Anonym (Eva) skrev 2023-04-09 11:49:11 följande:
Om så vore skulle jag väl inte behöva fråga? Då skulle jag väl märka själv om de var ihop? Jag vet inte vem TS är, och det vet hon att jag inte vet.
Anledningen till att jag är nyfiken är att det är ett väldigt vanligt fenomen, både på nätet och IRL, att mannen ena dagen är sååå kär och vill flytta ihop och så plötsligt, från en dag till en annan, vill mannen inte ha kontakt alls och har en mycket invecklad förklaring till det. Det brukar oftast ske efter några månaders förhållande. Ofta har kvinnan skiljt sig, flyttat med sina barm och bytt jobb för att mannen haft bråttom med att flytta ihop men så ångrar sig plötsligt mannen.
Det finns massor av trådar om liknande situationer här på Familjeliv. I början av tråden är kvinnan alltid väldigt övertygad om att det bara är ett litet missförstånd men sen slutar det ändå oftast med att förhållandet är över.
Jag har autism och har väldigt svårt med socialt samspel och relationer. Jag går i terapi, jag är med i självhjälpsgrupper, jag läser akademisk litteratur ich går på föreläsningar för att lära mig mer och bli bättee på det jag har svårt för. Jag tar hjälp av vänner, familj och kollegor som ger mig konstruktiv kritik. Allt detta hjälper mig till viss del. Men vissa saker "pratar man inte om" och då är det till hjälp med anonyma forum.
Jag har inte tvingat TS att svara och jag har inte varit otrevlig eller elak. Hon valde själv att starta en tråd och det är valfritt att svara.
Jag är medveten om att jag har frågat och tjatat alldeles för mycket här och jag gör inte så i verkliga livet. I verkliga livet är jag introvert, enstörig, ensamvarg, tystlåten, pratar inte i onödan, umgås helst med mina närmsta vänner och behöver mycket ensamtid. Jag undvikernparrelationer. Och nej, jag är inte "för på" och tjatig i de sammanhangen, utan tvärtom, jag har förlorat personer jag tyckt om för att jag inte tagit initiativ, inte förstått att de varit intresserade av mig och så har de trott att jag varit ointresserad och till slut gett upp.
Hade en kille som jag varit ihop med i flera månader inte velat ha kontakt med mig på flera veckor så hade jag utgått från att han inte var kär i mig och så hade jag tackat för mig och gått vidare. För mig hade det varit över och finito efter ett sånt sms. Men när jag läser här i tråden så inser jag att de flesta har en annan uppfattning. De flesta verkar anse att det är normalt. Jag funderar på om jag kanske har fel och om jag har tagit fel beslut osv.
Jag vill inget illa. Så ignorera mig hellre än att skälla på mig eller driva med mig, tack.
Jag upplever att du tar TS problem, en invecklad och delikat situation, som något du har rätt till att ställa frågor om. Om jag vore TS skulle jag uppleva det väldigt jobbigt, då TS startade tråden för att själv få råd och inte för att "servera" dig svar på frågor du ställer dig. Om du hittar svar här så är det bra, men i fortsättningen skulle jag börja fråga mig själv om jag skulle kunna upplevas som påstridig när jag ville veta sådana saker. Till din fråga: Om någon inte visar intresse för dig genom att inte svara så är det i de flesta fall för att personen tappat sitt intresse eller inte värderar dig särskilt högt. Om din autism yttrar sig så att du har svårt att se vad som är lämplig respons i en viss situation och söker andras blick på det: försök att starta egna trådar i ämnet (även om det kan vara ett lotteri hur det går med svaren, för särskilt om folk uppfattar dig som märklig då kan du få hånfulla svar) eller om du kan, hitta någon vän eller professionellatt bolla med. Terapeut till exempel. Men var noga med att inte vara för tjatig eller välja någon som har tålamod med tjat. Även terapeuter har begränsat tålamod, vad de än säger då de är resultatorienterade och deras jobb bygger på att din förändring är deras fjäder i hatten.
