Hur ska jag tänka eller göra? Typ kär??

Jag har ett dilemma jag går omkring och tänker på varje dag. Jag är i ett förhållande som började för 6 år sedan då vi var 15 år gamla, i år ska vi fylla 22. Precis innan vi blev ihop hade jag en grej med en annan kille ett bra tag där vi båda gillade varandra men det blev liksom aldrig något av det antagligen för att vi var så unga. Sen förstörde han allt när han hade sex med person han inte ens kände och jag blev sur. Och började träffa min nuvarande kille.
Problemet är att efter corona restriktionerna togs bort och min vän blev dumpad började vi hänga mycket på nattklubb förra våren och då träffade jag den här killen igen efter alla år och pratade. Sedan sågs vi ute jätte många helger och vi har pratat om allt som hände osv han har bett jätte mycket om ursäkt sagt att han har skämts osv. Men då han är bekant med min sambo har han alltid varit lite frånvarande gått fort osv då vi träffats jag har antagit att det varit utav respekt eller för att han inte är intresserad. Men jag har försökt typ ignorera han men då har han tagit initiativ och hälsat osv istället. Mycket detaljer osv som allt ger mixade signaler. Sen har han börjat träffa en tjej också och dom är tillsammans. Vi har varit på samma fest varpå jag då sett dom kyssas osv. Problemet är då att det känns typ inte bra i mig nästan som avundsjuka. För saken är ju den att jag känner att jag har samma attraktion och dragning till honom som jag hade när vi var tonåringar. Tex en gång så stod han och pratade och jag stod typ bara och stirrade på hans läppar och hade typ imuplser att kyssa honom vilket jag dock inte gjorde. Jag känner mig också bekväm med att ta på han och vara nära osv har jag tänkt på typ dagen efter liksom varför gjorde jag så osv men han har liksom inget emot det heller han drar ju sig inte undan eller så. Viktigt att säga är också att jag är annars väldigt anti killar jag har som sagt varit ute mycket och får mycket uppmärksamhet och så men ingen faller mig någonsin i smaken eller att jag känner någon kemi så det är inte att jag har lätt för sånt. 
Jag känner mig hemsk och fruktansvärd mot min partner som jag älskar över allt, men samtidigt går jag runt och tänker på den här killen jämt, undrar om det är ensidigt osv. Jag vet inte om det hela egentligen handlar om någon slags bekräftelse att jag vill veta att han vill ha mig som jag vill ha han och om jag skulle kunna släppa det då. Jag känner inte att jag skulle vilja kasta bort mitt liv med min sambo för honom, men jag hade 100% varit down för nån engångsgrej om han hade varit det, tror jag i alla fall, i mitt huvud i alla fall. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra för jag kan inte berätta för min kille heller eftersom dom känner varandra och just nu spelar i samma lag samt att han vet om vårat förflutna, han är nog den kille som jag skulle kunna såra min partner med mest av alla på jorden så varför vill jag ha honom??? Det värsta är att detta pågått i ett år nu och blir bara värre och värre, plus att jag tänkt på honom och pratat om honom tidigare under vårat förhållande med vänner, träffat honom förut hastigt osv så det känns inte som något som går över!