Tips bryta min isolering.
Hej forumet.
Jag söker tips hur jag ska bryta min isolering. Jag är en glad öppen skit som flyttade från sthlm till en mindre ort. Jag hade inga planer på barn pga min ålder men plötsligt fanns de i mitt liv. När mamman var otrogen sparkade jag ut henne (några fler orsaker oxå) så jag är nu varannan vecka pappa.
Jag har ett intressant utvecklande jobb så min ensamhet är inget problem per se utan något jag accepterat, det är en bekväm sits kunna be vem som helst dra åt hvete när som helst. Jag provade nätdejting men denna typ av kollriga kvinnor blev för stort problem för mina barn så jag la ner det. Kloka förnuftiga kvinnor existerar inte utan det ska alltid vara fest, konsert eller annan misär och kaos. Jag älskar techno och speedmetal men utan dåligt ko sertlkid och kravaller.
Mina föräldrar är borta, inga syskon. Jag reste runt jorden i jobb i 20 år med bara några helger hemma då och då så ära vänner har aldrig funnits. Det är mer ön 10år sedan jag firade min födelsedag, mer än 10år sedan jag firade jul med andra än mina barn. Jag är klurig så fixar de flesta mjukvaror och problem, renoverade mitt hus själv och det blev fantastiskt bra. Jag löser problem med bilar och motorcyklar men ledsnade hjälpa andra då de bara hörde av sig när de behövde hjälp men aldrig annars. Jag arrangerade ett tag grillkvällar och fikaträffar via Facebook men när jag själv aldrig blev inbjuden till arrangemang tröttnade jag på det oxå. Jag kan ensam underhålla fikabordet på jobbet lättsamt och har fått höra jag ser bra ut även om mitt utseende är ointressant, roligare se hur andra ser ut...eller in ? Jag tränar regelbundet och kan skryta med ett sexpack i min ålder. En konstig sak är att folk på gymmet erbjuder mig träningstips när de med en snabb blick kan se det är mig de ska fråga. I början blev jag förvånad men nu vänder jag dessa bara ryggen.
Jag har inga problem initiera samtal eller kontakt men har slutat då det aldrig leder nånstans, bara bortkastad tid. De jag nämnt min isolering till blir förvånade över situationen men ingen vill hålla kontakt och själv ledsnar man på att alltid ringa/initiera kontakt. Om någon vill ha fortsatt kontakt så bör de ringa någon gång ibland och inte bara jag så jag slutar efter ett tag (dessa "vänner" har sedan mage säga att det är synd vi aldrig hörs och jag svarar helt uppriktigt att du kan ju prova ringa mig eftersom jag tröttnade på att alltid ringa dig). Signalen när man inte vill ha kontakt med en person är just att man inte hör av sig.
Jag kan när jag vill köpa en ny bil eller ett hus men varken prestige, alkohol eller droger roar mig, jag hade en tuff barndom så jag är nöjd med det enkla, att bara få sitta med en kopp kaffe på altanen i solen i gryningen eller på badstranden med barnen räcker. Jag är så tacksam få slippa elände och misär.
Livet med mina barn är underbart, åren jag reste gjorde mig så mätt på världen att jag är nöjd röra mig i de cirklar barnen kräver. Jag har flera amerikanska bilar och sportmotorcyklar men gillar inte alkoholkonsumtion och de enfaldiga samtal som uppstår, komiskt nog för ofta packade raggare intressantare diskussioner än jurister men fortfarande bortkastad tid. Utanför dessa intresseklubbar existerar sällan andra kontakter om man inte är infödd på orten.
Jag kan inte skriva så mycket om min person då jag blir lätt identifiera pga mina hobbies, jag hjälper människor och håller bland annat uppskattade föredrag. Många har lovat mig båtturer, "raggarunda" eller middag med barnen och massa annat för den hjälp jag gett människor men de håller aldrig sina löften och hör aldrig av sig när de har tid.
Jag tror att jag gjort allt jag kan för att bygga ett nätverk men allt har fallerat och hoppas någon har tips på hur jag kan bryta min ensamhet. Jag hade gärna skaffat hund eller katt men reser tyvärr ofta de veckor barnen inte är hemma.
Min dröm är att hitta en lojal vän. Flickvän tror jag är omöjligt för barnens trygghet.
Jag förstår en del som läser detta gärna skriver något elakt om min person men vänligen låt bli, det är bortkastad tid för dig och jag bryr mig verkligen inte vad andra tycker om mig eftersom jag lyckats bra materiellt helt på egen hand, jag titulerar mig gärna nöjd präktig skitstövel om det behövs så slipper du.
"Jag söker tips för att bryta min isolering"
"Min dröm är att hitta en lojal vän"
"Jag tror att jag gjort allt jag kan för att bygga ett nätverk men allt har fallerat och hoppas någon har tips på hur jag kan bryta min ensamhet"
Det är delvis två skilda saker, bryta isolering och hitta en lojal vän.
Några saker att inse. När man blivit kring 30 har de flesta fullt upp med jobb, familj och boende. Det finns begränsat med tid över för vänner, nätverk mm.
Några av mina killkompisar har nätverk via gamla kollegor, studiekompisar, gemensamma intresse. Det är inget intensivt utan man ses några gånger per år, ibland via någon aktivitet eller resa. Ett gäng gör en fjällvandring varje år och ett annat ses via sin hobby, modellflyg. Ibland passar man på när man råkar vara i samma stad. Två har faktiskt aktiverat sig i uttalade nätverksföreningar, en i OddFellow och den andra i Rotary. De har regelbundna träffar där man umgås.
Att få en nära och lojal vän är svårare. Det tar tid och bygger en del på en ömsesidig förståelse och respekt för den andra. Alla är inte intresserade av det heller. Den lojala nära vännen är den partnern man lever med