Ångest kring min ålder
Blir provocerad av sånna här trådar. Att nån har ÅNGEST över att eventuellt inte kunna få ett FEMTE barn.
Blir provocerad av sånna här trådar. Att nån har ÅNGEST över att eventuellt inte kunna få ett FEMTE barn.
Du har helt missat att massor av kvinnor föder barn, både ett och flera, efter de fyllt 35?
Men känns det hopplöst så låt bli att försöka. Jag förstår verkligen inte vad som är problemet, det är ju inte som att du är barnlös.
Eller är det en skryt/provokationstråd? Strö lite salt i såren på de som kämpar för att överhuvudtaget bli gravida?
#14
Så berätta då, vad är ångest om TS nu inte kan kalla det för ångest enligt dig?
Längtan efter ett femte barn kan vara lika stark som längtan efter ett första. Sluta gatekeepa barnlängtan och ångest ffs.
Hunger kan vara densamma även om man ätit igår eller för 2 v sen. Att förlora en nära anhörig kan vara samma som att förlora en avlägsen släkting. Att ett barn dör i magen är samma som ett tidigt missfall.
Nej, det finns grader i helvetet. Och i känslor.
Jag har förlorat 2 barn i magen, sent i graviditeterna, hennes längtan och ångest är inte densamma som min. Och vet du vad? Det är helt ok! Hon kan längta också. Men hävda inte att det är samma.
Kan knappt gå in i denna tråden längre för att jag mår dåligt över hur snävt perspektiv vissa har. herregud
Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så provocerande för dig att andra människor känner oro och ångest.
man ska inte jämföra sig med andra för man har ingen aning om vad dom personerna går i genom i sitt liv.
det är uppenbart att du varit med om hemska saker och jag hoppas att du finner ro och glädje i livet igen. Jag tror dock inte att det är ett vinnande koncept för dig att blir Provocerad och läsa in saker i texter som inte existerar. Att trycka ner andra för att höja sig själv är aldrig okej.
jag förstår inte heller varför du fortsätter att gå in i denna tråd och läsa då det uppenbarligen bara får dig att må sämre.
Alla lycka till med ditt mående.
Jag blir provocerad av folk som inte kan ha ett bredare perspektiv än detta samt att man slentrianmässigt slänger sig med psykiatriska tillstånd och diagnoser kring trivialt obehag och missnöje.
Kanske skulle du förstå om du delat liknande upplevelser. Kanske. Men du behöver inte förstå mig. Det ingår inte i mitt uppdrag här i livet. Däremot vill jag gärna uttrycka min åsikt i hopp om att nyansera diskussionen.
Änglamamma.
Jag tycker det mer och mer låter som att du vill ha uppmärksamhet och medlidande, och det kräver du på bekostnad av någon som uppenbarligen inte mår bra. Det är inte en tävling och den här tråden handlar inte om dig eller dina trauman. Det handlar om TS och vi ska stötta henne. Kan du inte det så rekommenderar jag att du avlägsnar dig och visar TS den respekt du själv förväntar dig. Det här är inte en sund copingstrategi.