Jag blir osynlig när min vän är med

Jag har haft ungefär samma situation ett par gånger i livet, att det känns väldigt tomt när "allas" blickar riktas mot ens vackra, roliga och intelligenta vän (som i ärlighetens namn kanske inte alltid är så intresserad av att dela med sig av uppmärksamheten heller! ). Om din vän bjuder in dig i samtalet och har sociala förmågor även på det viset så uppstår sällan situationer där den ena är fullkomligt osynlig. Nu vet jag för lite om din vän, men det är en reflektion jag gör. Min spontana känsla är därför att du ska vara lite mera egoistisk, kanske träffa din vän enskilt eller i sammanhang där situationen inte uppstår, eftersom du säkert tycker mycket om din vackra, roliga och smarta kompis och inte vill förlora henne. Eller så upptäcker du liksom jag att det fanns annat som inte stämde. 

Det är svårt när jag inte vet vem hon är. Det kan ju både vara att den som har en mängd egenskaper som gör att man fungerar bra i sällskapslivet har för få erfarenheter av att stå i skuggan för att riktigt förstå. Du sa också att du har känt såhär innan i livet, och då kan det vara extra känsligt. Om du känner på dig att hon har empati så kanske du vågar säga något. Många vackra personer kan också ha svårt att ha kvinnliga vänner just för att det inte är så många som vill vara i skuggan av henne. Så om ni tycker om varandra båda två vore det ju synd att inte försöka ta upp det. Men det beror ju lite på hur länge ni har känt varandra också. 

Om syftet med umgänget är att några ska hitta sex så kommer man som den mindre attraktiva att hamna i skuggan av den driften. Då är det svårt att fokusera på sig själv. Det kan faktiskt vara bättre att tacka för sig och gå hem, säga att man behöver sova tidigt och på så sätt signalera att vara klar med förklädesrollen. Men i mer sociala situationer, sällskap där hela bunten är friendzonade från början, då kan det vara värt att ta upp med vännen. Det beror helt på situationen och relationen i övrigt vad som ens är värt att dela med sig av.