AndreaBD

Tue 7 Feb 2023 18:15

185 svar

Orosanmälan skolfrånvaro

Jag är inte förvånad att hen har svårt att hänga med, med den frånvaron. Det är extremt viktigt att du som förälder inte stödjer skolkandet genom att vara alltför förstående.

Är det mobbning, är det säkert? Jag har själv varit med om det, att min dotter tyckte hon var mobbat och så var det ju inte. Det var mer att hon förväntade sig att ingen ens skulle kommentera hennes ovanliga klädstil. Och det gör de förstås. Det är ingen mobbning.

Även om det är mobbning så är det ditt barn som missar sin utbildning, som får jättesvårt att komma igen. Byt skola eller gör något annat, men låt det inte bara löpa på. En socanmälan borde inte vara din främsta oro.

AndreaBD

Tue 7 Feb 2023 18:22

#29

Anonym (orolig mamma) skrev 2023-02-07 15:22:44 följande:

Tycker man hör så mycket skräckhistorier så vet inte riktigt vad jag ska tro. Vore ju väldigt snyggt om jag blir fråntagen vårdnaden och barnet satt på institution för att barnet mobbas i skolan och uppvisar hög skolfrånvaro. Att det på något vis tolkas som att jag brister i föräldraskapet på något vis.

Barnet bär liksom inga konstiga kläder, ser konstig ut på något vis osv. Däremot ganska lugn och tystlåten. Tror inte det krävs jättemycket för att hamna utanför. Vi pratar högstadiemiljö.

Det är helt galet att tänka så. Jag har själv två barn med diagnoser och vi har blivit soc.anmälda också. Vi tog det helt lugnt, eftersom vi båda jobbar som lärare och vet hur det brukar vara. Ett samtal eller i nåt fall kanske två eller tre. Mer blir det inte. Absolut inget att vara särskilt orolig för.

AndreaBD

Tue 7 Feb 2023 18:23

#30

Anonym (Mia) skrev 2023-02-07 17:54:44 följande:

Skolan bör göra en soc anmälan vid hög frånvaro. Runt 20% frånvaro kan vara rimligt att göra en anmälan kring. För vårdnadshavare har långt gående skyldigheter att få sin skolpliktiga barn till skolan och skolan kan inte lösa mobbningen om eleven inte är på plats. Nu vet jag att det är hemskt u elevens synpunkt och många skolor är undermåliga men du som förälder måste få ditt barn till skolan, ställa krav på skolan att lösa problem eller byta skola till ditt barn. En soc anmälan är eg ditt minsta bekymmer. Att ditt barn är mobbat och hemmasittande är betydligt värre.

Precis så är det ju.

AndreaBD

Thu 9 Feb 2023 09:37

#85

Anonym (orolig mamma) skrev 2023-02-08 21:41:06 följande:

Att gå om ett skolår är fullständigt uteslutet. Kommer inte att hända. Det har jag redan tagit reda på. Det som kan hända är att man tenterar av vissa ämnen, men det ligger i sådana fall betydligt längre fram i tiden.

Varför skulle det vara uteslutet? Det kan man göra. Är det du eller ditt barn som utesluter det eller vad menar du?

AndreaBD

Thu 9 Feb 2023 09:51

#87

Anonym (orolig mamma) skrev 2023-02-09 07:40:06 följande:

Exakt vilket jobb som förälder är det jag inte gör för att min barn mobbas i skolan och därför inte vill gå dit? Vad hade du tänkt att socialen skulle göra åt det? Jag är uppriktigt sagt nyfiken på ditt svar.

Om jag också får svara - jag har haft liknande problem med båda mina barn som har diagnos (ADHD). Sonen blev så skoltrött i 9:an att han slutade gå i skolan. Vi hade möten i skolan, det hade provats olika saker, men ibland.... när man har provat tre, fyra olika saker - vad ska man göra? Skolan hade inte något mer att komma med, så jag pluggade hemma med sonen och sedan fick han tentera av ämnena. Det var visserligen andra terminen i 9:an. Och jag var sjukskriven på halvtid och kunde då plugga med honom på eftermiddagarna.

Min dotter fick ätstörningar - hon klarade 9:an okej, men det var som värst sen i gymnasiet. Hon fick bli sjukskriven ifrån skolan och gick sedan om första ringen. Under tiden gjorde hon en praktik. Även där så var det vi som fixade detta. Man kan inte förlita sig på att skolan fixar precis allt runt ens barn.

Min poäng är: Om du bara lutar dig tillbaka och säger att skolan måste fixa, då kan man tycka att du inte tar ansvar som förälder. Dock är det inte som du behöver få sån panik över om du skulle få en anmälan. De kommer ju i så fall att hjälpa er ordna upp detta. Byt skola om det behövs, men du borde vara lite mer aktiv där.

AndreaBD

Thu 9 Feb 2023 09:55

#88

Anonym (Masha) skrev 2023-02-09 09:42:05 följande:

Jag tror inte du förstår nivån av ovilja det rör sig om för hemmasittarna. Mitt barn har legat skakande, hyperventilerande och skrikande i panik när vi försökt få iväg hen. Hen har också sprungit hela vägen hem på vintern, utan jacka eller skor, för att hen fick panik i klassrummet.

Det är inte ointressant vad barnet vill i det läget. Innan vi lät barnet vara hemma började också ätstörningar och tecken på självskadebeteende komma. Måendet (och kroppsvikten!) har blivit så otroligt mycket bättre sedan vi slutade tvinga barnet till skolan. Hen har börjat ägna sig åt sina intressen och vill ha kontakt med släkt och vänner igen.

Hemskt att höra hur illa det kan vara. Och hemskt att de stänger ner dem verksamheterna för såna barn som faktiskt fungerar. Jag jobbar själv vid en sån, men den kommer nog inte att finnas kvar (vi vet inte säkert, men det ser inte bra ut). Problemet är: Kommunerna vill inte betala. Det kostar förstås mer än en vanlig skola.

AndreaBD

Thu 9 Feb 2023 11:27

#108

Anonym (orolig mamma) skrev 2023-02-09 09:59:33 följande:

Skolan. Hen ligger inte efter på ett sådant sätt att det är aktuellt helt enkelt.

Jag har glömt nu vilken årskurs det var, men om det är i början av högstadiet så kan det vara så. I 8:an och 9:an däremot lär man lättare komma efter. Byt skola, innan det blir värre!

AndreaBD

Thu 9 Feb 2023 12:08

#115

Anonym (orolig mamma) skrev 2023-02-09 10:10:01 följande:

Vad är din förklaring till att det ökar så pass då? Den är ju helt otroligt höga siffror. Skulle varenda orosanmälan leda till en utredning måste ju halva Sveriges befolkning snart börja jobba som socialsekreterare mot barn och unga. Det är givetvis helt orimligt.
Jag tror mer på att det är ett systemfel, snarare än att det är sådana fruktansvärda fel hos barn och föräldrar.

Talas ju väldigt mycket om att den psykiska ohälsan ökar bland barn och unga. Kanske ställer samhället för höga krav? Har en känsla av att barn tilläts vara barn under betydligt längre tid förut. Redan från förskolan finns numera läroplaner. Förskoleplats är numera obligatorisk. Därefter 9 år i grundskolan och sedan gymnasium som även det ev kommer att göras obligatoriskt. Jag tror många barn inte riktigt passar in i den här miljön där alla ska placeras i samma fack och när det inte fungerar letas fel hos föräldrar som antas behöva "stöd", eller så sätter man en NPF-diagnos på snart var och varannan unge för att möjliggöra ännu mera "stöd" riktat till barnen. Kanske är det rent av samhället som är funktionsnedsatt?

Ja, det är en intressant fråga - om jag får flika in lite här. jag undrar nämligen också ibland. Är själv lärare och undrar: Varför blir det bara värre? När skolan gör mer och mer och mer hela tiden? Och jag märker att eleverna klarar mindre och mindre själva. Först trodde man ju - det är mest de som kommer hit som flyktingar, kanske traumatiserade och kan inte språket så bra än. Förståeligt. Men det är inte bara dem.

Så, man funderar om barnen är så curlade. Hur kommer det sig att de inte verkar klara det minsta - eller är beredda att göra det. Igår hade jag en elev i 8:an där jag försökte med "skriv åtminstone en mening själv" (grupparbete där han inte gjorde något). Det gjorde han - skrev av en mening från boken och hade ingen aning vad det betydde. Och tjafsade sen att jag borde ha sagt att man måste veta vad det betyder. Allvarligt? Man skriver av något som man inte själv förstår och tror att det är en godkänd prestation? Men detta kan vara mer attityd än verkliga svårigheter.

En sak som jag tror kan vara en orsak är all distraktion - datorer, mobiler, osv. Barn är numera inte fokuserade. Och dessutom är de inte vana längre att lägga ner arbete på något, utan allt ska gå så enkelt. Jag kan tänka mig att även det psykiska måendet hänger ihop med detta. De kanske inte mår bra av detta splittrade input hela tiden?

AndreaBD

Thu 9 Feb 2023 15:23

#120

Goneril skrev 2023-02-09 14:01:51 följande:

Enig med Andrea BD, minsta motståndets lag är det som gäller för vissa barn, inte alla dock, jag ser barn i min omgivning som kämpar om de har svårt för något specifikt ämne. Det finns en och annan mor- eller farförälder som förklarar andragradsekvationer under söndagar. Lätt för oss äldre att klanka ner på hemmasittandes föräldrar, men problemet finns trots allt och kan inte helt bortförklaras med "curling". Pressen på både barn och vuxna har ökat, otvetydigt. Nadja Yllner har beskrivit det utförligt i en nyss utkommen bok. Personligen står jag med en fot i vart läger, jag tror att det går att stävja dessa tendenser om de upptäcks tidigt, men när de väl manifesterat sig krävs stöd från samhällets sida. Någon skrev att hemmasittande funnits under alla tider, det stämmer inte. Något enstaka fall möjligtvis men företeelsen var mycket ovanlig förr i tiden. I det gamla bondesamhället gick barn i skolan varannan dag, däremellan arbetade de i jordbruket så skoldagarna var en välkommen paus från det hårda arbetet. Detta samhälle är ju ingenting vi längtar tillbaka till, fruktansvärt hårt och omänskligt. Jag har tillbringat mycket tid i Berlin och aldrig någonsin förekom detta i Tyskland. Däremot har det nyligen noterats från Japan där barn lever under stress och med stora krav från föräldrarna.

Ja, i Tyskland är det så att barn som inte går i skolan kan bli hämtade av polisen som kör de till skolan. Kanske är det därför du inte har sett det. Jag vet inte.

Jag undrar också, verkligen. Jag menar - inte mådde vi alla särskilt bra under högstadietiden. Definitivt inte. Att någon känner sig utanför eller tycker att hen blir mobbad - det var jättevanligt även när jag gick i skolan. Men ungarna stannade inte hemma då.

Kanske är det andra sidan av nutidens fina relationer som föräldrar har med sin barn. Och det är inte ett dugg ironiskt menat. Jag hade inte stannat hemma, för då hade jag fått ett helvete av min mamma. Det var mindre jobbigt att gå i skolan. Och jag förstod också att jag behövde en utbildning för att jag ville flytta hemifrån så tidigt som möjligt. Om man förstås har en jättebra relation med sina föräldrar, kan lita på att de inte kommer att kasta ut en om man inte går i skolan, eller senare inte jobbar - då.... Jag säger inte heller att man ska gå tillbaka till tiden där ungdomar bara ville komma hemifrån fort som 17, men allt har sina för-och nackdelar.

AndreaBD

Sat 18 Feb 2023 16:16

#175

fornminne skrev 2023-02-18 08:59:55 följande:

Sen är det ju också så att barn som blir hemmasittare av andra skäl än mobbning, ofta har andra problem, t ex npf-relaterade. Då är det svårt att "komma igen" senare. I värsta fall blir hela livet en kamp och det är svårt att komma ut på arbetsmarknaden, inte bara för att man satt hemma i högstadiet, utan pga mer långvariga svårigheter.

De som egentligen inte har problem i skolan eller bara behöver lite stöd, men vantrivs för att de är mobbade eller utanför, har naturligtvis lättare att komma igen när (om) skolmiljön blir bättre för dem, vilket som sagt är skolans skyldighet att ta tag i.

Det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen kommer till skolan, men det är skolans ansvar att se till att skolmiljön är dräglig och anpassad för de elever som behöver det. Ett ansvar skolorna tyvärr inte alltid tar eller förmår leva upp till pga resursbrist, lärarbrist och annat.

Jo, jag jobbar också med en del hemmasittare och det är ofta såna som inte verkligen blir mobbade, utan som är väldigt känsliga. Och då kan det bästa vara att ha dem i en mindre grupp eller på något sätt skyddade och att förbereda dem långsamt på att vara tillsammans igen med andra lite längre fram.

Ibland funkar det plötsligt igen. De har mognat och är inte längre så rädda av sig. Oftast till gymnasiet då.

AndreaBD

Sat 18 Feb 2023 16:16

#176

fornminne skrev 2023-02-18 08:59:55 följande:

Sen är det ju också så att barn som blir hemmasittare av andra skäl än mobbning, ofta har andra problem, t ex npf-relaterade. Då är det svårt att "komma igen" senare. I värsta fall blir hela livet en kamp och det är svårt att komma ut på arbetsmarknaden, inte bara för att man satt hemma i högstadiet, utan pga mer långvariga svårigheter.

De som egentligen inte har problem i skolan eller bara behöver lite stöd, men vantrivs för att de är mobbade eller utanför, har naturligtvis lättare att komma igen när (om) skolmiljön blir bättre för dem, vilket som sagt är skolans skyldighet att ta tag i.

Det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen kommer till skolan, men det är skolans ansvar att se till att skolmiljön är dräglig och anpassad för de elever som behöver det. Ett ansvar skolorna tyvärr inte alltid tar eller förmår leva upp till pga resursbrist, lärarbrist och annat.

Jo, jag jobbar också med en del hemmasittare och det är ofta såna som inte verkligen blir mobbade, utan som är väldigt känsliga. Och då kan det bästa vara att ha dem i en mindre grupp eller på något sätt skyddade och att förbereda dem långsamt på att vara tillsammans igen med andra lite längre fram.

Ibland funkar det plötsligt igen. De har mognat och är inte längre så rädda av sig. Oftast till gymnasiet då.

Orosanmälan skolfrånvaro

INNEHÅLL