Orosanmälan

Hejsan på er.

Detta blir ett ganska långt inlägg men ska försöka hålla mig kort. Vår son har npf diagnos och håller på att utredas för adhd. Vid 4 års ålder fick vi förförsta gången hjälp och någon som lyssnade på vad vi hade att säga och att vi behövde hjälp med att förstå vår son. Sagt och gjort vi kom till en underbar barnpsykolog i Värmland som kunde se att vår son hade svårigheter och skickade remiss till hab i Karlstad, fantastiska människor där oxå. I och med vår sons svårigheter så fick vi rådet att vänta med dagis då han behövde tid och var trygg med att vara hemma. Jag fick nytt jobb i min hemort och vi flyttade tillbaka dit. Vi har fortfarande hab och BUP med även om det är annat landsting. 

Oktober 2022 bestämde jag och min fru att nu kan vi prova att sätta in honom på dagis igen och tog kontakt med en super bra förskola som lyssnar och vi har bra kontakt med dom så att vår son fick en bra start och började med 3 timmar om dagen med stöd av hab och personal. 

Tyvärr så har det varit mycket frånvaro och vår son hade svackor i början som vi kom överens med personal att vi går till dagis när vi ser att det går och vår son är positivt inställd. Vi skulle välja våra strider för att inte gå tillbaka till det gamla destruktiva. Mycket dålig sömn då han inte sover mer än någon timme och nya mediciner samt att båda våra barn varit mycket sjuka. 

Jag kan inte poängtera hur mycket tid vi lägger på att vara informativa och närvarande med personal och rektor som har haft insyn sedan oktober med sipmöten och när vi gång på gång ringer för att berätta om varför han inte orkar eller inte kan komma till dagis. Vi är medvetna om att det varit mycket frånvaro.

I onsdags ringde rektorn och meddelade att hon ska göra en orosanmälan om vår son då han har hög frånvaro. Jag fullkomligt tappade hakan. Jag frågad om hon kunde berätta varför,och hon sa bara att dom har en stor oro för hans frånvaro. Jag är tacksam över att dom tar sitt jobb på allvar, men med tanke på alla möten alla samtal och all info dom har så gör dom så här. För mig är sveket det som gör mest ont och att jag tappade allt förtroenden i den stunden. 

Hur går man vidare nu, jag kände så otrolig trygghet med att dom går på denna förskola och hur ska jag kunna slappna av om dom gör så här när man öppen för allt. Jag hade förstått om vi aldrig hörde av oss till dom, aldrig kom på möten osv men nu är det förstört. 

Kan tillägga att jag kände mig så liten när jag lämnad barnen på sina avdelningar förra veckan... ville nog mest skriva av mig för jag är förtvivlad och ledsen och arg... Tack för att ni orkade läsa.