• Anonym (My)

    Vill inte att min dotter blir som jag

    Visste inte riktigt under vilken rubrik jag skulle posta detta.
    Jag är 44 år, och har haft en jobbig uppväxt. 
    Blev mobbad från första klass, och redan som nioåring kände jag att livet kändes meningslöst. 
    Jag vantrivdes så fruktansvärt i skolan, och ingen gjorde något åt att jag var utstött och utsatt av andra elever.
    Jag har alltid varit känslig och haft lätt för att gråta, och det var väl så det började.     Skoltiden var ett helvete. 
    När jag började högstadiet gjorde jag allt för att bli omtyckt,  och fick ätstörningar som jag har vissa problem med än idag.
    Vägde 42 kg till 170 cm i sjuan.
    Från tonåren och uppåt träffade jag killar som utnyttjade mig, ibland för pengar, jag gick med på att skaffa saker på avbetalning i mitt namn osv, för att bli älskad.
    Misshandel och våldtäkt.
    Nu är jag helt förskräckt över att jag lät mig behandlas så och bli trampad på, men jag hade så pass dålig självkänsla och självförtroende, tyckte inte att jag hade något värde.
    Förra året fick jag en dotter efter två söner, och jag är så rädd att hon ska gå i mina fotspår.  Hur kan jag förhindra det? 

  • Svar på tråden Vill inte att min dotter blir som jag
  • Anonym (My)
    Fjäril kär skrev 2023-02-15 23:22:56 följande:

    Älska henne villkorslöst och lär henne självkänsla,att hon duger som hon är och alltid är älskad oavsett. Se henne, bekräfta henne. Låt henne utvecklas som hon vill. Uppmuntra drömmar och intressen. Bli en engagerad förälder i förskolan och skolan, då får du koll på hur grupper och klasser fungerar och kan snappa upp signalerna om något inte stämmer.

    Ta hand om DIG också, det är aldrig försent att bli en hel människa. Barn snappar upp blixtsnabbt hur föräldrar mår och hur det är hemma. Är mamma ledsen och deprimerad under ett barns uppväxt sätter det djupa spår.. Du är skyldig dina barn att du mår bra så du kan ge dom rätt grundvärderingar och självkänsla. 


    Tack för svar! 
    Det är så jag tänker också,  men jag hoppas bara att det hjälper.    Min mamma älskade mig, och ville mitt bästa, men ändå blev det såhär.  Mina föräldrar var medelålders när de fick mig, och de visste inte riktigt vad de skulle göra. Inte blev det bättre av att jag inte ville prata om min situation i skolan, och att min lärare sa till min mamma att "hon är ju lite speciell och ensam", men det är inte de andra elevernas fel.
    Jag är inte ledsen och deprimerad idag,  visst har livet sina upp och nedgångar, men överlag så mår jag bra.
  • Anonym (My)

    Tack för era svar och råd! 
    Jag har gått hos både kurator och psykolog i många omgångar i mitt liv, men inte efter att hon föddes. Kan ju vara bra idé att ta upp det igen.
    Jag minns att jag skämdes för att jag var utfryst och mobbad, och pratade inte om det ens i min familj.
    Jag ska fundera vidare på allt detta, för jag vill att min dotter ska få en bra uppväxt med bra självförtroende och självkänsla med sig i livet.

Svar på tråden Vill inte att min dotter blir som jag