Ingen livsglädje

Umgås med henne, ta med henne på trevliga utflykter. Prata INTE om hennes mående, det är bland det värsta som finns att någon ser på en med ledsna hundögon och frågar "Men hur måååår du då?". Säg hellre ibland att du tycker om henne, med värme i röst och blick.

Har en liknande situation med min son, dock har han inte det där fungerande livet runt om utan isolerar sig pågrund av sitt mående. rädslan och oron är där konstant.

så jag vet hur det är men har inga tips mer än att visa din kärlek, omtanke och viljan att umgås med henne.

Tror också på det, bara umgås och ha kul ihop. Enkelt, avslappnat. Många unga mår dåligt, jag gjorde det själv. Man ser ofta inte själv vad fin man är. Som en ung tjej jag tycker är fin. Hon trycker ner sig själv, man ser vad hon skriver om sig själv under sina foton. 

Jag försöker umgås med henne men hon är ofta upptagen med annat.

Talar om för henne hur vacker hon är och hur stolt jag är över henne. Jag tror hon vet att jag finns där för henne om hon behöver mig. Vi lägger inte så stor fokus på hennes mående. 

Jag är, och har i många år varit, livrädd att hon ska välja att avsluta sitt liv. Tankarna har tidigare funnits där och jag vågar inte lyfta den frågan igen. Är rädd att väcka den björn som sover. Hur ska jag våga slappa av och leva med tanken på att min dotter inte finner livsglädje? Jag trodde hon mådde bättre nu.

Ett råd i all välmening men sluta säga till henne hela tiden att hon är vacker och att du är stolt, om det inte verkligen finns en anledning, t ex att hon klätt upp sig extra mycket, sminkat till sig eller gjort något som verkligen är värt berömmet. När mottagaren känner inom sig att det inte är förtjänt så blir det bara tomma ord, och då kommer orden vara lika tomma när de verkligen betyder något också.

Kolla på Suicide Zero, Mind och liknande sidor för råd men det mesta brukar vara att faktiskt våga prata om det. Hur svårt det än är.

Skulle tippa på att psykologen säkert nämnt medicinering men det är långt ifrån mirakelmedel och hon kan ju testat det förut även om du inte fått veta.

Säg inta sådana saker som "du är vacker", jag är stolt, om hon inte verkar känna så själv. Hon kan tro att du "ljuger" för henne annars och bli irriterad och ännu mer deprimerad på grund av det. 

Du kan säga att du är stolt när hon själv berättar om något hon gjort bra, som inte hör till vanligheten, eller när hon klätt upp sig någon gång.

Jag tror att de som mår dåligt mår ännu sämre när de hör tomma ord som inte verkar betyda något från anhöriga. Då låter det mer som "jag försöker stilla min oror genom att ösa över komplimanger", vilket inte känns genuint och kan göra att hon mår ännu sämre som märker att du överdriver av rädsla att förlora henne.

Något du kan göra är att finnas där för henne utan att nämna hennes mående. Du kan föreslå att ni hittar på något roligt tillsammans. T.ex. shopping, eller träning om ni båda gillar det, eller en utflykt någonstans dit båda vill åka. Väl där nämner du INTE något om oron för henne, utan visar bara genuin glädje för att ni har trevligt ihop.

+1

Självklart är det inte i parti och minut hon får höra att jag är stolt och att hon är vacker. Det är heller inga tomma ord. Jag är stolt över henne och hon är vacker. 

Det är inget ältande över hennes mående hela tiden heller. Finns så mycket annat att prata om och jag tog upp det för att jag sa att det kändes som att hon mådde bättre då hon verkade så glad. Vi hade inte pratat om hennes mående på några månade.

Just det att hon aldrig tidigare berättat att hon inte har livsglädj som jag reagerade på så starkt. Hon har alltid förnekat sitt avskedsbre tills nu. 

Vi gör saker ihop med. När hon har tid. 

Sänder över styrka och kram till er 💕 

Så hemskt att de ska behöva må dåligt den tiden i livet de ska ha det som roligast 😢

är Själv i denna situationen (som dotter). Vet ej vad jag ska göra försöker mest sova. 

Jag tänker att du får försöka vila i att hon har ett välfungerande liv trots allt.

Jag har själv ungefär en sådan tillvaro som din dotter, dock har jag aldrig haft vänner. Nu är jag över 50. För vissa är livet såhär. Det är inte roligt att leva för alla människor. 

Om ni har tur så kommer hon må bättre så småningom. Annars kanske det fortsätter som för mig. Men man klarar av det ändå. Man lever och gör det man ska. Och det kan väl få vara tillräckligt...