Jag har en dotter på 16 år o fick en liten bäbis för 6 mån sedan. Jag har vatit utmattad o kände mog stark flera år o vi vågade skaffa vår lille kille. Pappan har svårt att se att jag inte är stark o körde på jobbade över mm o jag blev ensam med lilleman. Kraschade igen o fick en depression. Har återhämtat mig någolunda men vaknar så lätt. Tonårsdottern är inne i en period som hon intr visar någon hänsyn alls o jag blir osäker på vad jag kan be henne om? Vill inte att hon ska drabbars av min sårbarhet för mycket. Vi bot i stan o det är mycket kompisar här o de sover över. Är de uppe o springer på nätterna så har jag svårt att somna om. Jag har bett henne ha lite färre som sover över o bett dem ta hänsyn som att gå på toa ha lite vatten vid sängen eller nässparay mm så man bara går upp när man måste. Är det för hårt?
