Hur länge kan man sova i ett avdelat vardagsrum?

Nej jag tycker inte det är rimligt. Om man inte har något val är det en annan sak. Men att flytta ihop med en bonusmamma och bli förpassad till en hörna i vardagsrummet är inte ok. Har han eget rum nu hos pappan? Vad står 2,5 för? Bättre då att ni väntar att flytta ihop överhuvudtaget. 

Hade i så fall låtit barnet ta sovrummet och ni vuxna+bebisen tar vardagsrummet. Annars letat efter ett nog stort boende.

Ska jag vara ärlig så nej...inte om han är hos sin pappa mer än bara nån helg ibland...

Bara att dela sitt hem med dig (hur bra start ni än har fått) och nytt syskon är en stor omställlning i sig och att då dessutom sova i vardagsrummet utan möjlighet att stänga om sig....

Beror ju på hur barnet är. Hänger han ändå alltid med er i vardagsrummet? Kan han somna med att hora att ni har TVn på, etc?

Nej, det är inte alls rimligt. Måste någon har sitt "sovrum" i vardagsrummet, borde det självklart vara de vuxna!

Så hade nog jag också gjort. Särskilt med tanke på de omtumlande omständigheterna. 

För att inte tala om alla vakennätter med bebis. då är det bra om pojken kan ha stängd dörr till alla ljud från bebis och kök. Varför letar ni inte vidare efter en 3a?

Eftersom barnet gissningsvis går och lägger sig tidigare än ni gör, borde väl han få ett eget rum och ni får sova i vardagsrummet. 

Sen beror det ju på hur ni kan avdela rummet, med skärm, bokhylla etc och vad barnet tycker om detta. 

Tänker du att bonuspoängen ska sova i avdelat rum till 10 men egna sonen behöver eget från 2 år....

Sen när beror helt på barnet, för en del så spelar det inte så stor roll men mun 8 åring vill absolut kunna stänga dörren om sig. Sen rent praktiskt när bebis börjar ta sig då kan det vara skönt med en dörr och stänga inne alla småsaker och då kanske storebror vill vara ensam. Kommer han störas när ni ser på tv?
Hur har han det nu? Eget rum? Krävs nog att ni isåfall gör det på rätt sätt så han inte känner att han blev av med mitt rum pga lillasyskon. 
Leta efter större redan nu så slipper ni flytta flera gånger. 

Så när DITT barn behöver eget rum, då ska ni flytta till, större och då kan din mans barn också få eget rum?

Hur bor barnet i nuläget med sin pappa? 

Men som svar på din fråga, nej, det är inte rimligt att barnet ska bo i vardagsrummet i flera år för att ni planerat uselt. Då är det mer rimligt att ni bor i varsitt boende tills ni har råd med ett boende som rymmer alla i familjen på ett vettigt sätt. 

En av mina bröder bodde i ett avdelat vardagsrum i flera år, han var 15 när vi flyttade. Ser inte problemet. I värsta fall får killen väl hänga ett skynke för öppningen så att det inte går att se in beroende på hur ingången är ordnad. Är det bara för att det är ett bonusbarn som det är så känsligt? Två vuxna + skrikande bebis tar naturligtvis sovrummet.

Nej, då får ni sova i vardagsrummet och pojken ta sovrummet. Det är mest rättvist eftersom han inte har valt den här händelseutvecklingen. 

Men vad märkligt resonerat. Planerar att den nya ska få eget men inte 8-åringen nu? Jag tycker som flertalet övriga att pojken får eget rum och de vuxna + bebis får vardagsrum. Bäst är att vänta med samboliv tills ni hittar något större. 
Det är inte bonusens fel att det blev lite "oj då, vi är gravida efter 6 månader" 

Problemet är ju att det är just bonusbarnet som ska ge avkall på sitt liv och sin vardag för att de vuxna fattat dåliga beslut och skaffar flera barn utan att ha råd eller plats för alla i familjen. 

Så på kvällarna när pojken ska sova/somnat ska föräldrarna stänga in sig i sovrummet för att trösta bebisen, se på TV, prata mm? 

Och ja, det är generellt känsligare med ett bonusbarn. I synnerhet när pappas nya tjej blivit gravid innan sonen ens lärt känna henne. Det är jättestora förändringar på kort tid för ett relativt litet barn. Särskilda hänsyn måste tas. 

Men är det 2,5 rum + kök? 70 kvm är ju ganska stort.

Ett vardagsrum, 1 sovrum och ett mindre rum (sovrum tänker jag?) Vad ska ni göra med det halva/lilla rummet?

Bygg ett litet rum i vardagsrummet till stora sonen kanske? Ofta har ju vardagsrummet flera fönster och det kanske går att dela av. Annars kan ni vuxna ha ett sängskåp i vardagar och pojken ett eget sovrum. Ingen bra lösning att han ska sova och ha sina saker i vardagsrummet. Han vill väl kunna få vara ifred både själv och med sina kompisar?.

Nej, jag har själv haft barn med ungefär den åldersskillnaden och jag skulle valt att bo med bebis i vardagsrummet och bonussonen i sovrummet. 

När man har bebis/småbarn behöver man kunna röra sig fritt i lägenheten om natten för att t ex värma saker, rengöra saker och hämta saker. Om äldsta barnet då sover i vardagsrummet riskerar man att väcka det barnet samt att man själv är tvungen att smyga på tå. Dessutom är det bra om äldsta barnet har ett rum att ta in kompisar på dels för att de inte ska störa bebisen och dels för att de inte ska bli störda av småsyskon.

Sen beror det förstås på hur bebisen är men risken finns att du de första månaderna blir instängd i sovrummet många timmar varje dag för amning och långa nattningsritualer för att bebisen t ex vaknar när du lägger ifrån dig bebisen. 

Det är bättre för både bonusen och er att ni tar vardagsrummet och bonusen sovrummet. 

Trösta bebisen - ja. Någorlunda lågmält prat och TV råder en hög och välmatad bokhylla på minst lika bra som en vägg.

Skulle den avskilda delen av vardagsrummet mot förmodan rymma en dubbelsäng + spjälsäng + garderober för tre + en takhög vägg av bokhyllor så kan man möjligen tänka tanken att låta det större barnet ta sovrummet.