Det är en soL placering. Hade ingen aning om detta? Brukar soc ge ut den informationen, eller vart skulle jag ha lärt mig det? Menar inget illa, vet seriöst inte hur sånt går till. Men är det inte svårare att få hem barnet om det är en LVU placering? Det sa soc till mig iaf, att det skulle bli svårare.
Jag erkänner att jag inte vet mycket alls hur lagarna funkar, och har ej kollat upp det heller, dåligt av mig men har lyssnar blint på soc och ba gått med på allt dom sagt och krävt från oss. Därför tänker jag att det är bättre att vi kontaktar en advokat som kan hjälpa oss med våra rättigheter och vad som krävs för att få hem våran dotter igen. Som det ser ut nu, hade hon kunnat bo hemma med oss. Blir ju vettskrämd när ni säger att ju längre tid hon är borta så är det mer osannolikt att hon kommer hem igen. Är soc verkligen så hemska? Dom lovade oss att det bara skulle vara en tillfällig placering.
Och jag har tänkt mer och mer att det kanske är bättre att jag och min sambo separerar medans jag gör klart min utredning, men att vi ändå kontaktar en advokat för att få veta hur allt funkar och vad våra rättigheter är. Min sambo är jätteduktig med våran dotter och älskar henne så mycket, hon hade haft det bra med honom. Och jag hade ju såklart få träffa henne fortfarande. Hörni, tack för alla tips och svar!
Jag har redan tagit upp det med soc och dom sa nej. Dom gav ingen riktig anledning varför. Jag tycker en gång i veckan i 2 timmar är alldeles för lite och kommer skada våran relation. Ändå så tycker jag att hon är väldigt glad över att se oss och vill ständigt bli buren (hon börjar gråta om jag försöker lägga ner henne) och vill ha våran närhet och uppmärksamhet. Någon slags "connection" till oss finns det trots allt. Jag försöker verkligen så gott jag kan och tar emot all hjälp jag kan få, och min sambo också. Klart jag vill att hon ska ha ett bra liv och vill hennes bästa, men jag tror hon hade haft det bra med oss. Ska soc hålla det över mitt huvud i all evighet att jag va sjuk i början när min dotter var nyfödd? Jag är inte i samma sits idag. Tack så mycket. Jag kommer ta upp umgänget ännu en gång!
Dessutom har allting sköts så dåligt, jag fick inte äta mina mediciner när jag var gravid (i efterhand fick jag veta att JO det får man visst om det verkligen behövs), jag förlorade båda mina föräldrar med kort tid emellan, och därmed blev sjuk och var sjuk ända fram tills jag födde min dotter, och även på utredningshemmet. Jag fick äntligen medicin under tiden jag var där (det fick jag sköta och be om själv hos vuxenpsykiatrin) men det tog några månader innan den började funka. Utredningshemmet sa att dom var utbildade när det gällde min diagnos men det var dom inte, och fattade inte att jag var sjuk utan bara trodde att jag är rädd, orolig, stressad och bråkar med min sambo i vanliga fall också. Min sambo försökte förklara till soc att jag är sjuk och att jag har vanföreställningar där jag tror att han ska ta min dotter ifrån mig och att hela personalen är med på det. Ändå tyckte soc att jag skulle stanna kvar på hemmet fast jag uppenbarligen mådde PISS och var psykotisk? DOM om någon brydde sig då inte om min dotters säkerhet.
Dom borde tagit mig till psyk på tvång då eller skrivit ut mig från hemmet, jag var SJUK och hade 0 sjukdomsinsikt men ÄNDÅ lyckades jag be om medici på något sätt. Soc borde inte ha låtit mig få va på hemmet under den tiden med min dotter, men ändå gjorde dom det. Dom hade kunnat tillsammans med personalen skrivit ut mig från hemmet. Min sambo hade kunnat ta ansvaret så länge tills jag blev frisk. Soc ska ju finnas där för att skydda barn och se till att deras behov kommer först. I mitt fall så gjorde dom inte det. Och ja, jag fick lämna hemmet om jag ville, men du tror jag ville det? Nej, jag trodde jag var fullt kapabel till att sköta min dotter och att min sambo var en hemsk narcissist som försöker ta mitt barn ifrån mig och att hela personalen var med på det. Du hör ju, jag var sjuk. Jag skyller inte på någon men dom skötte det inte särskilt bra.
Ja eller hur! Detta är exakt vad jag har gått och tänkt på! Att dom drar ut på tiden och att vi inte kommer få våran dotter hem igen. Jag förstår att dom vill att den där jävla utredningen ska bli klar men samtidigt så kändes det som att dom bara vill dra ut på tiden. Min magkänsla säger att detta är riktigt dåligt. Jag försöker lita på dom, för dom lovade att det bara skulle vara en tillfällig placering men ju mer jag tänker på det, så känns det som att dom tillsist kommer göra så som andra har skrivit, att våran dotter ej kommer hem igen. Kontakta advokat är det enda jag kan göra just nu.
Om det skulle hända igen får min sambo ta ansvaret tills jag är frisk. Vi har även många människor runtomkring som kan hjälpa till. Jag har tänkt på att vi kanske kan separera tills utredningen är klar. Vi vill helst vara en familj. Nej, men medicinen jag tar funkar bra för mig iallafall. Någon form av psykossjukdom har jag ju. Och den medicinen jag tar funkar för många olika psykossjukdomar.
Asså varför är folk så fördomsfulla här och vägrar tro på vad man säger och bara tror att soc är helt felfria?? Dom är bara människor dom med. Nej, vi har inte mer problem än vad som skrivits här, tyvärr. Att vi får träffa henne så lite vet vi inte varför, dom säger att det finns föräldrar som bara får träffa sina barn en gång i månaden eller mindre och att vi får träffa henne en gång i veckan är inom det normala. Dom hade oro kring min sambo pga hans tidigare missbruk som HAN berättade till dom. Innan dess hade dom 0 oro och det handlade endast om mig och deras oro om mig. Tro det eller inte, men dom fick mer ammunition för min sambo är för ärlig ibland och öppnade upp sig om sitt förflutna.
Jag har vart fri från psykos sen 4 om inte snart 5 månader tillbaka. Blev frisk på utredningshemmet mot slutet pga medicinen men det tog ett jäkla tag. Vi var där i 3 månader. Min sambo har inte gjort nånting alls, han har vart en utmärkt pappa, som samtidigt behövde handskas med mig som var sjuk och ta det mesta ansvaret ibland. Deras oro kring honom är seriöst hans förflutna. "Det finns alltid risk att man faller tillbaka i det. Så löjligt.
Tack! Ska gå med i den gruppen. Ja, det suger verkligen att våran dotter ska behöva va borta från oss så länge. Är så oroliga om vi kommer få tillbaka henne alls. Det hade känts bättre om hon kanske hade vart hos en släkting istället. Vi ville att hon skulle placeras hos min sambos mamma istället men soc sa "det är för långt bort och vi vill ha några som är helt neutrala". Det stället hon är på nu ligger en timme bort och min sambos mamma bor också en timme bort!! Soc har kört över så mycket, våran lilla dotter får inte ens bo hos sin farmor. Deras relation hade vart mer meningsfull, då hennes farmor kommer finnas med i hennes liv en lång tid. Jag och min sambo är så ledsna idag och har kollat efter advokater. Vi vill veta våra rättigheter tills min utredning är klar.
Vi väntar på svar från soc om dom kommer utreda min bror och hans fru så våran dotter kan vara där istället, då dom fortfarande vill att jag gör klart min utredning innan hon kommer hem. Om dom krånglar till det och säger att dom inte tänker utreda han och hans fru så kontaktar vi advokat. Vi går med på att hon inte får komma hem till oss ännu, men att hon kan vara hos min bror borde inte va ett problem tycker jag.
Dom låter inte min sambo ha våran dotter. Har nämnt detta tidigare. Dom är oroliga över hans tidigare missbruk och nu senast på mötet sa dom att dom vill att han går en traumabehandling precis som jag måste göra klart min utredning. Det är många krav dom har på oss BÅDA. Vissa saker är löjliga, men måste göras om vi vill ha våran dotter.
Och detta var också för han berättat om mindre bra saker som har hänt honom, och det använder dom nu emot honom. Att han måste gå igenom en traumabehandling. Jag varnade honom om detta men han lyssnade inte.
Vill även tilläga att soc kommer inte utreda min bror och hans fru något mer av väldigt löjliga anledningar. Man får tydligen inte ens ha skulder om man ska va familjehem. Vi har samtyckt till att våran dotter ska bo kvar hos fosterfamiljen hon är hos. Soc står kvar vid att min utredning ska bli klar (den är påbörjad och allt flyter på) och svarar mest "det kan vi inte svara på" när jag ställer mer frågor om detta. Har även frågat om utökat umgänge igen men dom säger bara "vi får se, vi kan inte svara på det." Nähe??? Känns som att prata med en vägg. Soc har nu även anklagat mig för att inte kunna göra mat åt min dotter (ersättning, jag ammade ej) för att utredningshemmet har tydligen fått för sig att jag inte kunde göra det då min sambo var den som för det mesta gjorde maten. Och varför gjorde han det? JO, för vi gjorde upp en plan och kom överens om att han skulle fixa ersättningen och jag skulle mata våran dotter. Det är absolut skrattretande att dom tror att jag inte ens kan göra mat åt min dotter!! Det är ju rena, rama lögner. Och även min sambo sa till dom att det ej stämmer, att vi kom överens om att göra det på detta sättet. (Han visste även att jag helst ville mata våran dotter och lät mig göra det.)
Fosterfamiljens lilla son är också väldigt hårdhänt med våran dotter, drar i hennes armar och ben, tar tag i henne hårt, och när han gungar henne så tar han i alldeles för mycket. Soc har vart med och sett detta och FRÅGAT OSS, hur vi känner kring detta? Och vi sa att ja, vi tycker han är alldeles för hårdhänt och att han varken lyssnar på oss eller sina föräldrar när vi säger till, och att vi tycker att soc ska ta upp detta med fosterfamiljen. På nästa umgänge så tar soc upp detta med fosterfamiljen och mamman tar illa upp och gör ursäkter åt deras son, medans deras stödpersoner är med i telefon på högtalare, och försvarar dom och gör samma sak, ursäkter åt deras son, och mer eller mindre får oss känna oss hur dumma som helst och som om vi gjort något fel, fast vi bara var lite oroliga kring hur fosterfamiljens son är med våran dotter. Soc säger inte ett ord!!!! Ingen är på våran sida!! FAST soc själva tog upp det med oss och frågade OSS hur vi känner att deras son är lite väl hårdhänt med våran dotter!! Alltså va? Jag litar inte ett dugg på soc och hoppas att aldrig ha med dom att göra igen när vi fått tillbaka våran dotter även fast jag gissar på att dom hade velat fortsätta ha koll på oss för säkerhets skull. Verkar ju som att när man väl haft me dom att göra så blir man aldrig av med dom..
En uppdatering fick ni iaf, haha. Behövde skriva av mig lite!