Vill ni att jag lägger upp en av mina texter om kemi, till er? Om kväve, N.

StudierKemi skrev 2023-03-11 09:00:32 följande:

Kan ni snälla berätta för mig hur jag ska skriva eller vad jag ska göra, så att fler inser hur himla intressant ämnet kemi är, och att de sedan vill prova på att läsa sådana böcker självmant? Vad gör man? Hur får man någon på kroken i det här?

Jag, som själv älskar kemi, tycker det är jätteroligt att du pluggar kemi på egen hand. Jag hoppas att din dröm att bli kemist går i uppfyllelse! Du har tid på dig, man måste inte vara under 30 år för att kunna plugga på universitet/högskola.

Jag har läst första styckena av första delen (eftersom texten blev så bred att man konstant måste scrolla ned och justera så att man kan läsa blev det för svårläst för att jag skulle orka läsa allt). Det jag läste var en hyfsad text på typ gymnasienivå.

Men, tror du verkligen att denna typ av text får folk intresserade av kemi? Den är kanske lite för teknisk och för "smal"? Och den förutsätter dessutom vissa förkunskaper om kemi som inte alla har (såsom vad 'grupp' och 'period' är i periodiska systemet, är en grej jag kommer på på rak arm).

Själv tycker jag kemi är så intressant för att det beskriver hur världen funkar, varför ljus uppstår, hur cellerna i vår kropp producerar energi, varför vi blir höga av droger, varför olja och vatten inte blandas, varför fossila bränslen släpper ut koldioxid ...

Som kemist får man analysera, lösa problem, arbeta metodiskt, undersöka om teorin verkligen fungerar i praktiken i labbet. Det underlättar om man gillar matte och statistik (man måste inte vara superbra på det, men om man avskyr det kanske kemist inte är något att satsa på). Det är brist på kemister, så arbetsmarknaden är god. Och lönenivån är helt okej.
Det är ganska brett vad man kan jobba med också, alla kemister står inte i ett lab hela dagarna. Man kan jobba som miljöansvarig på ett företag, vara handläggare eller utredare på myndighet, utveckla läkemedel, undervisa kemi, vara sjukhuskemist, forska på mer miljövänliga alternativ för X, jobba med livsmedel, forensiker ...

Jag undrar om det finns så mycket att läsa på ämnet som inte är kurslitteratur eller vetenskapliga texter? På engelska kanske, men på svenska är det nog rätt klent. Jag vet att Ulf Ellervik har skrivit en del böcker som är lite mer lättsamma och inte vänder sig enbart till kemister, men finns det mer?
Det finns säkert hur mycket som helst på nätet, men problemet där är väl att hitta något som är strukturerat mer som en lärobok, som går igenom koncept och begrepp och som först bygger en grund innan man går vidare med mer avancerat.

Embla twopointoh

Thu 16 Mar 2023 23:37

#23

Nu har jag läst bägge texterna. Jag hoppas att jag nedan ger dig konstruktiv kritik, och att du inte känner att jag försöker racka ned på din text, för det är absolut inte fallet! Jag tycker det är roligt att någon annan älskar kemi lika mycket som jag själv gör.

Det märks att du är ivrig och tycker att det är intressant och vill "skriva allt på en gång". Det gör att texterna är ganska "spretiga" med ibland ganska tvära kast mellan olika ämnen. Jag tror att texten skulle vinna väldigt mycket på om du delade upp den mer, att du ägnar en del åt att beskriva kväves kemiska och fysikaliska egenskaper, och sedan går vidare till att beskriva applikationer inom till exempel industrin, istället för att växla mellan de två.

Och jag tycker att du även växlar lite mellan nivåer. Ibland är det verkligen grundläggande kemi (som inte är helt korrekt alla gånger, såsom det där med skal), senare skriver du om resonansstruktur och inducerade dipoler (även om du inte använder just de orden), vilket är högskolenivå. Det vore kanske en idé att börja med det grundläggande innan du bygger på det med mer avancerat? Att förklara begrepp såsom oxidation och van der Waals, kan också vara en bra grej om man inte vill "skrämma bort" en mer oinsatt läsare.

Bara några tankar från en kemist till en blivande kemist.

Embla twopointoh

Sun 2 Apr 2023 22:19

#28

StudierKemi skrev 2023-04-02 20:22:59 följande:

Hej! Ursäkta sent svar! Yes, sån positiv attityd behövs, man kan absolut plugga kemi även som lite äldre. Det är roligare att bli en "gammal" kemist i slutändan än ingen kemist. :) Tiden är oändlig (som författarinnan till boken "Standardmodellen" sa). Något kul måste man väl hitta på att göra i vilket fall som helst.

Ja, ämnet kemi är väldigt brett, precis som du säger! Eftersom jag inte följer någon speciell bok-ordning så blir mina texter lite udda, och ja, jag blandar svårighetsgrad hej vilt. Jag vet inte om det är en bra eller dålig sak att göra, jag testar mig fram bara i skrivandet. Jag tror att det är en smaksak om man tycker om den stilen eller inte? Ingen aning. :)

Jag ser också på ämnet kemi på det sättet. Det är mitt verktyg för att jag ska förstå omvärlden bättre, denna öppnar mina ögon. Jag har inte riktigt koll eller grepp om annars om vad som händer. Det blir inte mycket djup till vardags om man inte kan det ämnet, ungefär så. Jag hjälpte en utländsk tjej någon gång och rättade hennes svenska i ett examensarbete (på kandidatnivå). Hon beskrev ytligt vad stroke är, och vad symptomen blir m.m., och jag kände att allting hölls över ytan genom hela texten. Om hon även skulle lagt in molekyl- och jon-beskrivningar och några väldigt relevanta reaktionsformler, så skulle texten fått så mycket mer intressant djup tycker jag... (Men jag sa inte det, det var inte det som jag skulle anmärka)

Som alltid när man skriver en text behöver man veta VEM man skriver den för, och anpassa sig efter det. Om du enbart skriver för din egen skull kan det väl kvitta om du skriver saker allt eftersom det faller dig in, eller om du har mer struktur på din text. Däremot, om du verkligen vill väcka andras intresse för kemi, så behöver du nog bestämma dig för en viss målgrupp med vissa förkunskaper i kemi, som du sedan anpassar dina texter efter. Det är ingen smaksak, ärligt talat.

Angående kandidatarbetet du läste klan jag såklart inte säga så mycket, eftersom jag inte läst just det. Det jag kan säga är att om arbetet inte handlade i huvudsak om stroke, så kanske hon bara behövde beskriva det ytligt. Att det är intressant med en mer djupgående förklaring på exakt vad som händer i kroppen före, under och efter en stroke, betyder ju inte automatiskt att mer detaljer var relevanta i just hennes arbete. Alltför detaljerade förklaringar kan göra en text för tung, så det är en övervägning. Men, jag vet inte som sagt, eftersom jag inte är insatt i just detta arbete.

Embla twopointoh

Mon 24 Apr 2023 13:45

#30

StudierKemi skrev 2023-04-24 12:19:09 följande:

Embla twopointoh; tack för dessa utförliga svar! Jag har fått lite nya ord och begrepp att gå på nu, så jag kommer att utveckla innebörden på bloggen så gott jag kan (resonansstruktur och inducerade dipoler)! Det kommer se ambitiöst ut! :) Men vad menar du med att det finns fel information ang. skal? :( Jag ska inte åt mig alldeles för mycket psykiskt sett, men jag vill verkligen korrigera i såna fall. Dessutom, även t.ex. doktorander kan ha fakta-fel i sina böcker. Jag har stött på såna fall i livet. Det är mänskligt att fela. :( Men man ser ju att jag verkligen har kämpat med texten, o.s.v.. Jag gör riktiga uppdrag för sysselsättningens skull.

Fröken Allvar; Nu har jag läst ut boken! På det stora hela gillade jag den mycket. Men jag tyckte det var för lite "action" eller vad man ska säga. Jag tyckte att de bara befann sig i korridorer och klassrum, man kunde väl ha lagt in något i stil med en brand på jobbet, eller något annat som skulle få fysikerna att röra på arslet och springa lite :) Det var lite tråkig miljö, men annars var boken som sagt bra! Jag gillade när hon tog upp kända, motiverande citat, när hon beskrev kända fysiska formler och vad dessa "handlar om", och det var kunskaps-rikt och intressant för övrigt :)

Bohrs atommodell med skal är väldigt förenklad. Den används på lägre nivåer (upp till gymnasiet) för att göra konceptet enklare och mer greppbart, men på högre nivå talar man om orbitaler istället.

En orbital är en vågfunktion som beskriver sannolikheten att hitta en elektron vid en viss punkt. Räknar man på Schrödinger för väteatomen får man fram något mycket liknande.

I Bohrs förenklade modell, kan man säga att skalen motsvarar kvanttal i orbitalteorin, som beskriver elektronernas position kring kärnan i kvantiserade energinivåer (orbitaler).

-Huvudkvanttalet beskriver elektronens avstånd från kärnan.

-Bikvanttalet beskriver formen på området som elektronen upptar. Detta delas in i undergrupper, och de tre första kallas s-, p- och d-orbital. I vissa periodiska system och tabeller, kan man se elektronfördelningen i dessa orbital. De 'fylls på' med elektroner enligt en viss logik (Hunds regel och Pauli princip).

Det magnetiska kvanttalet beskriver elektronens riktning, dess orientering i rymden.

Spinnkvanttalet beskriver en egenskap som det inte finns någon motsvarighet till inom den klassiska mekaniken. För enkelhetens skull talar man om spinn, att elektronen kan snurra antingen åt höger eller vänster (och ibland säger man istället upp eller ned, eller +/-), men det är alltså inte egentligen så att den snurrar.

Sedan talar man även om molekylorbital, som är en linjär kombination av de ingående atomslagens vågfunktioner, alltså ett matematiskt mellanting. Här talar man även om hybridisering, men jag lämnar det därhän just nu, jag känner att jag kanske inte ska skriva komplicerade noveller i detta forum ...

När jag började fatta det där med orbital, föll även en hel del av andra koncept på plats, såsom kemisk bindning.

Här hittade jag en sida som beskriver detta mycket mer pedagogiskt än vad jag lyckas göra:
ehinger.nu/undervisning/kurser/kemi-1/lektioner/periodiska-systemet/bortom-bohrs-atommodell-elektronmoln-och-orbitaler.html

Embla twopointoh

Mon 24 Apr 2023 18:03

#32

Fröken Allvar skrev 2023-04-24 14:06:32 följande:

Roligt att du tyckte om boken. En brand hade nog satt fart på institutionen, men det var nog meningen att skildra det akademiska livet som trist och opassionerat. Jag ser att du och Embla twopointoh har ett spännande utbyte, som jag inte begriper ett jota av. :)

Trist och opassionerat? Jag har jobbat inom akademin, och det är inte de adjektiven jag skulle använda. Kanske för att jag är kemist och inte fysiker (de höll till i annan byggnad)?

Det hände någonting 'spännande' regelbundet, det brann, exploderade, det utvecklades giftig gas, folk fick farliga kemikalier i ögonen och/eller kroppen, kunde inte hantera bunsenbrännare, glömde saker på varma plattor eller i ugnen, tappade starkt luktande kemikalier så att vi fick utrymma labbsalarna i en timme (väldigt bra ventilation i lokalerna, tack och lov), skar nästan av fingrar på trasiga glasvaror, med mera.
Och inte var det bara studenter som klantade sig, kan jag säga.

Det ovan är ju dessutom 'bara' olyckshändelser. På platser där det rör sig mycket människor finns ju den aspekten också. Jag har tröstat otaliga studenter som gråtit av stress (minst en per kurs, i organisk kemi ofta fler), medlat i grupper som inte kunnat samarbeta, skällt ut studenter som ätit/druckit på labb (eller struntat i andra viktiga regler), jag har till och med fysiskt fått gå emellan i en testosteron-fight.

Jag har däremot inte varit med om så mycket 'drama' personalen emellan, tack och lov, även om jag antar att sådant förekommer också. Jo förresten, en gång skällde min handledare ut en annan professor för att ha 'lånat' hans doktorand. Det skar sig inte sällan mellan de två, men för det mesta klarade de av att hålla det på en civil nivå.

Och, ni skulle höra diskussionerna i lunchrummet vi hade i bland. Många viljor med olika infallsvinklar och åsikter, alla lika brinnande för sitt ämne.

Tråkigt? Opassionerat? Knappast.

(Nu längtar jag faktiskt tillbaka lite.)

Vill ni att jag lägger upp en av mina texter om kemi, till er? Om kväve, N.

INNEHÅLL