Föräldraskap

Idag ringde han o han kommer hem lagon till hockeyn 2h senare än han,skulle. Mitt liv styrs av hans planer vardag helger

Hur mycket har ni pratat om det här? Under en neutral stund, alltså? Inte när han har haft skoj i två timmar och du är utmattad och trött? 

Vi har pratat. Men slutar alltid på samma sätt. Hans veckor fylls av det han vill o redan innan han frågat om vi sla göra något i helgen har han sagt till stora sonen att han gärna är på verkstaden dvs han företag ihop med sonen i helgen men det beror på mig. Jag blir mer ledsen o mer osams med barnen. Mina älskade barn 

Och du stannar för att?

För att jag inte vill ha eb splittrad familj. Jag vill inte separerar men jag vägrar ha det såhär. Det svåra är bara att han alltid har pojkarna med sig. Vill poängtera att han o pojken höll på med epan 3 mån innan 15 årsadagen o det gladde mig men nu är det bara för mycket. O när jag ser hur pojkarna hatar mig varje gång jag säger att jag vill att pappa ska va hemma i helgen eller att vi åker tillsamans...

Så går det när man är så dum att man går med på ett sådant upplägg från början. Jämnställt föräldraskap bör anamas från dag 1. 

Tack verkligen en hjälpsam kommentar. Gulligt av dig!

Jag tycker ni ska beställa tid på familjerådgivning. Det låter som ni behöver lite hjälp utifran.
Jag skulle också bli galen om jag tvingade ha någon inneboende

Fast du har ju bara två val, stanna och dina barn hatar dig och mannen beter sig respektlöst, eller lämna och ha barnen varann vecka. 

Det du vill ha finns inte. Så stanna gärna men ta då ansvar för det. 

Ni verkar redan vara en splittrad familj...

Kan inte pappan ta med tvååringen så du får ensamtid?

Sen kan du absolut säga till de stora barnen att du är helt slut för att deras "pappa" inte drar sitt strå till stacken, de är stora nog att höra det. 

Vad gäller din man så måste du sätta ner foten. Bestäm med nån kompis eller dina stora barn att du ska hitta på något och lämna honom hemma.

och varför skulle dina stora barn hata dig? De är stora och borde förstå. Vår äldsta är 13 år, sen har vi 2 barn ganska tätt. Vi har haft sjukt jobbigt med den mindre och det var inga problem för äldsta att förstå. 

Varför gör inte du saker med dina stora barn? 

Hade jag varit du så hade jag planerat upp ett antal aktiviteter som jag vill göra med de stora barnen så får pappa sitta hemma med den lille själv. Ni måste arbeta på empatin hemma för om barnen inte känner förståelse alls för dig så har du inte varit tydlig nog. Vet inte om du känner en del skam/skuld som gör att du tillåter dig att barnen/maken skyller på dig. Jag skulle vända på makens argument, vill flickvännen sova över så får sonen hjälpa till med ett antal saker som avlastar dig så att du orkar ha nattgäster. Testa att inte säga nej, ge ett motförslag som gynnar dig lika mycket. Tex: hon kan sova här om ni lagar middag och frukost. Sen låter det som om du och maken behöver rådgivning  för makens beteende är inte okej. Han verkar tycka att det är helt okej att du ser bitter och elak ut, att barnen blir arga på dig, bara för att han ska lysa i deras ögon. En riktig fegis rent ut sagt. Han ska ha allt kul med barnen men bryr sig inte överhuvudtaget att du sitter hemma ensam med ett litet barn som inte kan ersätta ett socialt sammanhang. Vem tar hand om hemmet när maken lever samma liv som tonårspojkarna? 

Jag förstår att du inte vill splittra familjen men just nu låter du maken göra just det. Han sätter kilar i relationen mellan dig och barnen. Är maken inte villig att gå i rådgivning eller ändra på sig så kommer du antagligen få leva med konsekvenserna av att ha stannat med en konflikträdd man. Barnen kanske förstår en dag eller så blir dom precis som sin far. Kräv ändring och kräv respekt! Låt maken sitta hemma lika mycket och hitta på egna saker med dina barn och deras vänner/flickvänner. Du är värd att få stöd av din make när du mår dåligt, han ska inte vilja lämna dig ensam då. Han ska höja dig i barnens ögon och ta tag i dina egna problem med konflikträdsla. Du lä behöva vara ganska sträng och konsekvent. Jag hade gett maken ett ultimatum. Stå upp för mig inför barnen, behandla mig med respekt eller så hittar jag någon annan som gör det. Förstår att det kan vara svårt men du måste nog vara mer ärlig mot själv kring vad som pågår egentligen. Det är ju en typ av mobbning/våld att vända barnen mot en förälder, som dessutom mår dåligt och behöver stöd, och som älskar sina barn mest i världen. Detta gör han för bara sin egen skull, oavsett vad idi*ten intalar sig, för det är definitivt inte bra för barnen att bandet mellan er brister. Konsekvenserna är så stora, sönerna kanske inte lär sig att visa respekt och respektera sina partners, relationen mellan dig och barnen kanske förstöra för alltid och du kanske aldrig får möjlighet till återhämtning. Stor kram till dig ❤️. Kämpa för relationen till dina barn, låt inte maken förstöra den för barnen behöver dig exakt lika mycket ❤️