Ändrad situation med föräldrar

Jättetråkigt att höra och gällande din pappa så finns det ju inte så mycket  att göra.

Mem gällande din mamma så tycker jag att det till viss del är du som skapar problemet. Om hon inte ringer dig, varför tar inte du ansvar för relationen och ringer henne istället? 

Min syster var jätteupprörd förut för att hon och mamma inte hade samma kontakt som jag och mamma hade. Men det berodde till stor del på henne själv, hon satt och väntade på att mamma skulle ringa och när hon väl ringde väntade hon på att bli hembjuden till henne.

Jag däremot ringde min mamma flera gånger i veckan och hade för vana att fråga om jag och barnen kunde komma dit och övernatta någon helg i månaden.

Och sedan satt mamma och tyckte det var så tråkigt att hon inte hade samma kontakt med min syster. Så då fick jag helt enkelt säga åt henne att hon fick ta initiativ till att ringa upp och till att bjuda in. För det funkar inte att ha en relation där nåda förväntar sig att den andra ska vara drivande och om man märker att den andra parten inte är det får man vara vuxen och ta det ansvaret själv.

Om du har konfronterat din mamma om hennes förändring (som kanske beror på sprg över din pappas sjukdom?) och sedan slutat höra av dig så är det kanske inte alls konstigt att hon har den uppfattningen hon har gällande varför ni inte hörs?

Har hört av mig så väldigt många gånger så jag har tröttnat på att var den enda som gör det. Har pratat med samtalsterapeut ang mamma och de säger också att jag gjort vad jag kunnat och inte ska varken lägga skulden på mig själv eller någonting. Det är hon som har problem ja, men jag kan inte hjälpa henne. Man kan inte nå henne. Det går inte. Hennes vänner säger likadant. Såger man emot henne ens försiktigt så blockerar hon dem precis som hon gjort med mig med nu. 

Har både skrivit, ringt och kommit till henne och frågat rätt ut varför hon inte hör av sig om hon vill ha kontakt som hon nu säger. Hon ljuger mig då i ansiktet och säger att hon vill det för att sedan blockera mig. Hon vill inte prata med mig för hon tycker jag lägger mig i för mycket. men alla gör det, tydligen. Så nu sitter hon där själv, det får hon väl göra då. Kan inte göra mer än vad jag gjort. 

Som sagt det här har gjort mig utmattad så jag kan inte göra mer av den anledningen heller. Det går inte att hjälpa någon som absolut inte vill. Hennes mamma sa till henne i tonåren och vad gjorde hon? Flydde hemifrån som 14-åring och sket i var hon sa. Beteendet har väl funnits där hela tiden.  Men det är inte mitt ansvar att fixa allt det henne. Hade gärna hjälpt henne men jag kan inte göra det för det går bara inte. Det är en lång historia det här och jag kan inte skriva ut allt här för jag vill vara anonym. Orkar heller inte diskutera henne. Jag kan inte göra något. Skulden är då inte min heller. 

Hon har problem det är tydligt men, man struntar inte i sina barn av en liten skitanledning. Pappa har varit sur på mig tusen gånger och jag på honom. Men 5 min senare var det bra igen, vi behövde inte ens prata om det. Men det här? helt ofattbart. Tror bara att hon mår dåligt och gömmer sig. Men man kan göra något åt sitt problem än sitta där och dricka alkohol, bli ovän med alla som vill henne väl. Sedan går det var inte att prata med någon som ljuger.

Usch jag blir så ledsen och upprörd över allt med henne när man säger att det skulle vara mitt fel. Hur skulle det kunna vara det när jag verkligen har gjort allt jag kunnat? Har pratat lugnt och sansat, men tvärtom också. Inget funkar. Sedan är jag utmattad, jag ska inte hålla på med det där mer. Det går inte. Då tar jag sönder mig själv Ännu mer. 

Det jag ville med tråden var att få veta hur jag kommer över att inte ha kontakt med henne. Inte få höra att det skulle vara mitt fel så allt skulle dras upp igen och göra mig ledsen. 

Jag sa inte att det var ditt fel att ni inte har kontakt, men att det var upp till dig att vara drivande i det OM du vill ha kontakt.

Jag uppfattade det som att du faktiskt vill ha kontakt med henne och uppenbarligen så klarar hon inte av att varken vara drivande eller ta kritik. Så OM du vill ha kontakt med henne så kommer det behöva vara på ditt initiativ och det behöver vara med en inställning där du köper situationen med att du är drivande så att ni kan ha en kontakt där ni lever i nuet istället för att älta dåtid eller ställa krav om framtiden. 

Du skriver att din mamma agerar såhär i just den här situationen, men hon verkar ha agerat sådär i alla andra situationer också. Jag beklagar förlusten av båda dina föräldrar, även om din pappa är i livet fortfarande. Du kommer att kunna hantera det, men det är en sorg naturligtvis. 

Ja jag kan prata med henne, om hon inte ljuger . Ledsen för de tusen inlägg du fick innan här. Skyller på utmattning och den ångest jag får över det här. 

Jag vet bara inte hur jag ska kunna acceptera att hon ljuger så? Hur ska jag någonsin kunna lita på henne? Sedan, att jag påpekat hur hon gör måste jag väl kunna få göra gör henne också. Jag förstår verkligen inte varför det är så känsligt att bli tillsagd snällt! Okej om jag hade stått och skrikit på henne. Men jag har ju inte gjort det. 

Nej så jag tror att för min egen skull kan jag inte bara acceptera det hon har gjort. Måste se mitt egna värde också.