Placerad dotter! Kommer jag få hem henne?

Vuxenpsykiatrin vill göra utredning på mig*

Vi träffar henne en gång i veckan i 2 timmar. Jag försöker så gott jag kan och jag mår mycket bättre nu. Vi vill så gärna ha gen våran dotter, det är jättetufft just nu :/

Då måste ju jag och min sambo separera ifall hon ska bo hos honom, tror jag? Och det vill vi inte göra. Dom har redan placerat henne, tror inte dom ändrar sitt beslut efter det.

Okej, men varför skulle hon inte kunna vara hemma under den tiden? Allt är ju lugnt och stabilt. Jag äter min medicin och jag och min sambo kommer bra överens. Varför skulle det vara för hennes bästa att va med ett par främlingar tills hon är 1 år? Skadar inte det hennes och våran relation? Och tänk så har jag inte ens en diagnos, utan "bara" en psykos? Vuxenpsykiatrin säger att detta är vad dom tror, och vill därför göra en utredning då min gamla läkare satte en diagnos på mig utan att göra en utredning. Då måste dom ju ge tillbaka min dotter, om jag inte ens har en diagnos? Och även om jag skulle ha en, så finns det väl stöd att få? Inte borde väl jag behöva va utan mitt barn för att jag har en diagnos man kan medicinera emot och få hjälp och stöd med? 

Men va, varför skulle min diagnos göra så att vi aldrig får hem henne? Om man kan medicinera och ta emot stöd? Dom trodde att jag hade schizofreni till att börja med, utan att göra en utredning, och nu tror dom INTE att jag inte har det, och vill göra en utredning för att se vad det är eller inte är. Asså gud, nu blev jag jätteledsen. Det måste ju finnas mammor eller pappor med schizofreni, eller andra diagnoser, som får ha sina barn, eller hur?

Som det ser ut nu, så tror dom att jag inte har schizofreni, och IFALL jag skulle ha det, så sa dom att den är väldigt mild jämfört med andra som har schizofreni. Dom tror jag sjuknar in utan min medicin/går på en för låg dos, är för att jag har haft det konstant stressigt och upplevt mkt trauman. När jag äter mediciner är jag fullkomligt stabil och frisk och lever som vem som helst.

Jag frågade soc om vi kunde få träffa henne oftare men dom sa nej, och att isåfall, kunde vi få se henne varannan vecka men i några fler timmar. Och då sa jag nej, det är bättre med en gång i veckan. Dom gav oss ingen anledning varför vi inte får träffa henne oftare. Kontakta advokat kommer jag nog göra för jag håller med dig, det är alldeles för lite!

Nej tyvärr, vi vill inte gå isär. Vi har redan pratat om det förut och båda sa rakt ut nej, vi vill vara en familj tillsammans och tänker kämpa på. Vi tar emot all hjälp vi kan få, och gör allt soc ber oss göra.