Orosanmälan från fsk

Ser en stor intressekonflikt där. Heter att socialtjänsten ska ge stöd, men det är också de som beslutar om omhändertagande. Det gör att det inte finns någon som hels tillit från föräldrar som blir utredda. Varje ev svaghet riskerar att tolkas som skäl för omhändertagande. Finns tom exempel på naiva föräldrar som själva tog den inledande kontakten och bad som stöd. För att de helt enkelt trodde att de skulle få stöd. Istället beslutade socialtjänsten om omhändertagande. De känner sig förstås grymt svikna. 

Barn kan ta skada säger du? Tja, så kan det säkert vara, men menar du på allvar då att socialtjänsten ska omhänderta alla barn från sina föräldrar för att de ev kan ta skada om föräldern blir arg? Jag är uppriktigt sagt nyfiken på den där gummiskrivningen som tydligen förekommer i flera utredningar om "känslomässigt frånvarande" föräldrar. Hur kommer socialtjänsten fram till det? Hur kan de dra en sådan slutsats? Vad är det för signaler de tolkar? Vilka frågor ställer de? Hur skapas en rättssäkerhet i denna materia och hur garanteras objektivitet? 

Jag undrar seriöst hur många omhändertagande landets socialtjänster gör varje år som egentligen är totalt felaktiga och där man på mycket goda grunder kan ifrågasätta hur det har gått till. 

Jag har inte skapat denna tråd. Jag har bara svarat i den. 

Får känslan av att alltfler får problem med socialtjänsten däremot, Såväl antalet orosanmälningar som tvångsplacerade barn ökar kraftigt för varje år. Jag tror att hela systemet är helt sjukt. Bara grundinställningen som många tycks ha, att barnen som status quo måste skyddas från sina egna biologiska föräldrar. Något är då mycket sjukt skulle jag säga. Speciellt i ett läge när det offentliga absolut inte heller kan erbjuda bättre uppväxtvillkor än hos de biologiska föräldrarna, utan tvångsomhändertagna barn hamnar i hem där de får ännu mer miserabla förhållanden. Det är faktiskt en skandal utan dess like. 

Men nu är du väl ändå ute och cykla, vad som beslutas i en rättegång är det som gäller, det är inget som soc kan sätta sig över. Om så hade varit fallet hade t ex lilla hjärtat levt idag. Finns det ett domslut som säger att de biologiska föräldrarna ska ha sitt barn så är det så det är är inget soc kan påverka.

På dig låter det som att de ställt ungen mot väggen, skrikit åt hen eller på annat sätt varit elak och det lär knappast ha hänt. Eller vad är det du misstänker dem för, helt konkret? Jag skulle säga att det är extremt osannolikt att de skulle ha utsatt ditt barn för något, det räcker långt vad barnet upplevde av att bli hämtad av främlingar, satt med främlingar i "förhör" på soc och utfrågad om mamma/pappa slår hen. Släpp det, de har inte skadat ditt barn.

Och hur ofta brukar ni fråga barnet? Förstår du inte att det är era frågor som får barnet att fortfarande må dåligt över det där, eftersom ni fortsätter dra upp det, påminna barnet om traumat och alla jobbiga känslor kring det? Ni kunde ha frågat ett tag senare efter händelsen men om barnet då fortfarande inte vill prata så måste man släppa det. Ni vet att det handlar om våld, det räcker så.