Ett eller två barn

Det blir säkert bra hur ni än väljer.

Oj vad jag känner igen mig. Vi hade exakt samma situation under många (MÅNGA) år. Längtade så efter ett syskon och nu, för 3 dagar sedan, kom lillasyster. 

Jag är rädd för den förändring det innebär för familjekonstellationen vi har idag. Samtidigt är storasyster helt upp över öronen förälskad i bebisen och jag vet, att om några år, kommer det Ha blivit en ny vardag. Det är skrämmande att gå från 3 till 4, från ett barn till två. Men jag hade ångrat mig för resten av mitt liv om jag låtit rädslan för förändring vinna..

Det står att du har 2 barn i din presentation 

Ja det gör det!
Men det var för att jag av någon anledning skrev det för att jag försökte vara lite extra hemlig när jag skapade kontot och vet inte hur jag ska ändra det.. 

Hade egentligen tänkt publicera anonymt men det fick jag inte till.

Det blir nog bra hur ni än gör, men litegrann så är det ju så att man vet vad man har men inte vad man får:
- Kanske blir så långt mellan barnen att ni jämt måste dela upp er för den yngre och den äldre har så fundamentalt olika behov och intressen p.g.a. åldersskillnad
- Du kanske blir ordentligt förlossningsskadad och livet blir sig aldrig likt igen.
- Bebisen kanske föds sjuk eller med funktionshinder, och det tar över hela vardagen för resten av era liv.
O.s.v.

Eller så blir det jättebra. Storebror älskar småsyskonet och vill hänga med denne jämt. Storebror blir en riktigt lugn "hemmatonåring" så ni får sova, och lillesyskonet är en sådan som sover bra från början och också frammåt. Inga komplikationer av graviditet och förlossning. O.s.v.

Det går ju inte att veta. Man får ju som fatta ett beslut ändå, och bara hoppas att det blir bra. Antingen fortsätter ni som nu, och det har massor av fördelar. Eller så skaffar ni ett till barn, och det kanske har en massa fördelar och knappt nackdelar (eller tvärtom).

Hur gammal är er dotter?

Tänk så olika det är.... Två barn känns som ingenting för mig som har fyra och tycker det är självklart med syskon (om det går såklart). Så för mig blir svaret enkelt, klart barnet ska ha syskon

Ja du har helt rätt. Det sätter helt huvudet på spiken för vad jag känner. 

Jag vet ju vad jag har idag och det är just risktagandet kring beslutet jag fastnat i.
Samtidigt är jag nästan minst lika rädd för att fortsätta med det trygga alternativet, att fortsätta som vi har det, och sedan ångra mig. 

Båda vägarna är ju rätt oåterkalleliga. 

Jag har fem barn och kan ändå förstå TS.

Vad ångrar du helst då? Barnet som inte blev eller barnet som blev?

Hon fyller 8 år Om någon månad. Stor åldersskillnad :)

Ja, alla känner olika. För mig är det självklart med syskon (om det är möjligt), har kompisar som upplevt ensamhet som ensambarn, både som barn och vuxen och att tex  ta hand om sjuka föräldrar och dödsfall....  

syskon!! mitt eget barn är endabarn (dock många barn i släkten) hade så himla gärna velat ha ett syskon till barnet. Det är nog det bästa ni kan ge ert barn. Min man säger absolut nej, så jag kan inte påverka min dotters situation ang det tyvärr.
är din man öppen så försök med ett Till

Ah okej.
Sonen fyller 5 i år. Jag nojar lite över att ålderskillnaden redan är lite stor. Har själv 2 syskon som är 1och 2 år yngre och en 7 år yngre syster och det är stor skillnad på dom relationerna. Samtidigt är systern ett halvsyskon jag inte bort ihop med så det har väl gjort sitt tänker jag..