Sambo låter dottern styra allt för mycket

Och som barn innebär livet på många sätt ännu föer begränsningar. Men att ge valmöjligheter och visa barnet respekt förespråkar de flesta. 

Att ge barnet valet om hon själv eller du ska klä på henne är ju inte fel. Att ha det som hot blir underligt. Din sambos sätt är inte heller fel. 

Femåringar är ju rätt stora, argumenterar själva osv.

Hur länge har hon varit arbetslös? Hur gjorde hon innan?

Vill inte barnet klä sig tar man det och går iallafall. Ar det kallt ute vill det säkert klä sig nästa dag.

Du och din sambo låter som mig och min man och baserat på det så skulle jag säga att ni båda gör fel och båda borde lära sig av den andre. 

Jag är som din sambo och det funkar inte i längden för jag är för dålig på att sätta gränser och sedan upprätthålla de jag ändå sätter och då lär sig ju barnen att de egentligen kan strunta i det jag säger. 

Du är som min man, och det funkar precis lika dåligt. Det skapar istället totala låsningar (hos ena barnet) eller total trots (hos andra barnet). 

Men det funkar för mig om jag blir mer som min man och faktiskt sätter gränser och håller dom och det funkar för min man om han blir mer som mig med att man faktiskt förklarar för barnen varför man ska göra saker och inte bara pekar med hela handen och bestämmer utan att barnet förstår varför man ska göra det ena och det andra just den sekunden. 

Sedan tror jag nog att båda våra metoder skulle funka alldeles utmärkt med barn som var mindre envisa och lättuppfostrade. Men med mer krävande barn så måste man hitta balansen mellan mjukhet men ändå inte ge efter. 

Jag håller med dig om det med att argumentera med barn - jag tycker också att barn måste lära sig att lyda föräldrarna. Det innebär ju inte att man inte förklarar för barnen varför man kräver/förbjuder något, men bara att inte allt går att diskutera. Sedan finns det såklart saker där barnen ska kunna välja och där deras åsikter blir hört, men då säger man ju inte till dem, utan då frågar man, så den skillnaden är tydlig även för små barn. Jag tycker det argumenteras och lockas och förhandlas alldeles för mycket med barn, med dåliga resultat.

Samtidig håller jag inte med dig om att de måste sig lära saker nu som de behöver senare. Varför ska de passar en tid (vilken tid?) nu, bara för att de om något år måste vara i skolan en viss tid? Det räcker väl om de lär sig passa tiden när det finns en tid att passa. Det är bara onödig stress att behöver passa en påhittad tid, bara för att det ska finnas en tid att passa. 

Jag vet inte om våld är rätt ord. Men jag är fysisk som man ibland måste vara som förälder. Exempelvis trä in armar och ben i overallen fast barnet stretar emot. Eller hålla fast benen så att barnet inte kan sparka dig när du byter en bajsblöja.

Hon har varit arbetslös i många år. Sedan innan hon blev gravid med första barnet.

Problemet med min sambos sätt är att man kommer en halvtimme sent varje dag. Sen säger jag det inte hotfullt. Jag säger det lugnt och oftast trevligt.

Du har rätt. Är ni konsekventa och bygger rutiner så kommer ni at få det lättare. Din sambo kommer väl inte alltid vara arbetslös!?

Som många säger så är det en övergående period. Men det är också en period där det är viktigt att börja lära barnet att handling får konsekvenser. Så att bara såsa bort lämningen för att det råkar gå när en är arbetslös är ingen bra lösning.
Nu kan det här låta som jag förordar hårda nypor och peka med hel hand och allt det där. Men det är inte det jag menar.
Mer att "nu är det dags gå till förskolan, följer du inte med, går jag själv, klär vi inte på dig, så får du frysa".
Men samtidigt ska man kunna ställa dessa krav och peka på konsekvenser utan att vara arg, visa makt eller på annat sätt försöka förstärka resonemanget orsak och verkan. Då kommer barnet bara se, höra det och inte konsekvensen.