Kompisens pappa, vilken soppa det blev...

Ge det tid, försök ta det lugnt! Och svara inte när hon ringer/messar. Han får ta den kontakten. Ni har er relation och ni behöver inte alls ta någon paus från varandra utan kan stå för att ni har gjort allt i hyfsat rätt ordning. Det låter som om ni har skött det hela relativt snyggt ändå med tanke på den attraktion som uppstod.
Försök stå stadiga och lägg fokus på ett gott samarbete med era ex kring barnen. Var vuxna och fokusera på barnens bästa men också på att ni nu har valt varandra.
Allt kommer att lägga sig. Det blir nog något jobbigt år eller två, men fortsätter ni bara bete er moraliskt rätt så kommer det bli bra till slut. (Se bara till att inte halka in på någon väg med fulspel även om exfrun kanske beter sig mindre bra en period.)

Anonym (Håll ut)

Wed 22 Mar 2023 14:39

#4

?och gör för guds skull inga vansinnigheter som att flytta ihop med alla barnen inom ett år eller två.

Ta det lite lugnt med allt bara, men var tydliga med att det är er relation och att ni bestämmer över den. Så börja inte gå med på en massa orimliga krav som att ni inte får ses med alla barn inom si och så länge osv.

Anonym (Håll ut)

Wed 22 Mar 2023 14:47

#7

En sak till som jag tror kan vara viktig. Gör klart för henne (både du och hennes ex) att du inte har för avsikt att ta hennes roll. Hon är fortfarande barnens mamma och ohotad på den positionen. Det kan ju vara så att hon nu ser framför sig att ni kommer att ha ett fantastiskt familjeliv med alla barn och att hon kommer att väljas bort. Visa henne att det inte är så det kommer att bli. Försök ställa upp och avlasta om hon ber om hjälp men försök i övrigt att hålla det lite distanserat från det gemensamma familjelivet.

Anonym (Håll ut)

Wed 22 Mar 2023 16:53

#30

Anonym (Fyfan) skrev 2023-03-22 15:50:09 följande:

Känner sig barnen och ditt ex också lättade? Inte? Bara du? Just det. Allt sånt här är så jävla egoistiskt och vidrigt att det saknar ord. Man väljer att fullständigt krossa några av de man ska stå allra närmast, sin partner och sina egna barn, för att man inte är kär längre. Det är inte okej hur ni än vill måla upp det för sig. Har man bildat familj är det ens förbannade plikt att se till att hålla ihop och få det att funka, oavsett om det slutar kittlas i magen eller inte. Dina barn har inte bett om att få sin familj söndertrasad och slängas runt bland olika hem resten av sin uppväxt. Aldrig kunna ha sina föräldrar i samma rum eller ihop på högtider och liknande. Ditt ex har inte bett om att missa halva sina barns uppväxt för att de hälften av tiden ska vara hos enbart dig. Och NEJ barnen mår inte bättre av detta. De mår skit och kommer för alltid bära på den sorg och det trauma det är att få hela sin familj och tillvaro uppriven och se sin pappa helt krossad. Egoismen den är stark hos folk idag och ser inga gränser. Den enda gången skilsmässa är okej är när man blivit utsatt för otrohet eller partnern på något vis är direkt farlig för en själv eller barnen (t.ex misshandel/psykisk misshandel etc). I övrigt accepterar man att man gjort sitt val och stannar kvar och gör vad man kan för att få det att funka så bra som möjligt.

Alltså nu tar du ju i på tok för mycket och blandar in dina personliga erfarenheter istället för att titta på det utifrån. De allra flesta skilsmässor blir tack och lov inte så dramatiska som du får det att framstå. Bara häromveckan stod det i tidningen om hur barn till separerade föräldrar mådde lika bra som barn i kärnfamiljer (under förutsättning att barnen fick bo lika mycket hos båda sina föräldrar) och jag har då aldrig sett något som stödjer att det är bäst för alla parter att föräldrarna biter ihop och fortsätter tillsammans trots avsaknad av kärlek och i många fall även respekt och omtanke.

Det man däremot SKA göra när man separerar är att se till barnens bästa och inte rusa iväg och förverkliga sig själv till varje pris. Man gör sitt yttersta för att alla i familjen ska behålla en god relation till varandra och då kan man förhoppningsvis på sikt fira högtider mm tillsamman allihop även om det också dyker upp nya partners i bilden. Och man pratar aldrig illa om den andra föräldern inför barnen. (Allt detta givetvis under förutsättning att det inte är våld inblandat?då gäller andra regler.)

Spelar man sina kort rätt så går det alldeles utmärkt att separera utan att traumatisera sina barn.

Anonym (Håll ut)

Wed 22 Mar 2023 17:00

#31

Till TS. Jag tycker, precis som alla andra i tråden, inte att du ska skriva något brev. Det är bara att backa lugnt och stilla och säga att du inte vill blanda dig i utan att de får sköta sin separation själva. Låt sen bara allt få ta tid. Det är ju inte konstigt att mamman känner sig förkrossad och behöver utrymme att bearbeta detta (Men låt henne som sagt inte bestämma över era veckor och hur ni gör.) och det bästa och mest respektfulla du kan göra är att hålla dig undan.

Anonym (Håll ut)

Wed 22 Mar 2023 17:13

#33

Anonym (Vilken soppa!) skrev 2023-03-22 15:11:18 följande:

Jag har ingen ambition nu att bli någons bonusmamma, men på sikt skulle det ju bli så OM vi fortsätter träffas. Vi skulle ju vilja bo ihop i framtiden även om det dröjer. Givetvis skulle jag då behöva finnas där för hennes barn de veckor de är hos sin pappa... Just nu låter hon inte ens pojkarna träffas så tyvärr går det ju ut över dem redan, utan att de vet. Eller de ses ju i skolan såklart men de får inte leka efter skolan för henne.

Funderar på att skicka ett mail till henne, för att kunna formulera mig utan att bli avbruten av hennes tårar.

Hur låter detta:

"Hej XXX,

Först och främst vill jag uttrycka ut ledsen jag är över denna situation. Den är givetvis inte optimal för någon av oss men både jag och xx (Johans pappa) har försökt sköta detta utefter bästa förmåga. Vi kan inte förneka att vi fick känslor för varandra innan skilsmässan men jag lovar dig att ingen relation inleddes före. Vi har, för att på ett vuxet sätt ta ansvar för våra känslor, på varsitt håll tagit beslut om vardera skilsmässa. Oberoende av varandra, och utan en plan att inleda en relation efter. Det som hände efter var oplanerat, men våra känslor för varandra gick inte att förneka.

Jag förstår av hela mitt hjärta att detta sårar dig. Det finns ingen separation som är enkelt, oavsett orsak. I detta fall extra smärtsamt då du och jag känner varandra genom barnen. Och jag vill att du förstår hur ledsen jag är för din skull. Inte har jag vid något tillfälle velat dig ont.

Jag föreslår, för att vi ska kunna låta ilska och agg lägga sig lite, att du och jag inte har telefonkontakt framöver, åtminstone för en tid. Konflikten mellan dig och XX är er att lösa, och jag tror det är bäst att jag håller mig utanför för att inte infektera saken ytterligare. Inte minst för barnens skull. Jag hoppas och tror att vi någon gång snart kan samarbeta i detta, och få en fungerande relation igen. Låt oss se till att barnen inte hamnar i kläm. Jag vet att de älskar att umgås och jag hoppas innerligt att de kan få fortsätta göra det, även om vi sårat er andra.

Jag önskar dig allt gott,
Med vänlig hälsning,
XX"

Är det okej att skicka?

Här var det inlägget, hittade det inte när jag svarade ovan.

Ang bonusföräldradelen så kommer det bli en helt annan grej om det bara får gå lite tid. Det är precis nu i början det är känsligt. Om några år (det kan låta länge, men det är ofta sån tid det handlar om) kommer förhoppningsvis allt att vara i ett annat läge. Då kommer hon kanske istället tycka att det är skönt att du finns som en extra vuxen i barnens liv, och ni kanske alla kan komma på barnens födelsedagar och fungera i harmoni. Men allt beror som sagt på hur ni agerar nu i början. ?Som man sår får man skörda? osv. Var lugna och stadiga och lev ut er starka förälskelse främst varannan vecka så kommer det att gå bra alltihop!

Anonym (Håll ut)

Thu 23 Mar 2023 17:18

#85

Anonym (Vilken soppa!) skrev 2023-03-23 17:00:52 följande:

Update igen och nu är jag så ledsen. Tårarna bara sprutar och jag vet inte hur jag ska klara av att vara med barnen ikväll. jag fick sms från Johans pappa som han skickade affekt efter ett telefonsamtal vi haft.

"Borde sagt detta på telefon men kunde inte förmå mig. Det är tydligt att du tar allt detta väldigt hårt och för att undvika att fler blir sårade så föreslår jag att vi tar en paus tills saker och ting rett ut sig. Jag vill inte förlora dig men just nu är allt för komplicerat. Hoppas du förstår."

Vad menar han ens? Jag försökte ringa men han svarade inte.

Utifrån allt du har berättat så tänker jag att det kanske helt enkelt blir för mycket dramatik från alla håll för honom och att han behöver sköta en sak i taget. Han väljer här isf helt rätt sak att börja med genom att försöka reda ut så mycket som möjligt med barnens mamma. Han skriver samtidigt att han inte vill förlora dig, så försök att ta ett djupt andetag och samla dig inför kvällen med barnen och ge honom det utrymme han behöver.

Anonym (Håll ut)

Thu 23 Mar 2023 18:17

#90

Anonym (Vilken soppa!) skrev 2023-03-23 18:08:06 följande:

ja Det känns som att Hur jag hanterar detta kan vara avgörande. känner att jag borde svara på sms:et Men är rädd ett det ska bli fel. För många ord, för få ord, för "på", för avståndstagande. Känns som att vad jag en svarar så blir det fel. Ska jag bara hålla med och vara stöttande? Eller vänta på att han ringer upp? Känns som att jag måste spela mina kort rätt nu.

Alltså jag tycker verkligen inte att du ska spela några kort alls! Var rak och ärlig med hur det känns. Berätta att du är jätteledsen och längtar efter honom! Det viktiga är ju bara att du inte ?klänger och kräver? en massa utan ger honom utrymmet han behöver för att ordna upp allt. Det enda du egentligen ska kräva är att han kommunicerar rakt och öppet med dig. Men ge honom lite tid. Ni kommer säkert höras ordentligt framåt kvällen eller imorgon. Nu har ni ju en sån fin relation, så börja inte sabba den med att spela spel och agera planerat.

Kompisens pappa, vilken soppa det blev...

INNEHÅLL