Sluta dömma

Människor som saknar förmågan att se nyanser gör det ofta alltför enkelt för sig genom att dömma. Och jag kan bara hålla med TS. Vad någon kallar otrohet kan vara något annat för mig. Eller för dig. Våra behov och förutsättningar att leva i ett förhållande ändras över tid, genom livets olika faser. Jag använder gärna mig själv som ett exempel. Jag är inte så långt ifrån 60. Gift sedan drygt 30 år. Jag älskar min partner. Vi bor fortfarande tillsammans och har tre utflyttade vuxna barn. Vi har tidigare haft ett väldigt bra sexliv. Det har dock förändrats genom att min partner diagnosticerades med Alzheimers. Sjukdomen har fortfarande inte gjort hen oförmögen att ha fysiskt ha sex, men det är heller inget hen någonsin tar initiativ till. Efter att ensam ha försökt hålla sexlivet vid liv känns det numer svårt och ofta direkt avtändade, då min partner tappar fokus och exempelvis mitt under pågående samlag glömmer av att vi har sex. Jag känner fortfarande lust, och skulle må bättre av att emellanåt få ligga med någon som är mentalt närvarande under pågående sex. Jag älskar inte min partner mindre för det, även om jag stundtals kan sakna hens intellekt. Jag är också övertygad om att min partner skulle få svårt (läs omöjligt) att klara sig själv eller hitta en ny partner. Jag kommer med andra ord att förbli gift med hen och ta hand om hen så gott jag kan. För att orka det behöver jag någon gång träffa någon för samtal och sex. Det är inget jag skyltar med, inget vare sig min partner, mina barn, eller mina vänner känner till. Men jag behöver det och unnar mig det för att orka med det liv jag numer lever. Jag är enligt många otrogen. Skall jag gå omkring och konstant känna dåligt samvete för det liv jag lever?

1) Om du hade läst innantill så hade du sett att det ingenstans står att jag har dåligt samvete. Det sista var en retorisk fråga.

2) Vad som är omoraliskt eller ej är förhoppningsvis en subjektiv bedömning. Om alla hade varit överens om vad som är moraliskt eller omoraliskt hade världen sett annorlunda ut. Nu finns det nyanser i den bedömningen utifrån exempelvis religion, biologiskt arv, personlighet, lagstiftning etc. Vad som anses vara moraliskt eller ej beror på kontext och varierar över tid.

3) Anledningar till otrohet varierar. Därför behövs nyanser, gråzoner samt förmåga att resonera och se olika sidor av ett mynt. Att döma, fördöma och hävda att den moralen just du anser är den enda rätta vägen påminner mer om en fundamentalistisk världssyn.

4) Återigen, anledningar till otrohet eller andra saker som av någon känner att de måste döma ut som moraliskt tvivelaktiga behöver kanske nyanseras och diskuteras utifrån kontext?

5) Jag tror absolut inte att alla som är otrogna eller begår handlingar som de själva eller andra dömer ut som moraliskt tvivelaktiga tycker att just deras anledningar är acceptabla. Exempelvis gissar jag att många som är otrogna genom att berusade ha tillfälligt sex just i stunden tycker att de har anledning till att ha sex just där och då. Kvinna som man. I eftertankens kranka blekhet är det säkert många som ångrar sig och tycker att de har begått ett misstag. Således tror jag inte att alla tycker att deras anledning är berättigad.

6) Var har jag skrivit att all kritik mot otrohet är onyanserad? Och var har jag tagit all otrohet i försvar? Det finns absolut befogad mot otrohet och det finns absolut många ögonblick/former av otrohet som jag personligen tycker illa om och säkert skulle fördöma. Men återigen. Det finns nyanser.

Varför så arg och aggressiv i tonen? Om du drog slutsatsen att jag är "Snubben som knullar andra för att frun har alzheimers" så är jag nyfiken på hur du gjorde det? Står det någonstans att jag är man eller kvinna?

">

Eller så ändras förutsättningarna för det monogama förhållandet över tid. Är man inte lika egoistisk om man väljer att skilja sig?

Jag tänker inte enbart på egoismen gentemot den svikna partnern, utan främst egoismen mot de gemensamma barnen som inget hellre vill än att ha båda föräldrarna tillgängliga alla dagar i veckan. Skiljer barn på föräldrars otrohet och föräldrars skilsmässa?

Det där var väl ändå en sanning med modifikation, eller ett exempel på hur man ljuger med statistik. I artkeln står det att "Tre procent av svenskarna är otrogna i traditionell mening. Tio gånger fler är otrogna om man också räknar in saker porrsurfande och nätflirtande."

Jag tycker definitivt inte att porrsurfande och nätflirtande är att beakta som otrohet.