Fröken Allvar

Thu 6 Apr 2023 18:58

77 svar

Vad är fattigdom?

flemens skrev 2023-04-06 18:04:59 följande:

Oj, det blev nåt konstigt. Jag var inte färdig innan det publicerades.

Nåja, det jag ville problematisera och dekonstruera var den sentida svenska konstiga föreställningen om "relativ fattigdom" som utgår ifrån att om inte grannen, oavsett anledning, har det exakt lika bra som du så är denne "fattig".

Vad anser du att "fattigdom" i Sverige är?

Handlar det om vilka kläder och accessoarer och möjligheter till "julklappar" eller resor som "barnen" har? Eller handlar faktiskt fattigdom om att kunna få mat och husrum för familjen för dagen?

Borde man inte tala om faktisk fattigdom egentligen?

Jag frågar för att i mitt hemland, som förvisso inte var någon diktatur, varken religiös eller politisk, utan bara "fattig" och sågs vid tiden som "utan möjligheter" för majoriteten och därför valde en del föräldrar att utvandra för att bereda barnen för bättre möjligheter (om de ansträngde sig, trots sk "fördomar" mot invandrare)

Som barn till såna föräldrar så anser jag nämligen att trots några svenskars "invandrarfientlighet" så kan man "lyckas" om man inte väljer att känna sig "kränkt" och som ett offer. Det som är problemet enligt mig är att det är legio nuförtiden att identifiera sig som ett offer för omständigheter istället för att se vad man kan göra för att förbättra ens eget liv.

Förklara för mig var jag tänker fel.

Hej!

Du tänker inte "fel" , men jag tror att det är värre att vara fattig idag rent socialt än på sjuttiotalet. Färre som minns riktig fattigdom är kvar i livet.

Du blir i alla samhällen utstött om du saknar pengar, och här i Sverige syns det skillnad på ditt ansikte och dina tänder och ditt hår och dina naglar om du har råd att betala för nytt ansikte, nya tänder, nytt hår och nya naglar eller inte.

Det område du bor i stigmatiserar. Jag tror att det är välbekant. Även om det inte var välansett med förorter som Rågsved innan smörsångaren från radhuset (Thåström) gjorde punken en uppvärderande tjänst så att den slog brett i Sverige under just sjuttio-och åttiotal var betongen fylld av även elitens mormödrar. Läs Daniel Sjölin. Idag ömkas de föräldrar som bor kvar av de som lämnat: mamma och pappa flydde för min skull, men man ska lämna förorten om man är smart.

Det arbete du har stigmatiserar. Inte såg man ner på lärare, socialarbetare, läkare, sjuksköterskor och undersköterskor på samma sätt på sjuttiotalet. Psykologer har fått högre status sedan dess eftersom även rika köper deras bekräftelse.

Jag tror därför att boendeområde, inkomst och utseende stigmatiserar minst lika mycket som hudfärg snart. Om du hade vit hy när du kom så kanske du gick under radarn för rasismen? Visserligen var det snack om "spaggar", "finska viken" "tattare" och polacker" även på sjuttiotalet så det kan vara en missuppfattning från min sida att det var enklare som vit invandrare på sjuttiotalet.

Det här var några snabba tankar från mig. För andra tankar i ämnet hänvisar jag till tråden Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns.

Sammanfattningsvis, den sociala kontexten är annorlunda nu. Det har alltid varit bespottat med utsatthet men den relativa fattigdomen är jätterelativ det växande miljardär-Sverige.

Hoppas att du i övrigt får de svar du behöver.

Fröken Allvar

Thu 6 Apr 2023 20:02

#6

Jag kan ju bara tala för mig själv och jag är ju etniskt svensk lägre medelklass, som på grund av högre studier fått kontakt med övre medelklass och på grund av arbete fått kontakt med arbetarklass. Jag blev chockad över hur materialistisk arbetarklassen var när vi möttes i vuxen ålder. Min bild var innan att de bodde och trivdes i hyresrätt som jag själv, men de var såklart mer ekonomiskt smarta och bodde i radhus eller sparade till hus. Utlandssemester varje år var vanligt. Den övre medelklassen ägde sommarhus. Det här var ganska många år sedan nu. Jag har varit fullt upptagen med att hålla näsan ovanför vattenytan så allt jag vet kommer ifrån det jag läser, ser omkring mig, mina vänner och bekanta. Ungefär som för dig alltså. Jag förstår vart du kommer ifrån och vart du vill komma, men min uppfattning är att det finns ett växande antal fattiga som lider av sin situation idag. Själv "lider" jag av "stigmat" att inte kunna köpa ett annat utseende hur som helst, men jag gör vissa saker och jag har råd med hudkräm utöver tandkräm sedan många år nu. Det är inte svårt att hitta artiklar om fattiga i Sverige. Jag har samlat många i tråden Det Fattig-Sverige du inte trodde fanns. Rasism, ursprung och hudfärg har en koppling till fattigdomen, men fattigdomen existerar även bland vita etniska svenskar runtom i landet.

Fröken Allvar

Thu 6 Apr 2023 20:48

#8

flemens skrev 2023-04-06 20:36:53 följande:

Ja, den svenska relativa fattigdomen existerar naturligtvis i Sverige eftersom den betraktas som ett axiom som vi blivit itutade sen Brantings tid (när folk faktiskt var fattiga i verkligheten) och kommer alltid att existera tills vi lever i fantasin om kommunismen (som aldrig kan bli verklighet så länge individerna inte är robotar)

Kanske skulle de som idag är relativt fattiga i Sverige få bättre syn på sin tillvaro om samhället slutade låtsas, och ituta de svenskt relativt fattiga, som att alla per automatik kommer att vara ekonomiskt jämlika bara man gör si eller så? Det är en illusion som är till skada för samhället anser jag.

Jag tänker så här, utefter att faktiskt jag levt i den svenska relativa fattigdomen, att det är bättre att ge folk realistiskt hopp istället för ouppnåeliga mål baserade på teorier, eller snarare hypoteser, som visat sig inte fungera. Även om vi var svenskt relativt fattiga även då så hade vi möjligheten att få det bättre. Och de flesta fick det bättre med tiden. Men idag har man format samhället så att det blivit svårare för de ni svenskar kallar "fattiga".

Jag säger inte att det är fel att ha visioner, men man måste ha någon slags realism och pragmatik med i tankarna. Realism om hur människor är och fungerar t.ex. De fungerar inte som i teorierna/hypoteserna. Vilket vi inte minst sett i och med socialismens kollaps. Nåja, kollaps kanske är att ta i, men socialismen har av verkligheten tvingats att närma sig "högern". Helt enkelt för att "folket" människorna, hellre vill ha den riktningen.

Jag har alltid haft svårt för att bli kallad "ni svenskar", "ni kvinnor", "ni vita", "ni parasiter" och så vidare. Det resulterar lätt i att den som tilltalas så svarar på samma sätt och med samma mynt.

Däremot tycker jag att ekonomiska klasser är ett så pass konkret sätt att strukturera en komplex verklighet att jag gärna kallar mig det jag är och kommer ifrån, lägre medelklass ekonomiskt.

Men med det sagt så håller jag med om att alltför konsekvent genomförda ideologiska hänsyn drabbar tanken på ett för samhället inte helt gagnande sätt.

Det har tagit mig många år att acceptera att jag inte är lika mycket värd som andra människor i många ögon enbart på grund av att jag saknar vissa livserfarenheter, och de jag har värderas lägre. Att ha erfarenhet av fattigdom värderas bara högt om man befinner sig på väldigt långt avstånd från fattigdom. Det gör inte jag. Därför ligger det i mitt egenintresse att diskutera fattigas villkor även då jag själv har det bra, och så är det för många andra också.

Miljardärerna som skapat den relativa fattigdomens relief med sina ekonomiska framgångar behöver inte bry sig om oss, men jag tycker att det är bra när de gör det.

Fröken Allvar

Fri 7 Apr 2023 09:34

#14

TvillingmammaVästgöte skrev 2023-04-07 08:21:02 följande:

Arbeten stigmatiserar? Ser man ner på lärare, sjuksköterskor och läkare? Vilken värld lever du i?

Betala för nytt ansikte, nya tänder, nya naglar, nytt hår?

Det här låter hur konstigt som helst.

Menar du att du ser ner på läkare? Och ser upp till dem som fixar nytt ansikte, naglar, tänder och hår?

Jag ser inte ner på någon av de grupperna, men jag ser att andra gör det. Vården och skolan är arbetsplatser som man inte bör välja enligt många som anser det vara illa betalt och usla arbetsvillkor, varför man ser de som arbetar med det sämre relativt sig själv.

Jag ser inte upp till den som fixar sitt utseende, men jag är medveten om att det exempelvis är radikalt att bära grått hår som inte är salongsfärgat grått, och förväntat att fylla ut rynkor, bleka tänder och göra naglarna på en salong.

Det är ovanligt att se oblekta tänder och ofärgat hår. Jag är ännu inte så gammal att det syns så mycket vilka som använt botox, men jag brukar notera vilka som blivit yngre sedan vi träffades senast. Det kostar pengar att bli yngre efter 40.

Fröken Allvar

Fri 7 Apr 2023 09:35

#15

Jag håller med om att det är "hur konstigt som helst".

Fröken Allvar

Fri 7 Apr 2023 09:41

#18

PH76 skrev 2023-04-07 09:02:28 följande:

Givetvis både existerade och existerar relativ fattigdom.

Jag växte upp med två syskon och en ensamstående mamma som arbetade som receptionist hos kommunen. Det fanns aldrig tal om semestrar, bil eller körkort fanns inte i familjen och mycket av mina kläder i tonåren var hand-me-downs från äldre barn i området som min mor fått av vänner. Under högstadiet var jag också tvungen att använda hela det belopp jag tjänar under sommarjobbet för att hjälpa till med hyresskulder, två år. Men jag är född 76 så detta var ett tag sedan, och i Sverige så har vi lyxen att till stor del kunna forma vår egen framtid.

Idag så kan jag referer till min svägerska och hennes familj. Hon är utbildad SS men har aldrig jobbat som det , eller jobbat alls då hon blev sjuk insluter av utbildningen och har nu varit hemma i 14 år, möjligtvis egenförvållat men låt oss inte gå in på det. Hennes man, jag en fantastisk kille i mina ögon, arbetar som bilmeck och är grymt driftig. De har båda en medfödd misstro mot staten och tar inte emot bidrag och med två tonåringar, i andra hand, i liten stuga på 65kvm ute i skogen (finns inte pengar eller möjlighet att få något annat).

Det finns givetvis förklarande val från dem och omständigheter till att de lever så här, men det lever absolut i relativ fattigdom.

Tack för ett intressant inlägg.

Fröken Allvar

Fri 7 Apr 2023 09:43

#19

TvillingmammaVästgöte skrev 2023-04-07 09:40:09 följande:

Jag har aldrig träffat någon som ser ner på en läkare. Vad är det för kretsar du rör dig i där ni anser att ni är finare än läkare?

Jag rör mig inte i kretsar där vi anser oss finare än läkare, åtminstone inte öppet. Däremot har jag hört flera kommentarer om arbete i vård och skola, varav en som började på läkarprogrammet men insåg att arbetsvillkoren inte matchade det hen redan hade.

Fröken Allvar

Fri 7 Apr 2023 09:54

#21

Jag vet inte varför du gör om mina bekantas risiga värderingar om de som arbetar i vård och skola till deras inkompetens. Inkompetensen i detta fallet är att se att vi alla behöver stödja personal i vård och skola när de kräver bättre arbetsvillkor.

Fröken Allvar

Fri 7 Apr 2023 10:13

#24

TvillingmammaVästgöte skrev 2023-04-07 10:03:00 följande:

Ja, det borde vi. Men jag var mer intresserad av dina bekantas värderingar, för mig kändes de väldigt främmande. Intressant spaning angående värderingar. Att många ser ner på lärare visste jag. Men att se ner på sjuksköterskor. Och läkare. Det var för mig något nytt. Läkare har en universitetsutbildning på sex år som är oerhört krävande och svår att komma in på, sen har de ett mycket viktigt och ansvarsfullt och väl betalt yrke, men det ser dina vänner ner på? Vad har de för yrken som de anser är bättre? Jag är enbart nyfiken.

De har välbetalda yrken som ger hög status. Min bekant ville bli läkare. Det är inte yrket i sig hon eller andra ser ner på. Med ledsen blick kan de ömka "människorna som sliter". De menar på att "de aldrig skulle klara det". Många skulle aldrig klara sig på 1000 kronor efter att räkningar och hyra är betald. Det gäller fram tills man blir tvungen. Det är därför Stadsmissionen tar emot fler och fler som vill äta sig mätta.

Fröken Allvar

Fri 7 Apr 2023 10:29

#26

TvillingmammaVästgöte skrev 2023-04-07 10:23:34 följande:

Ok mina vänner som är läkare har en grundlön på 70 till 80 tusen i månaden, jobbar de över får de extra ersättning. Känns konstigt att dra in läkare i en tråd om fattigdom.

Det finns andra saker i mitt/mina inlägg som du kan fokusera på när vi nu övergår till att diskutera fattigdom och olika aspekter av hur relativ fattigdom, där nymiljardärernas värderingar är en viktig aspekt som driver andras värderingar.
Någon kallade exempelvis startups en "arbetsmarknadsåtgärd" för folk med pengar. Det ligger något i det. Investerare och mecenater behöver något att göra. De befinner sig inte i gränslandet mellan liv och död, mellan möjligheter och misslyckanden, så som människor som arbetar i vård och skola gör.

Vad är fattigdom?

INNEHÅLL