• Alexndram

    Gravid direkt efter uppehåll av p-piller. Oro!

    Hej. jag och min sambo har pratat om barn under en längre tid. jag har ätit p piller och vi valde att sluta med det. jag har haft en oro att sluta med det för sent och sen kanske det tar ett tag att få barn, vi hade räknat med det. Men nu till sak, jag slutade med p piller för två månader sen, haft en ägglossning sen dess och plussade igår. Vilket jag inte hade ?räknat? med och blev lite i chock. vi både vill ha barn, jag har väl velat mest om det och velat vänta. Men nu kändes det rätt men det gick så fort, jag trodde verkligen inte det, jag var inställd på att det skulle ske under en längre tid. jag är tacksam att det gick så fort, men jag kan inte ta in det.. jag skäms över att skriva det här men sen igår då jag plussade så känner jag bara ångest och oro, (jag har inte berättat för sambon än men tänkte göra det idag). Jag vet inte om jag kommer att klara av det? Jag känner ångest, oro? Är det rätt tid verkligen ÄN fast vi funderat länge och vi känner oss redo. Jag vet inte om detta är rätt, hur kommer allt att bli. Kan jag va mamma? Jag är rädd att våran relation kommer att ändras. jag har så mycket tankar kring detta just nu. 
    jag vill detta men samtidigt inte, är det vanligt med dessa tankar?
    jag känner skam av att fundera över om detta verkligen är rätt och om jag vill. det finns par som kämpar för fullt där ute medans det gick så fort här, känner skam att känna att jag kanske ångrat mig. Samtidigt som jag vill. Åh!! jag tänkte kontanta en barnmorska i veckan som kommer och se om man kan få prata med någon där. Men hur kände ni? Är det nån i samma sits? 

  • Svar på tråden Gravid direkt efter uppehåll av p-piller. Oro!
  • Andromeda326

    Skulle säga att dina känslor är helt normala. Har känt likadant varje gång jag plussat även om det varit väldigt efterlängtade graviditeter. Det känns säkert bättre snart :)

  • Anonym (Normalt)

    Vet inte om du vill ha fler svar, men håller med om att det är helt normalt. Vi blev gravida genom IVF, så det var väldigt planerat. Men när man stod där med positivt test så undrade man vad tusan man gett sig in på och hur man skulle klara det. Känslan av att det kan inte vara sant, hur ska vi klara det här, vi är inte redo och det kommer säkert inte gå vägen... Han fyller snart 3 år :)

    Andra barnet blev till genom spontangraviditet på andra försöket, snacka om snopet och panikkänslor igen, vi tänkte tjuvstarta och testa lite själva innan vi kontaktade kliniken för att sätta in nytt ägg via IVF. Han är nu 2 månader.

    Bra att du kontaktar BM om du vill ha någon att prata med, men jag kan garantera att långt ifrån alla känner sig redo när de får det positiva testet med första barnet, även om det var planerat.

  • Anonym (Japp)

    100% normalt. Jag va glad första dagen sen grät jag var tredje dag hela graviditeten. Helt onödigt när det gick så bra att vara mamma! Till och med för mig som inte är en "barn-människa". Det kommer att gå bra, och redo blir man nog aldrig. 

  • Anonym (Det ordnar sig!)

    Kände precis likadant! Först blev jag glad när jag plussade och sedan några timmar senare kom paniken när jag fick tänka lite. Jag grät varje dag i fem dagar och hade fullständig panik över vad vi hade gett oss in på. Och då hade vi ändå bestämt oss för att behålla barnet om jag blev gravid och varit ihop i väldigt många år. Har extremt oregelbunden mens, så det kom som en chock att det faktiskt gick ändå.

    Min panik lade sig efter fem dagar och jag känner mig betydligt lugnare nu efter vecka 20. Allt behöver inte vara på plats direkt, du har gott om tid på dig att smälta det hela och fundera ut hur du vill göra. Och du behöver inte passa in i någon särskild "mammaroll" heller. Tänk på någon bra förebild som du ser upp till istället och utgå från att du fortfarande kommer att vara du, bara som en lite justerad version kan man säga. 

    Kontakta en kurator om du vill prata med någon, och kom ihåg att du också är påverkad av graviditetshormoner nu. Dina tidigare tankar kring det hela är förmodligen mer "du".

    Prata med din sambo och försök komma fram till vilka förändringar som du är rädd för. Ibland hjälper det att bara prata om det med någon. Och din sambo känner säkert likadant!

    Kram ❤️

  • Anonym (Det ordnar sig!)

    Det är förresten också lätt att fastna i tankar kring allt man kommer förlora, gå miste om och inte kunna göra. Försök balansera upp det med att tänka på allt som det faktiskt också kan ge dig.

    Sen känner man sig nog aldrig helt redo heller :) Men det ordnar sig!

  • Alexndram

    Alltså tusen tack för alla svar från er alla 🥰 så skönt att inte va ensam om det. Nu har lite lagt sig, jag har pratat med en kurator, med mamma och sambon. Ibland kommer det jobbiga känslor och ibland bra känslor. 

  • Andromeda326
    Alexndram skrev 2023-07-20 08:17:25 följande:

    Det gömde sig en pojke där inne 💙


    Grattis! Hur känns det nu? Hjärta
  • Alexndram

    Tack för att du frågar ❤️ det går fortfarande upp och ned, svårt att ta in och svårt att vara glad. Men samtidigt så vill jag - förvirrande. Går hos en kurator och pratar.

Svar på tråden Gravid direkt efter uppehåll av p-piller. Oro!