfarnheter, och för att mildra chocken om det inte skulle gå vägen, sen att det kanske landar fel ibland är ju en annan sak.

När jag varit med i gravidgrupper har jag själv varit intresserad av att höra om alla slags erfarenheter folk har haft, det är ju just i gravidgrupper man kan diskutera sådant! Missfall/rädsla för är ju en så vanlig och stor del i tidig grav så vill man inte höra är det nog bättre att hålla sig borta från sådana grupper, eller vänta med att gå med tills lite senare i graviditeten.