Gravid, bitter och rädd för att inte kunna knyta an till mitt barn

Hej, 

Är gravid (snart vecka 16) och jag mår skit rent ut sagt. Det har jag nu gjort sedan vecka 6 och i vecka 12 blev jag sjukskriven, fast jag försöker jobba det jag kan ändå. 

graviditeten var oplanerad men alla blev glad utom jag då. Inna jag viste om graviditeten var det planerat en 3 månaders jobbresa till Syd Amerika och jag och sambon valde att åka trots graviditeten. väl här nere har det som skulle bli ett äventyr I karriären blivit en lång väntan på att kunna ta sig ur sängen Utan att spy. Flera resor och aktiviteter har blivit inställda och jag börjar tappa hoppet om att det ska bli bra med illamående. har tappat massa muskler och jag som en gång brydde mig så mycket om
min kropp och hälsa känner att jag bara vill ge upp och hoppas att graviditeten bara ska ta slut.

Jag vill verkligen inte känns så?sambon är så glad, familjen, vännerna men jag hatar det här. Jag är rädd för att när barnet väl kommer kommer jag bara så bitter och sliten att jag inte kommer tycka om bebisen. 

någon mer som känt såhär men som sen bara älskar sitt barn när
det kommit ändå? Kan man verkligen bära agg mot en bebis som inte kan rå för hur en mamma mår under graviditeten? 

tacksam för svar!