Sluta dömma

Jag accepterar att jag är ett svin för tillfället, men livet blev väldigt mycket intressantare med en ny partner, lite kreativ sexting och nytt sex.

Inte en chans att min partner hade låtit mig uppleva det vi gör, för det är inte hens intresse alls. 

 

Rätt mycket i livet är egoism, få personer lever bara för andras skull.

Min partner har givetvis rätt att vägra vissa saker inom sex, men jag kanske inte är beredd att ge upp dem för resten av livet för det.

Är det verkligen mer egoistiskt att träffa någon ett par gånger för att fylla det behovet än att bryta sönder hela tillvaron med barn, ekonomi, älskat boende osv. för den andre?

Jag hade hellre gett min partner den friheten och fortsatt ihop.

Du förutsätter då att man inte utvecklas sexuellt över en livstid, och jag är ledsen men det stämmer bara inte. Dock krävs kanske lite fler år på nacken och en riktigt lång relation för att inse detta.

Man kan ha ett bra samliv i vardagen men kanske bara har ett bredare spann av saker man vill göra sexuellt, och partnern är inte öppen för det alls.

Jag är helt på det klara med att jag moraliskt sett är en sopa. 
Det blev bara omöjligt att inte ta chansen när den gavs.

Livet är kort? Ålderskris? Vem vet.

Jag kommer att bära varje minne till min grav (om jag inte blir upptäckt) och känna att jag har levt lite mer bara.