Orosanmälan skolfrånvaro

Hej
Jag har jobbat några år som skolkurator i skolan (gör det inte nu) och har gjort mååååånga anmälningar pga hög frånvaro.
På många skolor är det rutin efter en viss procentsats medan andra skolor mer kanske anmäler när det verkar som att föräldrarna inte bryr sig om frånvaron, låter barnet styra eller direkt motverkar skolan trots att det råder skolplikt.

Jag tycker inte att du ska vara så orolig för en anmälan i och med att ni försöker samarbeta med skolan och hitta lösningar.

Det är ju föräldrarnas skyldighet att se till att barnen får barnen till skolan (därför kan föräldrar få vite om barnen är borta mycket) men det är också skolans skyldighet att se till att det finns en bra miljö och anpassad undervisning under skoldagen.
Om skolan inte sköter sin del, trots att ni pratat med dem så kan ni faktiskt i sin tur anmäla till skolverket.

Du skriver att:
"Skolan säger att de inte riktigt rår på hur barnen behandlar andra barn. Vilka de vill hänga med på rasterna osv och det köper jag ju, även om det förstås är väldigt tragiskt"

Detta är oacceptabelt. Skolan FÅR inte slå ifrån sig på detta sätt. Det är deras skyldighet att se till att ingen är mobbad eller utanför.
Stå på er!

Massa styrkekramar

De flesta socialsekreterare skulle nog snarare svara att det anmäls för lite och framförallt för sent. Överbelastningen beror ju snarare  på brist på resurser. Vi ojar oss inte, vi vill göra ett bra jobb.

Anmälningar handlar ju inte bara om vanvård utan kan ju lika gärna handla om stöd kring att sätta sunda gränser och hjälp kring och för barn och ungdom med eget problematiskt beteende. 

Sen behövs det ju satsas på förebyggande och främjande åtgärder tidigt, riktade mot föräldrar, bvc förskola och skola. 
När jag jobbade som skolkurator hade jag 1000 elever och jag var ändå den kuratorn i kommunen den som hade lägst antal. Helt omöjligt att jobba kvalitativt och förebyggande då. 

.Jag blir som sagt väldigt upprörd när jag läser om  skolans svar till er, eftersom jag vet vilka skyldigheter de har men även vad som är möjligt att göra.
Det är skolans ansvar att se till att alla elever har ett fungerande sammanhang. Det finns faktiskt mycket som är möjligt att göra för att vända situationen.
Men eftersom skolan inte verkar ha den kunskapen eller resurserna så kanske ett skolbyte ändå är det bästa.
Jag hoppas det blir bra för din ungdom och för er familj