Inlägg från: Fröken Allvar |Visa alla inlägg
  • Fröken Allvar

    En dikt om min föredetta

    Dela med sig är en sak


    Som kan generera liv
    Vara känd med ändan bak
    Inget vanligt tidsfördriv
    Patrik Lundberg läser jag
    I ett annorlunda ljus
    Sedan Hellquists dumma drag
    Sälja ut sitt sus och dus
    Många tårar i en bil
    Hellre Jaguar än buss
    Väskan var i krokodil
    När hon fick sin Judaspuss
    Allt ni lider har hänt oss
    Allt ni skriver ristat ärr
    Nytt för kändisar förstås
    Att det finns en gräns och spärr
    Synd att inte få bli pappa
    Synd att inte få bli mor
    Synd att inte kunna rappa
    Synd att tro att man var stor
    Skam att sätta sig i mitten
    Jag är ensam, jag är rik
    Till min dotter spillda fonder
    Drar till tidningen trafik
    Skam att sätta sig i mitten
    Med en egenskriven låt
    Om var ensam kändisincel
    Som är ensam, ful och kåt
  • Svar på tråden En dikt om min föredetta
  • Fröken Allvar

    Tråden där jag bad kändisarna att dela med sig anonymt istället för att göra innehåll av sina missfall (Carina Berg), våldtäkter (Carolina Gynning) skilsmässor (Liv Strömquist) familjeterapi, knarkande och missnöje med boendestöd (Jonatan Unge) utanförskapet på bokmässan (Josefin Jinder) iakttagelser på vårdcentralen och problemen med att vara vit medelklass i innerstaden (Caroline Ringskog Ferrada Noli) har tyvärr tagits bort. 

  • Fröken Allvar
    Jag ångrar att jag drog in Patrik Lundberg i min kändisaversion, och äntligen skriver han något som ger anledning att undanta honom från den kläggiga hop som sålt sitt liv på internet i tvivelaktiga syften. 
     
    Visst. Alla pappor är inte som Patriks pappa. Jag hoppas att Patrik själv får bli pappa. Det är allt annat än försent. Jag har ett mail, ett utkast från i julas, där jag ville tacka Patrik för att han skrev om ensam jul, men visste inte hur jag skulle börja, och sedan skrev Hanna Hellquist att hon hatade fans, så mailet skrevs aldrig färdigt. 
     
    "Jag sa: Har du läst boken?
     
    Det hade han inte. Men, sa han, några av hans bekanta hade ringt och berättat att jag i boken hade framställt honom som klandervärd.
     
    Blodet rusade inuti. Var det därför han bjöd in mig? För att han ville ställa mig till svars och inte tvärtom. Han kanske rentav planerade att anmäla mig för förtal.
     
    En litteraturvetare kanske säger så. Eller en pappa som också är författare
    Jag sa: Vad tänker du om det?
     
    Han sa: Det är en författares rätt att skriva om sina upplevelser.
     
    Ja, det var så han formulerade sig.
     
    Han fortsatte: Jag lägger mig inte i ett litterärt verk.
     
    En litteraturvetare kanske säger så. Eller en pappa som också är författare och som kan försvara sig på en kultursida eller skriva en egen bok om saken. Inte min pappa, en pensionär som gått i kommunal realskola och som bor ensam i en stuga mitt ute i ingenstans."
     
     
  • Fröken Allvar
    Sedan har Horace Engdahl, som jag av lätt insedda skäl anser bör lämna Svenska Akademien tillsammans med övriga som sanktionerade och sanktionerar megärorna, skrivit en fin text om alla oss på Familjeliv. Hälsningar FA
     
    "Den berusande rättfärdigheten
     
    I "Sånger vid avgrunden" , den bok om ett liv i missbruk som blev hans sista verk, säger Kristian Lundberg att han plågas av känslan att han när han skildrar sig själv samtidigt skildrar alla pundare. "Den som lider av ett beroende är en schablon?"
     
    Något liknande gäller människor som lever under andra former av tvång, som inspärrning eller träldom. Det är slående att antikens slavar saknar personliga särdrag när de någon gång framträder i litteraturen. För att inte bli en schablon måste man bevara förmågan att tröttna på saker och vara fri att då vända dem ryggen.
     
    Jag har märkt att en ihärdig övertygelse kan vara fatal på samma sätt. Folk som bågnar av engagemang är egendomligt lika varandra. Rättfärdigheten är deras drog, saliggörande som heroin och lika beroendeframkallande. Den första demonstrationen är den första silen. Talaren på tribunen är langaren.
     
    ? snart orkar du inte med avtändningen, tvivlet? du smälter in i gruppen av meningsfränder, som en junkie bland junkies? de rätta fraserna kommer utan att du behöver tänka? du intalar dig själv att du kan sluta när du vill, men det händer inte? du är fast?"
     
     
    Och då jag inte vill uppfattas som en stalker utan önskar " bevara förmågan att tröttna "
     
     
    Ropar jag åt vargen:
     
    Härmed släpper jag sargen!
     
     
    2023-05-20
Svar på tråden En dikt om min föredetta