Tonåringar väljer mamma

Utåt sett kan det nog verka som att man har en jämställd relation, men senast idag fick jag tex förklara vilka två personer var för min man - de var min sons klasskamrater sedan 6 år tillbaka. På sex år har han ännu ingen aning om vad vår sons klasskamrater heter, vilken relation vår son har till dem, han vet inte hans preferenser ifråga om mat, sömn, kläder, frisyrer, vad hans favorityoutubers heter, vilka färger han gillar mm mm. När de spenderar tid tillsammans (de spenderar mycket tid tillsammans) så hand det om min mans största intresse. När jag gör saker med sonen frågar jag vad han vill göra. Ja, listan kan göras oändlig. 

Jag tycker ändå att det mest intressanta i en sån här tråd är att äldre barn förväntas välja var de vill bo, eftersom det är så jobbigt att flytta mellan två hem. Varför ska man då utsätta yngre barn för detta ständiga flyttande, undrar jag. 

Det är egentligen ett annat ämne, men det är ändå intressant. Det kommer ju ständigt nya forskningsresultat från svenskt håll att det är såååå fantastiskt för barn att få bo växelvis, medan allt inom en säger att nej, det är inte fantastiskt för fem öre. Tvärtom, det finns ytterst få vuxna som skulle kunna tänka sig att bo varannan vecka i olika hem. Tydligen gäller det även äldre barn och tonåringar. Vem vill leva i en kappsäck?? 

Men småbarn ska tvingas till detta, för det är ju sååå bra. 

Och det är klart att om barnet får välja, så vill de bo med den förälder som antingen bor bäst logistiskt sett eller den som man har närmast relation med.