Vems ansvar är otrohet egentligen?

Jag tänker att i slutändan är det alltid den som är i en relation som bär ansvaret. 

Hon har ju egentligen bara sett vad hon velat ha, och tagit det. Oskönt? Kanske. Men livet är för kort för att vänta på det man vill ha. 
Jag har aldrig fattat varför folk blir så arga på de som är med upptagna personer, de har ingen skyldighet mot den andra delen av relationen. De ger din partner ett val, och sen väljer personen som fått valet vad den ska göra med möjligheten. 

Jag har själv aldrig bedragit, och vad jag vet har jag inte heller blivit bedragen. 
Jag och den personen jag lever ihop med är monogama idag, men har haft en diskussion om vad vi gör den dagen vi får känslor eller intresse för andra. För det är rimligt att det någon gång kommer att hända. Och båda är öppna för att vi ska tillåta tillfälliga sexuella relationer men att vi INTE ska berätta för den andre. Vi är dock inte där idag, för vår relation är inte i den fasen nu. Vi separerar alltså kärlek från sex, då detta bygger på att vi fortfarande älskar varandra, men kanske kommer vilja ha sex med andra ibland. Jag förstår inte det här att man ska "äga" varandra i resten av sitt liv. Eller göra slut för ett snedsteg på 15 år. 

Lång text som kanske inte besvarade TS fullt ut, men så går mina tankar.