Jag har vad det känns som inre vibrationer i kroppen. Känslan gör mig super stressad och jag har svårt att vara still. Vibrerar oftast i armar, ben men också i magtrakten och upp mot hals/ansikte, kan nästan höra ibland hur det brummar inne i kroppen. Mycket obehaglig känsla.
Någon som känner igen sig?
Kan det röra sig om ångest/stress?
Har tagit massa blodprover samt gjort Mr hjärna. Hade järnbrist men den är bättre nu.
Jag hade dessa vibrationer i öronen, som muskel-/nervryckningar i trumhinnan, när jag var stressad. Helt fruktansvärt!
Dessutom hade jag mycket sendrag i fötter och vader. Det var hemskt för nattsömnen blev ju helt förstörd. Blev jätteorolig och gick till läkaren som sa att det var tecken på stark stress som gav spänningar i kroppen på olika sätt.
Hon hade rätt, alla symtom försvann när jag bytte jobb.
Tror inte att det är stress. Läkare är bra på att förklara bort allt med stress om man söker. Men vi människor klarar sjukt mycket stress utan att få en massa symtom. Jag hade inre darrningar när jag ovetandes hade borrelia. Trode hela tiden att marken skakade, frågade alla om de inte tycker att marken skakar. Men det var en infektion.
När min sambo levde hade han vibrationer i kroppen när han var inne i maniskt skov. Han kunde inte sitta still eller inte ha något att göra.
(Bipolär sjukdom).
Kan vara stress, men det är inte så att du bor där det finns vindkraft i trakterna? Infraljudet från dessa kan vibrera i kroppen!
Jag får så ibland när jag äter kortison. Det är fruktansvärt obehagligt! Det kommer främst när jag försöker slappna av och jag kan verkligen känna hur kroppen slår på och av. Jag får också andra typer av stressymptom - jag har svår att sitta still, jag är ständigt på gång och jag får svårt att sova. Mitt är som sagt kortisonutlöst, men stress höjer väl kortisolnivåerna?
Intressant tråd, då jag själva upplevt besvär sedan ca 6 månader tillbaka med en känsla av darrning i kroppen. Det är inte så att jag på något sätt skakar synligt men det känns som en vibration i kroppen. Jag känner av det främst när jag sovit eller vilar, när det först kom var det väldigt obehagligt. Jag trodde att det var en panikattack, men det var nog snarare stress av den obehagliga känslan. Har tagit massa prover, men de hittar ingenting. Jag har inte jobbat sen 6 månader, men upplever samma känsla fortfarande. Nu är jag van så nu blir jag inte lika stressad av den, men det vore skönt att veta vad det beror på och hur jag blir av med det. Kortison-idéen i tråden är intresserant för jag hade börjat med en ny astmaspray ca 1 månad innan det bröt ut. Nu har jag avbrutit den för att se om det hjälper, men samma känsla efter 6 dagar... om någon har mer input så tar jag gärna del av det.
Hej, hur har det gått med inte darrningar och pirr? Jag har precis likadant.
Vad skönt att det går åt rätt håll. Har du gjort något speciellt för att få det bättre?
Jag har haft det i exakt ett år tillsammans med lite andra symptom och jag känner bara att det sprider sig, det började i ett ben men nu är det båda ben, ryggen, nacken och tungan. Har också gjort massa prover men de hittade bara järnbrist och d vitamin brist, ren mr hjärna och halsrygg.
Har/hade du också smärta i benen och svårt att få de att slappna av?
Vissa läkare tror att det är stress andra tror att det kan vara början på något neurologiskt. Jag har svårt att se stressen i mitt liv förutom att jag har två små barn, men det borde man kunna hantera utan att få massa neurologiska problem tänker jag..
Det känns tryggt att det ändå inte förvärrats under fem år.
Jag har precis som du jobbigt med benen, det började med det ena benet men nu är det båda benen men mer på det ena. Det pirrar, surrar, vibrerar extremt i hela benen och ofta rycker musklerna på olika sätt. Ett tag kändes det som att musklerna kokade konstant.
Jag har även smärta i knät och armbågen som strålar ut i arm och ben, spända muskler som har svårt att slappna av, stel, pirr i tunga och svårt att uttala s, jobbigt att svälja, rethosta, ensidig svaghet, trött, ensidig hörselnedsättning Ja listan är lång och tyvärr går det inte åt rätt håll, jag har inte märkt av någon förbättring det senaste året.
Husläkaren skickade remiss till neurolog men de tog inte emot mig då jag redan gjort mr hjärna som inte visade något. Det tar ju extremt på psyket när läkarna inte har svar och neurologen inte vill träffa mig. Inga roliga symptom att leva med, tankarna om dagarna går till 90% åt att tänka på allt som sker i kroppen.
Har du blivit något klokare på symptomen du har?
Bra att du får en ordentlig utredning.
Jag har svårt att se att mitt skulle vara fibro, jag är inte alls känslig för beröring, tvärtom känns benen bättre när de utsätts för tryck och massage. Men ingenting är omöjligt.
Tidigare diskussion om borrelia är intressant, jag hade nämligen IgG positiv vid blodprov för borrelia, men då avfärdades borrelia då IgM var negativ.
Du får gärna uppdatera hur det går för dig med att få en diagnos.
Ja det är inte omöjligt, skulle kunna vara fibro, för visst är dina symptom symmetriska? Det är eller har inte varit endast ensidigt?
Jag var förbi min husläkare då jag faktiskt börjar misstänka att det skulle kunna vara neuroborrelios, men hon kunde inte göra något sa hon då neurologen inte ville ta emot mig.. man blir så frustrerad. Man vill ju kunna få en ordentlig utredning innan de slänger på oss att symptomen är orsakade av stress.
Ja jag är också en sån person som känner efter men tänker att vi känner vår kropp tillräckligt för att veta att det är något som inte stämmer, och jag blir tokig på att läkarna inte kan/orkar ta reda på vad orsaken kan vara.
Hoppas du får en ordentlig utredning och svar på alla frågor! Återkom gärna om du får tillbaka något från vården, intressant att höra hur det går för dig. Kanske kan stilla min oro lite också:)
Hej på er, hur har det gått för er? Jag har fortfarande samma darriga känsla i kroppen, speciellt på mornarna när jag precis vaknar. En darrig, elektrisk känsla ui hela kroppen, ut i armar och ben. Jag känner hur det brummar i kroppen, utan att det synas. När jag är uppe och kommit igång så lider jag inte särskilt mycket av det.