Tips bryta min isolering.

Hej forumet.
Jag söker tips hur jag ska bryta min isolering. Jag är en glad öppen skit som flyttade från sthlm till en mindre ort. Jag hade inga planer på barn pga min ålder men plötsligt fanns de i mitt liv. När mamman var otrogen sparkade jag ut henne (några fler orsaker oxå) så jag är nu varannan vecka pappa.

Jag har ett intressant utvecklande jobb så min ensamhet är inget problem per se utan något jag accepterat, det är en bekväm sits kunna be vem som helst dra åt hvete när som helst. Jag provade nätdejting men denna typ av kollriga kvinnor blev för stort problem för mina barn så jag la ner det. Kloka förnuftiga kvinnor existerar inte utan det ska alltid vara fest, konsert eller annan misär och kaos. Jag älskar techno och speedmetal men utan dåligt ko sertlkid och kravaller.

Mina föräldrar är borta, inga syskon. Jag reste runt jorden i jobb i 20 år med bara några helger hemma då och då så ära vänner har aldrig funnits. Det är mer ön 10år sedan jag firade min födelsedag, mer än 10år sedan jag firade jul med andra än mina barn. Jag är klurig så fixar de flesta mjukvaror och problem, renoverade mitt hus själv och det blev fantastiskt bra. Jag löser problem med bilar och motorcyklar men ledsnade hjälpa andra då de bara hörde av sig när de behövde hjälp men aldrig annars. Jag arrangerade ett tag grillkvällar och fikaträffar via Facebook men när jag själv aldrig blev inbjuden till arrangemang tröttnade jag på det oxå. Jag kan ensam underhålla fikabordet på jobbet lättsamt och har fått höra jag ser bra ut även om mitt utseende är ointressant, roligare se hur andra ser ut...eller in ? Jag tränar regelbundet och kan skryta med ett sexpack i min ålder. En konstig sak är att folk på gymmet erbjuder mig träningstips när de med en snabb blick kan se det är mig de ska fråga. I början blev jag förvånad men nu vänder jag dessa bara ryggen.

Jag har inga problem initiera samtal eller kontakt men har slutat då det aldrig leder nånstans, bara bortkastad tid. De jag nämnt min isolering till blir förvånade över situationen men ingen vill hålla kontakt och själv ledsnar man på att alltid ringa/initiera kontakt. Om någon vill ha fortsatt kontakt så bör de ringa någon gång ibland och inte bara jag så jag slutar efter ett tag (dessa "vänner" har sedan mage säga att det är synd vi aldrig hörs och jag svarar helt uppriktigt att du kan ju prova ringa mig eftersom jag tröttnade på att alltid ringa dig). Signalen när man inte vill ha kontakt med en person är just att man inte hör av sig.

Jag kan när jag vill köpa en ny bil eller ett hus men varken prestige, alkohol eller droger roar mig, jag hade en tuff barndom så jag är nöjd med det enkla, att bara få sitta med en kopp kaffe på altanen i solen i gryningen eller på badstranden med barnen räcker. Jag är så tacksam få slippa elände och misär.

Livet med mina barn är underbart, åren jag reste gjorde mig så mätt på världen att jag är nöjd röra mig i de cirklar barnen kräver. Jag har flera amerikanska bilar och sportmotorcyklar men gillar inte alkoholkonsumtion och de enfaldiga samtal som uppstår, komiskt nog för ofta packade raggare intressantare diskussioner än jurister men fortfarande bortkastad tid. Utanför dessa intresseklubbar existerar sällan andra kontakter om man inte är infödd på orten.

Jag kan inte skriva så mycket om min person då jag blir lätt identifiera pga mina hobbies, jag hjälper människor och håller bland annat uppskattade föredrag. Många har lovat mig båtturer, "raggarunda" eller middag med barnen och massa annat för den hjälp jag gett människor men de håller aldrig sina löften och hör aldrig av sig när de har tid.

Jag tror att jag gjort allt jag kan för att bygga ett nätverk men allt har fallerat och hoppas någon har tips på hur jag kan bryta min ensamhet. Jag hade gärna skaffat hund eller katt men reser tyvärr ofta de veckor barnen inte är hemma.

Min dröm är att hitta en lojal vän. Flickvän tror jag är omöjligt för barnens trygghet.

Jag förstår en del som läser detta gärna skriver något elakt om min person men vänligen låt bli, det är bortkastad tid för dig och jag bryr mig verkligen inte vad andra tycker om mig eftersom jag lyckats bra materiellt helt på egen hand, jag titulerar mig gärna nöjd präktig skitstövel om det behövs så slipper du.

Juppjo

Sat 18 Feb 2023 21:36

#2

Tack för svar.
Gått danskurser och språkkurser. Deltagare i dessa kurser är fokuserade på kunskap, ej nätverk. Dessutom är kontakter från män illa sedda, tex kvinnorna på danskurserna nätverkade öppet men uteslöt män.

Jag har stilla noterat att generellt får ensamma kvinnor ofta stöd medan mäns ensamhet oftast ses som egenorsakad, dvs, "det måste ju vara nåt fel på honom" = uteslutning.

Juppjo

Sat 18 Feb 2023 21:40

#3

Glömde. Som du ser i mitt första inlägg har jag varit aktiv i flera föreningar, provat det.

Juppjo

Sat 18 Feb 2023 23:23

#5

Nu är du mitt i prick. Min primära avkoppling är lagstiftarnas intentioner i lagrum som SFS 1994:1219 eller SFS 1974:152 vilket också är orsaken jag inte kan engagera mig politiskt, grundläggande mänskliga rättigheter måste vara konstanta oavsett politiskt regeringsparti. Jag har inget intresse diskutera onykterhet och konserter och få har intresse diskutera avslöjandet om författningsdomstol i grundlagsutredningen SOU 2008:125. Min lösning hittills har varit att prioritera det som är intressant och ger mig något även om jag med en ängels tålamod lyssnat på oändliga utlägg om kosttillskott som om en svensk gym besökare skulle ha samma kaloribehov som en skogshuggare i Sibirien.

Att investera min fritid i nonsens har hittills varit uteslutet men jag köper ditt argument att en ny paradigm bör övervägas.

Juppjo

Sun 19 Feb 2023 09:11

#7

Lilla funderande jag skrev 2023-02-19 08:37:32 följande:

Jag kan känna igen mig i din tråd. Har alltid haft vänner och bekanta runt mig. Har dock insett att om det inte är jag som drar i det mesta blir det tyst.
Har också bra jobb, fint hus, barn. Är oftast nöjd, men ibland tränger sig ensamheten på. Tar ett glas ibland, men har inget behov av alkohol.

Gillar att vara hemma och fixa och pyssla. Behövde hitta mig själv efter skilsmässa, men har efter 5år testat att data lite, men de män jag fått kontakt med verkar rätt neurotiska.

Ville bara säga att din text fick mig att reagera på att jag känner likadant ofta.

Tack för ditt inhopp. Jag skulle gärna vilja höra mer om din situation och tankar här om du har tid och intresse. Denna tråd är obehagligt fokuserad på mig och det finns intressantare saker diskutera.

Jag tror vi är fler i denna sits då nuvarande etablissemang kräver teatraliska överdrivna män som många av oss vägrar sänka oss till.

Juppjo

Sun 19 Feb 2023 11:57

#10

Daisy28 skrev 2023-02-19 11:12:08 följande:

Nu finns det ett mellanting mellan att vara teatrealisk överdriven och nördigt ointressant.

Jag hade en kursare som hade väldigt specifika, tydliga åsikter inom några områden där han var mycket kunnig och var väldigt ointresserad av allt annat. Han lyckades göra sig omöjlig i de flesta sociala sammanhang. Gick snacket kring saker han var ointresserad av kunde han tydligt markera sitt ointresse. Landade vi in något han var intresserad av blev han en hårt argumenterande åsiktsmaskin, Han var helt enkelt inte trevlig att ha i ett socialt sammanhang. Han var smart och ambitös och gjorde karriär med allt vad innebär. Men ingen jag vet har kontakt med honom utöver Linkedin,

Tack för ad hominem via proxy.

Juppjo

Sun 19 Feb 2023 13:10

#13

Daisy28 skrev 2023-02-19 12:13:31 följande:

Men är det så att du känner igen dig i den beskrivningen?

Nope, inte det minsta =0)

Min normala approach är att bara ge min åsikt när den efterfrågas och då inleda med motiveringen av min slutsats (åsikt).

Ett av Einsteins teorem är att inte upprepa det som inte funkar så i denna tråd provar jag att kliva ur min komfortzon och testa nytt för att se om det genererar intresse. I denna tråd har stackars oskyldiga läsare pådyvlats flera av mina åsikter vilket du instinktivt reagerade på. Jag ber om ursäkt för den upplevelsen =0)

Juppjo

Sun 19 Feb 2023 13:26

#15

Daisy28 skrev 2023-02-19 10:46:54 följande:

Det är lite svårt att veta exakt vad du vill har råd om men jag fiskar upp några saker
"Jag söker tips för att bryta min isolering"
"Min dröm är att hitta en lojal vän"
"Jag tror att jag gjort allt jag kan för att bygga ett nätverk men allt har fallerat och hoppas någon har tips på hur jag kan bryta min ensamhet"

Det är delvis två skilda saker, bryta isolering och hitta en lojal vän.

Några saker att inse. När man blivit kring 30 har de flesta fullt upp med jobb, familj och boende. Det finns begränsat med tid över för vänner, nätverk mm.

Har fått tid fundera över din text och önskar föreslå följande för fortsatt diskussion :
1. Orsaken att bryta min komfortzon är att hitta lojala vänner.

2. Jag har inget intresse av vänner som inte ger mig något, det måste finnas en mental höjd och curage säga emot mig såsom du gjort här ovan, jag kan bara utvecklas tack vare negativ kritik (intresse för min person) och för det behövs vänner. Om jag inte vore utvecklingsbar upphör kritiken (hopplöst fall).

3. Du har förmodligen rätt men jag hoppas de flesta tänker om att livet inte är slut efter 30. Jag är nästan 50 nu och blir fortfarande som en barnunge på motorcykel och måste åka på bakhjul, framhjul och retas med volvos, dvs, energin, glädjen och nyfikenheten är kvar. Troligen är det en personlighetsrelaterad åkomma och inte åldersåkomma att man ger upp livet och nyfikenheten efter 30.

Tips bryta min isolering.

INNEHÅLL