Säger ni som det är - du är inte attraktiv?

De flesta känner väl av hur dejten går? Behovet av att säga något uppstår bara om dejten kräver en innehållsspecifikation kring avsaknad av fortsättning. Då är det antingen en ung person eller någon som har svårt att läsa av. Jag kan tycka att om det oattraktiva består av något som går att ändra på, (du pratar bara om dig själv/du tittar på dig själv i spegeln/du kollar in andra och inte ens diskret/mobilen verkar mer intressant än jag) så kan man ju droppa den infon som en liten service till nästa person som ska använda skithuset, "use your towel to wipe as a custody to the next guest" . Å andra sidan är de personerna ofta inte samma som kommer att gå och grubbla på om de är för oattraktiva för en andra dejt. 

Men utseende är så subjektivt? Man kan vara snäll och säga att du liknar inte bilden så jag har svårt att förhålla mig till dig, eller att jag förväntade mig att du skulle ha tänder i överkäken. Det senare känns överflödigt, det förra kan vara en vipe. 

Det är bra frågor du ställer. Man behöver inte vara brutal i sin feedback, om den ärligt efterfrågas, för jag håller med om att man inte är skyldig att ge den om den inte efterfrågas.
Samtidigt vill jag ge dig feedback. Här ger du ett lätt arrogant intryck när du ställer upp det som du gör med höjda ögonbryn: Är detta verkligen en grej? Är det inte självklarheter?
Även om jag håller med dig i sak så blir jag inte jättesugen på att träffa dig. Ursäkta att jag säger det rakt ut men du får allt "ta lite ansvar" när du häver ur dig ditt perspektiv om att trådstartens svar innehåller vad som för dig är rena självklarheter. Och hur ska människor utvecklas om de aldrig får veta hur de uppfattas? 

Jag känner av mental inkontinens och vill dela med mig av mina tankar kring social begåvning. Social begåvning är en fin egenskap som nästan ingen besitter. Ett tecken på att man besitter den är att många tycker om en och vill vara med en, litar på en. 

Det verkar som om det normala är att inte "hjälpa" människor att förstå sina brister. Social kompetens är kanske att med lätthet och i stunden kompensera för andras brister utan att påpeka dem? En kunskapssfär som kvinnor ofta exponeras för och lär sig att navigera i under uppväxten för att sedan ägna tid och kraft åt att brottas med när beteenden ur denna kunskapsfär ska aktiveras och när den ska stängas av. 

Social kompetens är nog att på riktigt ha som ingångsvärde att även om jag vet mycket så är jag ödmjuk för att det jag vet inte är applicerbart i alla situationer. Killen som tyckte att han var den självklart mer attraktiva av er två och därför tog det som en personlig förolämpning att du dök upp på dejten och inte motsvarade hans förväntningar besatt inte social kompetens. 

Tryck på visa endast Stelt så ser du hur jag menar. Det klarar du. 

StudierKemi men då vill du ju att alla ska fungera som ISTJ gör? Det är väl inte reko! Håller annars med om att FL är ISFJ som grupp. 

Förlåt, jag menade förstås att du vill att alla fungerar som INTJs enligt MyersBriggs. Det är ju 1-2 procent som kan jonglera 3 hobbies varje vecka och samtidigt reproducera sig. Inte helt realistiskt att sjuksköterskor och lärare ska börja leva Einsteinlivet. 

StudierKemi har en gymnasieutbildning och en kemiblogg. Bara för att hon har en egen syn på relationer betyder inte det att hon har fel i allt. 

Man måste bara sålla lite för att vaska fram guldkornen i textmassorna! Det gäller även dig Lilithsnyatjej i min mening. 🙂

StudierKemi: jag har för mig att jag också var någon av enprocentarna, eller om jag var 50-50 när jag gjorde det där testet. Det är nog det som gör att jag förstår hur du menar, men du ska inte ge upp. Du behöver träffa en person som accepterar dig och kan leva med din stora energi. Du är smart och tycker om sex. Jag får även intrycket av att du ser bra ut. Men sålla bort alla som inte hänger med i eller kan acceptera ditt tempo. 

Mitt intryck av nätdejting är att utseendet är viktigast av allt, och därefter hur man bor och vad man jobbar med. När man träffas på andra sätt kan personkemi bli viktigare än alla de sakerna, men samtidigt tror jag att den som nätdejtat och bara några få gånger har matchat med väldigt snygga och vältränade människor  inte vill gå tillbaka till alldagliga utseenden och trivselkilon, även om det finns personkemi i verkligheten. Så de förblir ensamma med en bild av att andra människor är oattraktiva för dem, på grund av den första matchningen med en utseendemässig tiopoängare, oavsett hur de själva ser ut. De klickar aldrig mer med någon som ser alldeles vanlig ut eftersom de håller sig för goda för dem. 

Det är oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, att glänsa när man ger respons i trådar på ett forum. Det som hjälper en är fel för en annan. Allt handlar om ifall man klickar eller ej, men du ger en tankeställare här. Om man vill ha framgång i kärlek så ser man till att den man är med får glänsa. Kan man inte göra det för den andre, så kan man ju göra det för vänner eller för sig själv. 

Jag tycker att det är motsägelsefullt att du har så många synpunkter på andras personer, inte bara i denna tråd, och samtidigt väljer att inte kommentera hur du själv uppfattas. Jag uppfattar det som envägskommunikation. 

Som du vet försökte jag lugna ner situationen tidigare, vilket misslyckades, och du skrev även då att du inte ville kommentera det. Det är förmodligen det bästa för mig om jag följer ditt exempel och inte kommenterar dina kommentarer vad de än blir. Jag väljer att göra vad som blir bäst för mig. Tråden har sedan länge lämnat ämnet hur man säger till någon som inte är attraktiv att man inte vill fortsätta kontakten.