Anonym (Fundersam) skrev 2023-03-01 00:38:31 följande:
Den ena föräldern var misstänkt för att ha utövat våld mot barnet. Detta för att barnet inte förstod skillnaden mellan att göra sig illa och att någon gör en illa.
Detta gjorde att socialen polisanmälde den ena föräldern, vilket då tydligen diskvalificerade oss båda från att vara föräldrar och vårdnadshavare under polisförhöret.
Så vem utser då vårdnadshavare och stödperson enligt dig om inte socialtjänsten? Som jag uppfattat det var det samma person, en person helt okänd för barnet. En person som barnet aldrig tidigare träffat. Det fanns ingen närstående på plats under barnförhöret. Ingen som barnet har någon relation till. Vi får inte ens veta eller se på förhöret som spelats in, inte ens efter utredningen lagts ned. Vi har ingen aning om vad barnet kan ha utsatts för vilket känns sjukt obehagligt. Vi har uppfattat det som att detta var traumatiskt även för barnet, som inte förstått vilka knappar som det indirekt tryckt på.
Jag tycker det är oerhört märkligt förfarande, att främmande personer helt plötsligt kan åka och hämta barnet från förskola/skola och föra det därifrån under flera timmar för något som högst tveksamt, inte ens kan sägas utgöra rimlig misstanke. Tredje part från socialen(ej barnet), upprättar en polisanmälan för att denna tror att barnet kanske blivit utsatt för något. Jag skulle närmast kalla det förfarandet för falsk tillvitelse. Föräldrar förlorar vårdnad och inflytande helt utan demokratisk insyn och helt utan anledning. Jag tycker det känns djupt kränkande och mår mycket dåligt över det. Som vårdnadshavare känner man sig inte trygg med att barnet är säkert i skolmiljön och vi uppfattar det som att barnet blivit mer slutet efteråt. Någonting har hänt. Vi tror att barnet ev kan ha utsatts för någon/något under processen. Något vi inte får veta.
Om våld mot barn förekommer i hemmet så är ingen av föräldrarna lämpliga i det läget eftersom den som inte slagit tydligen inte klarar av att skydda sitt barn. De kanske inte hade tillräckligt för ett LVU eller att de tyckte att tillfällig vh räckte i det läget.
Som jag skrev så är det ingen som "utser" en stödperson men jag vet inte hur det går till att hitta en sådan heller. Jag vet inte om de frågar barnet eller fsk om det finns någon annan vuxen närstående t ex, eller om fsk-personal kan godkännas av soc. Vem var med ert barn som stödperson under samtalet? Poängen är att det inte ska vara bara soc-utredare i rummet iaf. Varför frågar ni inte barnet om ni undrar vad som sagts? Ni verkar ju veta vad ärendet rör sig om iaf.
Hade du sagt samma sak om anklagelsen hade varit sann? Rättssäkerheten kan definitivt ifrågasättas iaf när det gäller soc och barn.
Jag tror inte ert barn utsatts för något hemskt i samtalet men det är klart att det kan vara en skrämmande upplevelse, och det är tillräckligt för att få ett litet barn att sluta sig ett tag efteråt. Det finns massor med känslor i den lilla personen och hen kanske inte vågar prata med er pga skam, rädsla eller annat.