Tonåringar väljer mamma

Bor i Stockholm. Bland akademiker. När de fått barn har pappan tagit stort ansvar, varit pappaledig, vabbar, skjutsat och grejat. 
När paren skiljer sig när kidsen
Sen är tonåringar är målet att de ska bo 50 50.
Men i stort sett i alla fall bor de mer och mer med mamman. 
Tycker det måste kännas för jävligt för alla pappor som tagit så stor del i barnens liv och väljer de ändå mamma. Där trivs de bäst.
Vet bara ett fall där det är tvärtom, där vill tonåringarna inte bo med sin mamma.

Ingen av de jag känner är psykiskt sjuka eller har problem som står i vägen...

Varför blir det så här, har vi inte kommit längre i jämställdhet... 

Jag tycker ändå att det mest intressanta i en sån här tråd är att äldre barn förväntas välja var de vill bo, eftersom det är så jobbigt att flytta mellan två hem. Varför ska man då utsätta yngre barn för detta ständiga flyttande, undrar jag. 

Det är egentligen ett annat ämne, men det är ändå intressant. Det kommer ju ständigt nya forskningsresultat från svenskt håll att det är såååå fantastiskt för barn att få bo växelvis, medan allt inom en säger att nej, det är inte fantastiskt för fem öre. Tvärtom, det finns ytterst få vuxna som skulle kunna tänka sig att bo varannan vecka i olika hem. Tydligen gäller det även äldre barn och tonåringar. Vem vill leva i en kappsäck?? 

Men småbarn ska tvingas till detta, för det är ju sååå bra. 

Och det är klart att om barnet får välja, så vill de bo med den förälder som antingen bor bäst logistiskt sett eller den som man har närmast relation med.