Vems ansvar är otrohet egentligen?

Ja vem är egentligen den skyldige? 

Hade jag fått frågan för 10 år sedan hade jag tyckt att svaret var enkelt. Alltid enbart den som är gift eller är i ett förhållande. I dag efter att själv råkat ut för det vet jag inte. 

sammanfattning av det som drabbade mej. Gift i 20 år. 2 barn. Slutade med att mannen var otrogen med en kollega. Mannens dålig förklaring. Det var hon som la an på honom och var den drivande. ?Hon utnyttjade mej när jag var som svagast. Jag hade aldrig tagit steget?. På den sista punkten tror jag han har rätt, men jag är också helt säker på att hon inte våldtog honom. 

Anledningen till att mannen var svag. Jag lämnade över projektledandet för familjen till honom en period när mitt liv ställdes på ända. Han klarade inte den biten alls. Jag fick cancer, låg på sjukhuset en lång tid och genomgick tuffa behandlingar. Han fick sköta all markservice. Självklart kanske men han tyckte det var jobbigt, mer jobbigt än att jag var sjuk. På jobbet fanns hon. Jag har träffat henne i samband med personalfester eller när jag varit på hans jobb. Vi kände väl till varandra och hon vår familjs situation. Hon började dyka upp på min mans kontor och ville prata. Han  tyckte hon var jobbig och berättade under den tiden alltför mej. Samma på jobbfester. Hon sökte sej till honom var lite mer närgången än vad som var ok. Han berättade detta för mej också och var rätt arg över det. Det var väl därför jag aldrig såg signalerna.

Inte förrän jag blivit frisk. Efter jag anat misstankar kollade jag upp hans mejl i datorn. Där fanns allt. Från hennes inviter där han i början sa bestämt nej tills han ett år senare låg med henne. End of story. 

Jag har funderat mycket över vem som bär ansvaret. Naturligtvis han som är numera är min exman. Men hon. Som kände mej litegrann och våra barn ännu mer. Hon som visste att jag just då var ur spel och varför och ändå passade på att köra sitt fula spel. Är hon helt utan ansvar? Hon som förförde honom genom långt och träget övertalande. 

Har klurat på det här och vet inte svaret själv. 

Vad har ni för åsikter om vem som bär skulden? Berätta gärna era egna historier om ni har några.

Jag tycker otrohet är ett utomordentligt exempel på att saker inte kan vara så förenklade att en ställer upp saker i skuld och oskuld. Det finns totalt för många parametrar och det handlar mer om grader av skuld och ansvar, än att det är en som är boven i dramat.
Även om en blandar in den bedragna parten så ser man ganska ofta att den inte lyft ett finger för att göra sin del i att relationen ska fundera. Det gör den inte till ansvarig för otroheten, men den kan ha bidragit till en situation som underlättat att otrohet kan uppstå.

Frågan är om det finns något bra läge. När barnen är större kommer tonåren med allt det innebär. Sen gymnasiet där dom ska prestera och få bra betyg för eventuella studier? och sen ?

Jag tror att man gör sina barn en björntjänst om man stannar kvar bara för deras skull. Tror inget barn vill vara skulden till arten förälder stannat kvar för deras skull. 

Älskarinnan har inte ansvar för mannens otrohet, men man kan ju fortfarande tycka att hon gjorde moraliskt fel.

Jag menade inte att man ska skuldbelägga barnen. Jag tror om barnen listar ut eller få reda på i vuxen ålder att en av föräldrarna stannat kvar i äktenskapet bara för barnens skull känner man som barn skuld . Jag skulle bli  besviken på mina föräldrar om jag fått höra något sånt i vuxen ålder.