Sluta dömma

Följt flera trådar om otrohet samt skrivit några själv. Blir både ledsen och arg då det finns människor här inne som både hotar och kränker trådskaparen. Vad ger er rätten? Förstår att det kan upplevas som att man tar någon annans person och självfallet får man ha åsikter. Men att hota? Varför? Vad vinner du på det? Har du själv blivit utsatt och det brister för dig? 
Jag har skrivit och bett om råd ibland, men blivit så kränkt att det inte går att läsa vidare. Och samtidigt så arg. Att ha en relation med någon som är upptagen är inget man just söker. Kanske den otrogne ljugit om sin relations status för dig och att det är för sent att avsluta pga känslor. Kanske du är medveten men inte vill annat än vara med personen. Pga känslor. Vi är också människor. Allt är inte svart eller vitt. 

Under ganska många år här på FL så har jag ibland och sporadiskt deltagit i otrohetstrådar.
I vissa av dessa trådar har jag varit mycket uthållig och under lång tid verkligen försökt vara öppen och gå till botten med en rad olika åsikter, ofta fördömanden, och varför olika personer ibland har så extremt starka åsikter, ofta också rätt så extrema åsikter om andra människor, människor som de inte känner och när det gäller fall där de överhuvudtaget inte känner till något om omständigheterna.

Jag har ansträngt mig vara intresserad för att försöka få reda på och försöka förstå varför dessa extrema och starka åsikter och dessa fördömanden om andra människor?
Hittills har ingen av dessa dömande människor kunnat förklara sina extrema uttalanden och åsikter. 

Fortfarande efter alla dessa år har ingen lyckats förklara vad som egentligen och på djupet är så allvarligt med en tillfällig sexuell upplevelse utanför tvåsamheten.

Jag och många andra har frågat vad det egentligen spelar för roll i de fall (som sannolikt är de allra flesta fall) där den andra parten aldrig får reda på det.

Massor av gånger har det i evighet diskuterats om det kända faktum att "det man inte vet mår man inte dåligt av".
Hittills har ingen enda av dessa dömande människor, och ingen annan, kommit med något enda argument som genuint skulle visa att det gamla talesättet inte gäller.
Och självfallet gäller det. Alltid och under alla omständigheter. Det går inte på någon som helst saklig grund att motsäga.

Mitt råd är att se till att ta vara på livets möjligheter och chanser. Men gör det med omdöme och gör ditt bästa för att så lite som möjligt påverka andra människor.
Mitt råd är inte att vara otrogen.
Men vi kan alla konstatera att otrohet trots allt är vanligt förekommande, mycket vanligare än vad de flesta vill låtsas om och mycket vanligare än vad som känns bekvämt för många att erkänna.

På Sveriges Radio sade man häromdagen att det är minst 30% av alla relationer som någon gång upplever otrohet. Eller så sade man att 30% av alla människor någon gång upplever otrohet, vilket ju i så fall gör att det är ännu vanligare.

Med stor sannolikhet är siffran betydligt högre än så, åtminstone i långvariga relationer, och särskilt om man beaktar att de allra flesta fallen förblir okända.
I de flesta fall förblir det okänt, det kommer aldrig fram.
Detta visar då som en självklarhet att de allra flesta relationer överlever att det sker ett tillfälligt sexuellt äventyr utanför relationen. Det är särskilt enkelt att konstatera gällande alla de fall då det aldrig blir känt.
Men även i de relationer där det blir känt så klarar väldigt många av det och många klarar att gå vidare på ett bra sätt. I många fall säkerligen gå stärkta ur det, man tar lärdom, och får en bättre relation än vad man hade innan.

En tillfälligt sexuellt äventyr utanför tvåsamheten, eller tom en tillfällig förälskelse, behöver ju inte betyda någonting alls, behöver inte få några följder överhuvudtaget, inget har ju förändrats i sak pga av denna händelse.
Det är ju självfallet så att livet och tvåsamheten kan gå vidare precis så som ingenting har hänt eftersom inget överhuvudtaget behöver ha förändrats.

Oj oj vad ämnet retar upp. 
Och till "Jaha", nix är inte fd älskarinna som skrev en annan tråd om otrohet. Men väldigt illa att hota personen! Kanske ni som blivit utsatta för otrohet bör titta på er själva. Vad hos er gör att den du lever med är otrogen mot dig??

Man väljer inte vem man blir kär i.

Jag var otrogen med en gift man (är själv gift). Det fanns inte på min världskarta att vara det. Så helt plötsligt på en konferens så satt vi där, en man som jag kände otrolig kemi med. Det ena ledde till det andra. Jag brukar inte falla för andra. Aldrig., men nu gjorde jag det. Och det är verkligen skit!! På alla sätt. Men det känns som varenda cell i kroppen skriker efter honom. Men nej, ingen av oss har dåliga relationer så vi avbröt det vi höll på med och vänder blad. men fan gråter bara jag tänker på honom. Jag blev förälskad..samtidigt som jag älskar min man. 

det är inte alltid svart på vitt som TS skrev. Allt är inte höger eller vänster. Livet är komplicerat. Relationer är komplicerat. Ibland träffar man människor som vänder upp och ner på allt. Och även om jag hatar otrohet själv så föll jag dit. Det kan du med om ett specifikt tillfälle uppstår och du möter någon som skakar om dig helt..

så döm inte

Fortfarande efter alla dessa år har ingen lyckats förklara vad som egentligen och på djupet är så allvarligt med en tillfällig sexuell upplevelse utanför tvåsamheten?

Jag och många andra har frågat vad det egentligen spelar för roll i de fall (som sannolikt är de allra flesta fall) där den andra parten aldrig får reda på det?

Massor av gånger har det i evighet diskuterats om det kända faktum att "det man inte vet mår man inte dåligt av".

Hittills har ingen enda av dessa dömande människor, och ingen annan, kommit med något enda argument som genuint skulle visa att det gamla talesättet inte gäller.
Och självfallet gäller det. Alltid och under alla omständigheter.
Det går inte på någon som helst saklig grund att motsäga.

Det jag skrev var att ingen har kunnat förklara det för mig. 

Om du först förklarar varför och på vilket sätt du tycker att det är allvarligt för dig, och förklarar hur och varför det i största allmänhet i samhället och för människor är allvarligt, så lovar jag göra mitt bästa för att svara på det.

Även om det skulle vara så att du och jag inte har samma uppfattning så lägger jag mig vinning om att alla har rätt att framföra sina åsikter. Hoppas du ser lika på den saken?

Ja i just det här inlägget utgår jag från att det inte kommer fram.
Med mycket enkel sannolikhetsberäkning kan vi ju alla klara av att förstå att i verkligheten är otrohet inte alls ovanligt och att det följaktligen i väldigt många fall aldrig kommer fram.
Detta konstaterande kan uppenbarligen vara obekvämt för vissa och det kan tydligen vara svårt för vissa att ta till sig, men tyvärr så är det ändå verkligheten, eller hur?

Hoppas det inte är förbjudet att utgå från och resonera om något som faktiskt är sant?

I just det här svaret till dig utgår jag från mitt förra inlägg som du citerade.
Det blir alltför rörigt att samtidigt ta upp dina frågor, som är mycket omfattande frågor, och som faktiskt handlar om något helt annat.

Men i ett annat sammanhang skulle jag inte alls ha något emot att resonera omkring dina andra så omfattande frågor.

Du kanske inte har gett rådet att vara otrogen.
Vad då kanske???
Klarar du inte att ta till dig mina mycket tydliga ord:
Mitt råd är inte att vara otrogen.
Jag ber dig vänligen att ta till dig och begrunda dessa ord innan du skriver ditt nästa inlägg till mig.

du resonerar på ett sätt som att det skulle vara ok.
Nej, jag resonerar absolut inte så!
Det där är bara din tolkning som du gör för att du låter dina känslor styra dig.

Visa annars var jag rent objektivt, faktiskt och sakligt skulle ha resonerat så?
I så fall är det fel av mig och jag vill i så fall få chansen att rätta till det och jag lovar dig att rätta till det, om så skulle vara fallet.

Jag kan mycket väl förstå att du har svåra känslor omkring detta ämne, du gillar inte det som jag rent objektivt för fram och det känns inte bekvämt för dig att otrohet är relativt vanligt förekommenade och att du aldrig kan hindra din partner från att vara otrogen.
Jag förstår det, jag förstår dina känslor och jag accepterar utan problem att du känner så.

Jag har heller aldrig kommenterat om det skulle vara ok eller inte i de fall det inte kommer fram.
Utan jag konstaterar bara att med en enkel bedömning av sannolikheten så kan vi alla förmoda att väldigt många fall, enligt mig sannolikt de flesta fall, förblir okända.

en "tillfällig sexuell upplevelse utanför förhållandet" och alltså inte hela världen, som du så fint skrev.
Nej, det har jag inte skrivit.
Jag kan i vart fall inte hitta att jag "så fint skrev" det?
Visa gärna med nr på inlägget och citat tack, så lovar jag att rätta till det.
Eller jag får förklara om jag skrivit på ett sådant sätt att det enkelt kunde missförstås av dig?

Att människor inte är öppna och ärliga om det, och människornas anledningar till det, har ju radats upp i massor av trådar.
Jag konstaterar bara att det enligt min bedömning, enligt alla rimliga bedömningar, är mycket vanligare att människor väljer att dölja det än att vara öppna med det.
Jag tänker inte upprepa alla dessa orsaker och anledningar och jag ids inte resonera om vad som är bra och dåligt i vad olika människor väljer att framföra.

När det gäller ditt och andras vanliga argument att man bör välja ett öppet förhållande så är ju det för de allra flesta inte realistiskt.
Det är ovanligt att en enskild människa föredrar ett öppet förhållande och det är EXTREMT ovanligt att två människor som föredrar den livsstilen skulle passa för varandra, skulle ha alla de personliga egenskaper som i allt i övrigt passar ömsesidigt för båda parter.
Sannolikheten att dessa två människor skulle välja en relation med varandra är självfallet i det närmaste obefintlig.

Vad som faktiskt och realistiskt gäller angående svikna löften har jag objektivt redogjort för. 
Misshandel, eller våld, har jag också kommenterat i ett annat inlägg och tycker inte jag behöver säga mer i det här sammanhanget, annat än att jag noterar att det är lagbrott. Förskingring eller andra lagbrott väljer jag avstå från att kommentera då jag inte tycker det hör hit.
Otrohet är väl inte ett lagbrott, åtminstone inte enligt Svensk lag?

Även dig ber jag vänligen om att:
Försök åtminstone undvika att lägga ord i min mun som jag aldrig har tagit.
Undvik påstå saker som jag skulle ha sagt men som inte stämmer i sak.
Men resonera gärna och svara på just det som jag faktiskt har skrivit.
Läs gärna lite mera noga och håll dig till det jag faktiskt har skrivit i stället för att hitta på egna saker.

Men självfallet får du gärna berätta för mig och andra vad du känner och vad du själv tycker.
Jag uppskattar att du delar med dig och att du framför din åsikt. Men om du gör det och citerar mig så var då noga med att citera korrekt.

Jag vet inte vilken floskel du menar? Och jag vet inte i vilket fall du menar att jag skulle ha försvarat en floskel?
Förtydliga gärna så lovar jag att försöka svara efter bästa förmåga.

Gällande statistik: 
min uppfattning är att det finns ingen säker statistik gällande det här ämnet. Jag har heller aldrig sett någon som har velat påskina att det skulle finnas någon säker statistik.

Jag förutsätter att otrohet rent generellt är vanligare än vad någon statistik visar, vilket jag grundar bl a på att med en rimlig sannolikhetsbedömning så är det väldigt många som aldrig blir kända, enligt mig sannolikt de flesta.
Medan de enda som skulle kunna ingå i en statistik är endast de relativt få som faktiskt blir kända.

Jag har under många år samtalat med flera som yrkesmässigt arbetar med relationer och problem i dessa, och jag har en närstående som arbetat med detta i snart 40 år.
Gällande statistiken och att den sannolikt visar alltför få så är i stort sett alla överens om detta.

En del av det jag beskriver i övrigt har jag också hämtat från erfarenheterna som dessa yrkesverksamma personer har samlat på sig,
och en del har jag bl a hämtat från mina egna mångåriga studier i ämnet.