Nu som flyttat under uppväxten

Jag har flyttat några gånger under min uppväxt, långa sträckor som har gjort att jag inte kunnat ha kontakt med mitt tidigare liv. Det är främst en flytt i tonåren som jag ofta återvänder till när jag grubblar över något i mitt liv, när något skaver. Då börjar jag alltid längta tillbaka till den staden vi bodde i tidigare (25 år sen nu, så allt är förändrat) fantisera om at flytta dit och har livet varit då. Jag brukar ibland åka till  staden bara för att konstatera att allt är förändrat, jag är bara bekant med mina gamla vänner och tillhör ingen umgängeskrets eller något sammanhang. Att det inte är någon vits att flytta tillbaka.

Jag känner också att den flytten gjorde mig rotlös, jag har flyttat massor av gånger som vuxen och letat efter "min plats" där jag ska stanna, trivas och rota mig, men jag har nog i snitt flyttat varannat år under mitt vuxna liv... Nu bor jag i hus, så kanske det lugnar sig med flyttandet... Jag har behövt bo i renoveringsobjekt så jag inte ska dra vidare med en gång, utan jag "hålls fast" tills projektet är någorlunda klart...😅

Någon mer som flyttat under sin uppväxt som känner igen dig i rotlösheten